Bymattor från den lilla staden Abadeh, som ligger mellan Shiraz och Isfahan i Iran, kännetecknade av sexhörningar i medaljongen, hörnen och fältet, oftast med en liten rosettRunt, blomliknande ornament där kronbladen strålar jämnt ut från en mittpunkt, som en blomma sedd uppifrån. Från och med 1500-talet eller däromkring, när blommönster kom in i de persiska mattorna, började vävarna placera en rosett mitt i mittfältet, vilket gav upphov till mittmedaljongen i blommiga stadsmattor, som den cirkelrunda rosettmedaljongen med slingrande linjer på en rund tabrizmatta i Shah Abbasi-mönster. På abadehmattor markerar en liten rosett vävd i marinblått, rött eller krämvitt medaljongens mitt, ett sätt att känna igen typen. Rosetter upprepas också längs bårderna, som i tabriz- och bakhtiarimattor, och bland rankorna och palmetterna i sultanabadmattor. i medaljongens mitt, och av djur- och växtmotiv. Luggen av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. sitter vanligen på en bomullsgrund och är ganska hög. Med omkring 225 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (ungefär 350 000 per kvadratmeter) är knuttätheten hög för en bymatta, vilket de detaljrika motiven kräver. Fältet är oftast mörkt marinblått eller djupt rött med accenter i gräddvitt, gult, orange, blått och grönt. Staden är för liten för att ha en egen mattmarknad, så de färdiga mattorna säljs på basaren i Shiraz.
Diskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ullUll som lämnats i sina ursprungliga fårfärger, utan färgning, så att nyanserna bara rör sig mellan vitt, gräddvitt, brunt, grått och svart. Vävarna blandar vit och svart ull för att få fram dessa toner, och det är så naturliga gabbehmattor, oftast på gräddvit botten, får sin färgskala. Många gräddvita bottnar i persiska och orientaliska mattor innehåller också ofärgad ull; dessa ytor kan visa små tonvariationer som förändras när mattan åldras, vilket är normalt och inget fel., därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt.
Syntetfiber som används vid tillverkning av mattor och heltäckningsmattor, uppskattad för sitt ullika utseende, sin mjukhet och sin motståndskraft mot fläckar, blekning och mögel.
Bymattor som vävs i regionen Azerbajdzjan i nordvästra Iran, varifrån även tabrizmattorna kommer (den iranska regionen, inte landet med samma namn), traditionellt av familjer som arbetar inomhus under de kalla vintrarna. Mönstren förs vidare från generation till generation utan nedskrivna förlagor, och varje generation tillför små personliga inslag. En tät, slitstark ullugg på bomullsgrund bär mestadels geometriska kompositioner, ibland med kurviga blommotiv eller botehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer., i växtfärgat marinblått och djupa röda nyanser. Knuttätheten uppges vanligen vara omkring 120–170 KPSIAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm), och den tjocka luggen lämpar sig för hårt belastade ytor, även gångmattor som är bredare än omkring 90 cm.
Färgstarka mattor av bakhtiarierna, en stam i Zagrosbergen som var nomadisk tills stora delar av stammen bosatte sig sydväst om Isfahan på 1800-talet och vars vävning i dag finns i fler än 200 byar; mindre mattor är oftast stamarbeten, medan större kommer från regionens byar. Grunden är oftast av bomull, med en luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från stammens egna får, även om vissa små stammattor är av ull rakt igenom, och varje rad slås ned så hårt att luggen blir tät och slitstark. De mest kännetecknande uppläggningarna är trädgårdsrutmönstret (KhestiUppläggning där fältet delas in i ett rutnät av inramade, mestadels kvadratiska rutor, var och en med sin egen tänkta trädgård av blommor, växter, träd och fåglar, oftast på en egen enhetlig bottenfärg. Motiven varierar, från cypresser och villor till sjöar, hjortar i en skog eller livets träd, och i vissa mattor återger rutorna de fyra årstiderna. Vävarna ser varje ruta som ett fönster mot paradiset och ett tecken på hopp om en ljus framtid. Mönstret är mest känt från bakhtiarimattor men vävs också i mattor från Tabriz, Sarough, Kashmar, Kerman och Qom. Det persiska namnet Kheshti kommer av khesht (”tegel”), efter de kvadratiska ramarna., även stavat Kheshti), ett rutnät av inramade rutor som var och en visar en trädgårdsscen tänkt som en bild av paradiset, samt mönstret medaljong med hörnstyckenEtt mönster kring en stor central medaljong, med ett motsvarande motiv placerat i vart och ett av mittfältets fyra hörn. Den är typisk för kashanmattor, där hörnstyckena oftast har samma färg som medaljongen, och förekommer också på hamadanmattor, bakhtiarimattor, kashmarmattor, herizmattor och tabrizmattor. Exemplar från byar och stammar är oftast geometriska, medan bakhtiarimedaljonger ofta är halvgeometriska, omringade av geometriska motiv och fyllda med blommönster., med en halvgeometrisk mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.. Djupt rött och mörkt marinblått är de vanliga fältfärgerna.
Skiktet på undersidan av en tuftad eller maskintillverkad matta som ger den stadga och struktur. Primärbaksidan håller fast mattans fibrer, medan sekundärbaksidan tillför styrka och formstabilitet. Baksidan på sådana mattor är vanligen stel och plastlik eftersom den är syntetisk (polypropenSyntetfiber som används vid mattillverkning och uppskattas för sin utmärkta motståndskraft mot fläckar och fukt, sin färghärdighet och sitt låga pris., polyesterSyntetfiber som kan tillverkas av återvunna plastflaskor och uppskattas för sin mjukhet, sin motståndskraft mot fläckar och sin miljöprofil. eller nylonSyntetfiber som är mycket vanlig i mattillverkning och uppskattas för sin hållbarhet, sin spänst och — med rätt behandling — sin motståndskraft mot fläckar.), och den avslöjar inte mönstret på framsidan. En handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta har inget separat baksidesskikt, vare sig av kanvas eller latex: dess baksida är den vävda grundvävnaden, oftast av bomull, med knutarna helt synliga, mjukare att ta på och med samma mönster som framsidan.
Första hjälpen vid ett färskt vätskespill på en matta, som minskar märket men inte tar bort det helt. Överskottsvätska skrapas upp med en sked eller baddas upp med en ren vit trasa, aldrig gnuggas; fläcken täcks sedan med diskmedelsskum, sugs upp med en vit bomullshandduk, baddas torr med en andra handduk, borstas längs luggen och stöttas upp så att luft når baksidan. Starka kemikalier undviks, och det som återstår tas om hand av ett mattvätteri.
Stammattor vävda av belutschfolket i gränsområdet mellan nordöstra Iran och Afghanistan, som säljer dem på basaren i Mashhad eftersom det finns få köpare i närheten. Mönstren blandar turkiska, persiska och kaukasiska influenser och ligger närmast den turkmenska vävningen, som kom först: upprepade gular (blommor placerade i åttkanter), botehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer., livsträdMönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor. och bönemönster, mestadels på mörkt marinblått, rött eller brunt fält med accenter i elfenbensvitt och mörklila, även om nyare mattor är ljusare. Luggen är tunn och av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., vanligen på en ullgrundEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund.. Eftersom vävarna flyttar runt och inte kan sätta upp stora vävstolar är mattorna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot), 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) eller mindre, och gångmattorna blir bara omkring 3–3,7 m (10–12 fot) långa och 0,46–1,5 m (1,5–5 fot) breda.
Mattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag., vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade.
Mattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom., mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen..
Att uppskatta en handgjord mattas ålder genom att väga samman flera ledtrådar, eftersom ingen enskild ledtråd avgör saken. Experter tittar på slitage, baksidans polering, hur färgen bleknar från spets till bas, grundvävnaden (mattor som vävts efter 1930-talet har vanligen bomull i stället för ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.), om mönstret passar en viss epok eller ett visst skede i ursprungstraktens stilutveckling under omkring 150 år, och om en matta som sägs vara mycket gammal har några reparationer. Gamla mönster kopieras i dag, så mönstret ensamt räcker inte.
Slätvävd mattaMatta som byggs upp utan lugg, där varp och inslag vävs samman till en plan yta. Kelim, dhurrie och soumak är exempel. Slätvävda mattor är oftast vändbara, lätta och enklare att rengöra än luggmattor, vilket gör dem populära i ledigare rum och varmare klimat. från Indien, traditionellt av bomull eller ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., med geometriska mönster och vändbart utseende.
UllNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. av låg kvalitet som tas från döda får i stället för att klippas från levande; inom ullhandeln tas den oftast ur skinnen från slaktade djur. Fibern är tunn och torr, så den hamnar främst i billigare mattor av sämre kvalitet och räknas som ett tecken på låg kvalitet. Dess motsats är vårklippt ull, särskilt från får som uppfötts på hög höjd, som är tjockare och oljigare.
Antika persiska mattor från Ferahanslätten (även stavat Farahan eller Feraghan) i centrala Iran, kända för heratimönsterKlassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan. som täcker hela fältet och för diskreta färgskalor. Dessa 1800-talsmattor visar oftast ett rutnät av romber med små blommotiv, gärna i marinblått, rostrött och elfenbensvitt, och värderas högt för sin fina vävnad och sina balanserade, återhållsamma kompositioner. I dagens handel används namnet också för nyvävda mattor från pakistanska verkstäder av peshawartyp (chobiHandknutna mattor från Pakistan, tillverkade i staden Peshawar i landets norra del och även kallade Chobi. De efterbildar gamla persiska och turkiska mönster, mestadels blommönster över hela fältet eller upprepade mönster (medaljonger är sällsynta, eftersom mönster som täcker hela fältet passar i fler rum), i handspunnen ull och med växtfärger. Mattorna vävs i mörkare toner, stentvättas och läggs sedan ut i stark sol, och luggen klipps kort så att mönstret framträder, vilket ger en ny matta ett antikt utseende. Färgerna är mjuka och dämpade, ofta beigebaserade, med avsiktliga skiftningar mellan ljust och mörkt som efterliknar åldrade mattor; mattorna känns tunna men är slitstarka. Samma utseende säljs också som Oushak, Ziegler eller Ferahan.), vävda av handspunnen ullUllgarn som spunnits av tvättad, kardad ull för hand eller på en handdriven spinnrock i stället för maskinellt, varefter de spunna trådarna tvinnas ihop till tjockare, starkare trådar före färgningen. Det ger finare, mjukare trådar än maskinspinning, så att ullen känns mjukare och ser glansigare ut, och handspinning sägs bevara ullens naturliga lanolin. Det är vanligt i kazak- och peshawarmattor som vävs i Pakistan och i afghanska Khal Mohammadi-mattor, som alla också färgas med naturfärger. och växtfärger i dämpade toner och för det mesta med persiskinspirerade allovermönster, och ibland för saroughmattor från samma region; sådana mattor är inte antika ferahanmattor.
Traditionell handgjord grekisk matta med lång, rufsig luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av hundraprocentig ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.. Äkta flokatimattor vävs i Grekland och tvättas därefter i det kalla vattnet i Pindosbergen, vilket fluffar upp ullen och ger den karakteristiska luddiga strukturen. De användes ursprungligen av herdar för värmens skull och är i dag omtyckta inredningsdetaljer, kända för sin lyxiga mjukhet och sin naturliga gräddvita färg.
Försvagning av mattans luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. och grundvävnad som orsakas av långvarig utsättning för hög luftfuktighet eller fuktiga förhållanden. Fukt som tränger in i naturfibrerna gör dem sköra och kan med tiden få dem att ruttna, och samma fukt lockar till sig mal och andra skadedjur. Fuktig, varm eller dåligt ventilerad förvaring, badrum och fuktiga klimat hör till de vanliga miljöerna; motmedlen är en luftavfuktare, god ventilation, ett mattunderläggMaterial som läggs under heltäckningsmattan för att dämpa, isolera och förlänga mattans livslängd genom att ta upp stötar. som stoppar fukt som stiger upp från golvet, en lägre lugg som tar upp mindre fukt samt vädring av mattan utomhus i solen några timmar en eller två gånger om året, utan att låta framsidan ligga länge i stark sol. Svängningar i luftfuktigheten får dessutom en ullgrundEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund. att sträckas och krympa och gör att mattan blir skev, medan en bomullsgrund bättre behåller sin storlek.
Klippning av ullen från ett levande får med särskilda klippverktyg, det första steget i tillverkningen av en ullmatta. Den görs traditionellt på våren, när ullen anses vara som bäst för mattor, och säsongens första eller andra klippning ger den ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. som innehåller mest naturligt fett. Ull från döda får är tunn och torr och förekommer i billigare mattor av sämre kvalitet.
Den färgade varianten av GabbehMatta från provinsen Fars i Iran, vävd av regionens stammar och bofasta byinvånare på en grundvävnad av ull eller gethår (sällan bomull), med en lång, tjock, tät lugg av ull som inte klipps kort; den dokumenterades första gången på 1600-talet, för omkring 400 år sedan. Den låga knuttätheten ger enkla, djärva mönster där träd, djur och människor blir abstrakta geometriska former. Färgad gabbeh har ull som färgats i vilken nyans som helst, ofta kraftigt, medan naturgabbeh använder ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner, oftast på krämvit botten. Vanliga storlekar är omkring 0,9–1,2 × 1,8–2,1 m (3–4 × 6–7 fot). Finare, stadsvävda varianter kommer från Shiraz, och mycket fina, tunga mattor kallas ibland qashqai, trots att de inte är riktiga qashqaimattor., stammattan från provinsen Fars med tjock luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. och enkelt tecknade mönster. Eftersom vävarna färgar ullen är alla paletter möjliga, från rött, blått och grönt till gult, och de starka färgerna hör oftast ihop med djärva, abstrakta mönster av träd, djur och människor. Motsvarigheten är naturgabbeh, vävd av ofärgad vit och svart ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. i krämvita, bruna, grå och svarta toner.
Matta från provinsen Fars i Iran, vävd av regionens stammar och bofasta byinvånare på en grundvävnad av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. eller gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer. (sällan bomull), med en lång, tjock, tät luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av ull som inte klipps kort; den dokumenterades första gången på 1600-talet, för omkring 400 år sedan. Den låga knuttätheten ger enkla, djärva mönster där träd, djur och människor blir abstrakta geometriska former. Färgad gabbehDen färgade varianten av Gabbeh, stammattan från provinsen Fars med tjock lugg och enkelt tecknade mönster. Eftersom vävarna färgar ullen är alla paletter möjliga, från rött, blått och grönt till gult, och de starka färgerna hör oftast ihop med djärva, abstrakta mönster av träd, djur och människor. Motsvarigheten är naturgabbeh, vävd av ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner. har ull som färgats i vilken nyans som helst, ofta kraftigt, medan naturgabbeh använder ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner, oftast på krämvit botten. Vanliga storlekar är omkring 0,9–1,2 × 1,8–2,1 m (3–4 × 6–7 fot). Finare, stadsvävda varianter kommer från Shiraz, och mycket fina, tunga mattor kallas ibland qashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor., trots att de inte är riktiga qashqaimattor.
Antalet enkla garn som tvinnas ihop till ett mattgarn. Två- och tretrådiga garner är starkare och mer slitstarka än enkeltrådiga. I handknutna mattor spinns ullen först till trådar, för hand eller på en spinnrock, och trådarna tvinnas sedan ihop till tjockare, kraftigare trådar innan garnet färgas.
Mönsterstil för mattor som bygger på kantiga former som sexhörningar, romber och kvadrater, avgränsade av raka linjer, i motsats till blommönstrens böljande kurvor. Den går tillbaka till några av de äldsta persiska mattorna, före blommönstren, och är typisk för by- och stammattor (HerizKraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla., Hamadan, Zanjan, Abadeh, KaradjaBymattor från en grupp byar i regionen Azerbajdzjan i Iran, vid den västra kanten av Herizvävningens område och uppkallade efter byn Karaja i deras mitt. Ullugg på bomullsgrund (mycket gamla mattor kan ha en ullgrund), turkisk knut och enkelt inslag, så att luggen är tunnare och mjukare än hos herizmattorna, som oftast har dubbelt inslag, och knuttätheten är låg till medelhög. Två djärva geometriska medaljonger med hakformade kanter alternerar vanligen längs en gångmatta, ofta med en ny bottenfärg för varje upprepning, och på breda mattor uppfattas de upprepade medaljongerna som ett geometriskt allovermönster, i orangerött, blått, gräddvitt och brunt. Den mjuka, tunna luggen och de stora längderna, hos vissa över 6 m (20 fot), gör dem populära som gångmattor i hallar och trappor., QashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor., Kazak och turkmenmattor), även om stadsverkstäder som de i Tabriz också väver den. Många av formerna har symbolisk betydelse. Den förekommer som allovermönster, som en enda mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. eller som upprepade medaljongerKomposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljong, vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från Karadja låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, Heriz, Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfält., och geometriska mattor är kända för kraftfulla bårder. Eftersom formerna kräver få fina detaljer räcker en låg till medelhög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom., som i heriz- och karadjamattor, och herizmattor är fortfarande kända för sin hållbarhet.
Djurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohairAngoragetens långa, silkeslena och glänsande hår. I persiska mattor är mohair en av flera djurfibrer som, tillsammans med gethår, kamelhår och kohår, kan användas som material men är mycket ovanligare än ull, bomull och silke; den här gruppen används mest i stammattor., kamelhårDjurfiber från kameler som används mer sällan i mattor än ull, bomull eller silke och som främst förekommer i persiska stammattor. Dess naturliga varma, ljusbruna ton har också blivit ett färgnamn: kamelhår är en återkommande mittfältsfärg i mehrabanmattor, vid sidan av mörkblått, mörkrött, kräm och persika, så uttrycket kan syfta på fibern eller bara på nyansen. och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer.
Högt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med ManchesterullHögklassig ull som importeras från Manchester i England och som vävare i Kashan vanligen använder till luggen i sina mattor. Den räknas, tillsammans med Ghazniull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska mattor, så varifrån en mattas ull kommer är en av de kvalitetspunkter som går att kontrollera. och nyzeeländsk ullUll från Nya Zeeland som, tillsammans med Manchesterull och Ghazniull, räknas till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor; god mattull av det här slaget känns tjock och oljig. Eftersom den importeras och inte kommer från lokala fårbesättningar påverkar den mattans pris. Den nämns som luggmaterial i pakistanvävda oushak-, ziegler- och peshawarmattor, ibland i kombination med Ghazniull, och för den tjocka luggen hos Kazak Azari-mattor., till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen.
Persisk matta från Herizdistriktet i nordvästra Iran, närmare bestämt från byn Gorevan. Mattorna har kraftfulla geometriska mönster med stora mittmedaljonger och hörnpartier i mättat rött, blått och elfenbensvitt. Jämfört med vanliga herizmattor har gorevanmattor grövre vävnad, mer kantiga former och en rustik karaktär som gör dem omtyckta i klassiska och blandade inredningar.
Skelettet i en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta: de varp- och inslagstrådar som varje knut i luggen knyts på. Bomull är det vanliga materialet i stads- och bymattor eftersom den knappt tänjs eller krymper av fukt, så att mattan behåller sin form, och är så pass stel att den är lätt att knyta på; samma stelhet kan slå igenom i mönstret, som verkar mindre flytande än på en grundvävnad av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.. Ull, och ibland gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer., är typiskt för stammattor, där vävarna kan använda samma material till både grundvävnad och luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.; det ger mer karaktär men en mindre rak form. Silke är finare och möjliggör mycket hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.. Fransarna i vardera änden är grundvävnadens frilagda varpändar och avslöjar därför dess material.
Mattor från staden Hamadan i västra Iran, en sedan länge etablerad vävregion, och från de över 1 500 byarna runtomkring, som tillsammans producerar tusentals mönster. Bymattorna, som ofta vävs av familjer hemma under vintern, är oftast mindre mattor eller gångmattor (vissa längre än 6 m, cirka 20 fot) med geometriska mönster, hexagon- eller rombformade medaljonger eller heratimönsterKlassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan. i rött, djupblått och krämvitt, knutna med den symmetriska turkiska knuten i en knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. som vanligen är låg till medelhög. Verkstadsmattorna från staden är mer blomsterrika och finare knutna. Luggen är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. på en bomullsgrund (i vissa äldre mattor en ullgrundEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund.), och konstruktionen med enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta., som är standard kring Hamadan, ger vanligen en mjuk luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. som är tunnare än hos mattor med dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag..
Mattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstolDen ram där varptrådarna (de lodräta) först spänns upp och hålls sträckta så att inslagstrådarna (de vågräta) kan vävas in mellan dem och knutarna knytas på dem. Handknutna mattor görs i enkla vävstolar, från dem som ställs upp i vävarnas hem till nomadvävarnas kompakta, transportabla vävstolar, där varje knut knyts för hand. Vävstolens storlek bestämmer mattans storlek: nomadernas små vävstolar ger vanligen mattor som inte är större än omkring 1,2 × 1,8 m eller 1,5 × 2,1 m (4 × 6 eller 5 × 7 fot), stadsverkstäder med mycket stora vävstolar väver mattor i palatsstorlek, och antalet vävstolar som en verkstad driver är ett mått på dess omfattning. Trävävstolar i stam- och byvävning utvidgas och drar ihop sig med tiden, en orsak till skeva mattor. Mekaniska vävstolar av typerna Wilton, Axminster och jacquard, de industriella efterföljarna, tillverkar maskinvävda mattor., för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut.
Ullgarn som spunnits av tvättad, kardad ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. för hand eller på en handdriven spinnrock i stället för maskinellt, varefter de spunna trådarna tvinnas ihop till tjockare, starkare trådar före färgningen. Det ger finare, mjukare trådar än maskinspinning, så att ullen känns mjukare och ser glansigare ut, och handspinning sägs bevara ullens naturliga lanolinNaturligt vax som täcker ullfibrerna och utgör fårfällens eget skydd genom att göra den vattenavvisande. Ull från får som fötts upp på högre höjd är tjockare och oljigare (”fet”), och en varm, lätt oljig känsla i handen är ett snabbt tecken på äkta ull. I en matta är det kvarvarande lanolinet vätskeavvisande, så att spilld vätska pärlar sig en stund på ytan i stället för att sugas in, en orsak till att ull står emot spill och smuts. Handspinning bevarar lanolinet, medan upprepad hård kemisk rengöring tar bort det, och därför rekommenderas skonsam tvätt.. Det är vanligt i kazak- och peshawarmattor som vävs i Pakistan och i afghanska Khal MohammadiMattor av afghanskt ursprung och med afghanska mönster som, ovanligt nog, har fått sitt namn efter en person i stället för en plats: enligt en sägen i branschen en mästarvävare och färgare som stannade kvar i norra Afghanistan under den ryska invasionen och började tillverka dem där. De är kända för sina djupa, naturfärgade röda och blå toner med accenter i orange, svart och rostrött, och för geometriska kompositioner med fina blomdetaljer inspirerade av buchara- och turkmenmattornas mönster; små nyansskillnader är normala vid naturfärgning. Luggen är av 100 procent ull från bergsfår vars feta ull har en mjuk glans, och den sitter på en bomullsgrund; lugghöjden är medelhög. Vissa klassas som tillverkade i Pakistan. En finare, tätare kvalitet, ofta kallad Belgique, återger samma mönster skarpare.-mattor, som alla också färgas med naturfärger.
Kraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag. för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. med fyra hörnstyckenOrnamentet i vart och ett av mittfältets fyra hörn kring en central medaljong, som oftast tar upp medaljongens motiv eller färg; på tabrizmattor bildas hörnen ofta genom att medaljongmönstret delas i fyra delar och en del används i varje hörn. Hörnfälten fullbordar en komposition med medaljong och hörnstycken, och på en välgjord matta är hörnstyckena lika varandra och placerade symmetriskt., ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla.
Den roströda nyans som herizmattor är mest kända för, vanligen kombinerad med mörkt marinblått och gräddvitt i fältet och bården. Enligt lokal tradition låter vävarna den färgade ullen ligga en tid i en flod i Herizområdet som för med sig kopparmineraler; kopparn förskjuter färgen mot denna jordnära ton, och därför förknippas nyansen så starkt med HerizKraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla..
Traditionell metod för att färga mattgarn, där lösa härvor (öglor) av redan spunnet, tvinnat garn sänks ned i färgbad innan garnet knyts eller vävs in i mattan. Tekniken, som är vanlig i handgjorda mattor, går till i separata satser, och små skillnader mellan satserna, tillsammans med skillnader i ullens naturliga fett, ger de fina färgvariationer som kallas abrashDiskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ull, därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt. och som skänker traditionella mattor deras karakteristiska djup och liv. Den används fortfarande av hantverkare som tar fram specialfärgade garner till exklusiva mattor.
Ornamentet i vart och ett av mittfältets fyra hörn kring en central medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter., som oftast tar upp medaljongens motiv eller färg; på tabrizmattor bildas hörnen ofta genom att medaljongmönstret delas i fyra delar och en del används i varje hörn. Hörnfälten fullbordar en komposition med medaljong och hörnstycken, och på en välgjord matta är hörnstyckena lika varandra och placerade symmetriskt.
Genererad illustration: blad från en indigoväxt och bearbetade färgämneskakor.
Ett djupblått naturligt färgämne som traditionellt utvinns ur växter i släktet Indigofera och som nämns vid sidan av krapprotRoten av krappväxten (Rubia tinctorum), ett naturligt rött färgämne och källan till terrakottatonerna i persiska och orientaliska mattor. Tillsammans med indigo och valnötsskal hör den till de växtfärger som används för att färga ullen och som binder till ullens naturliga lanolin. Små nyansskiftningar inom en och samma färgyta, så kallad abrash, är normala i mattor som färgats på det här sättet. och valnötsskalValnötens gröna yttre hölje, ett traditionellt växtfärgämne för brun ull. Mattfärgare kokar det för att få fram nyanser från djupbrunt till umbra, och det hör till samma växtbaserade färgskala som krapprot (terrakottaröda toner), indigo (blå toner) och granatäppelskal (gula toner). Växtfärger av det här slaget är det som skiljer traditionellt färgade mattor från sådana som färgats med syntetiska färgämnen. bland de växtfärger som färgar ullen i mattor med naturfärger. Det ger de djupa midnattsblå tonerna i herizmattor och bakhtiarimattor, och det färgade garnet får sin fulla blå ton först när färgen oxiderar i luften. I mattbeskrivningar betecknar ordet också själva den djupblå nyansen.
Mycket stor iransk mattproducent i statlig ägo, känd under initialerna ICC och i USA som Iranian Rug Company, vars rötter går tillbaka till 1934. Den driver ett nätverk av verkstäder i omkring 44 städer, bland dem Tabriz, Hamadan och SaroughPopulära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om Arak. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knut (vissa äldre mattor har turkisk knut) och har en medelhög till hög knuttäthet på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljong- och allovermönster, med inslag av herati-, boteh- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobård. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans., med runt 25 000 arbetare, och tillverkar ungefär 50 000 kvadratmeter (omkring 540 000 kvadratfot) mattor per år. Den tillhandahåller ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och material och lånar ut pengar till byte av gamla vävstolar. Färgning och vävning kontrolleras noga, och även ett litet fel måste repas upp och vävas om; därför signalerar dess signatur jämnt hög kvalitet oavsett från vilken ort mattan kommer.
Persiska stadsmattor från Isfahan i centrala Iran, bland de finast knutna i världen: vanligen 500–700 KPSIAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (knutar per kvadrattum, ungefär 7 750–10 850 knutar per 10 × 10 cm), näst efter QomPersiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt.. De flesta vävs av fin korkullFin, mjuk ullkvalitet som tas från halsen och det inre ullagret på unga får, ofta från den första klippningen. Den är oljig av naturligt lanolin, känns mjuk och spänstig och ger färgerna extra lyster. Den används till luggen i många fina stadsmattor från Isfahan, Kerman, Qom, Tabriz och Mashhad, och även äldre antika Saroughmattor med kort klippt lugg är gjorda av den. Skrivs även kurkull eller cork-ull. från unga får; vissa har en lugg av silke och ullMatta med lugg av både silke och ull, oftast till största delen ull med silkesgarn som knutits in i utvalda detaljer, till exempel blommotiv, för att ge glans och göra mönstret skarpare. Silke är finare än ull och medger tätare knytning, så knuttätheten ligger på ungefär 400–700 knutar per kvadrattum (omkring 6 200–10 850 per 10 × 10 cm) på bomullsgrund och 500–1 000 (omkring 7 750–15 500) på silkesgrund, även om nainmattor, som nästan alltid har bomullsgrund, hamnar lägre i de grövre la-graderna, där ett högre la-tal betyder färre knutar. Ullen gör att luggen förblir tjock och slitstark och att priset hamnar under det för rent silke men över det för enbart ull. Sådana mattor vävs i Tabriz, Nain, Mashhad, Bijar, Isfahan och Qom, och luggen klipps oftast kort för att detaljerna ska framträda. på en grundvävnad av silke eller bomull, och några få är enligt uppgift av rent silke. Mönstren hämtar inspiration från naturen och stadens arkitektur, från medaljong med hörnstyckenEtt mönster kring en stor central medaljong, med ett motsvarande motiv placerat i vart och ett av mittfältets fyra hörn. Den är typisk för kashanmattor, där hörnstyckena oftast har samma färg som medaljongen, och förekommer också på hamadanmattor, bakhtiarimattor, kashmarmattor, herizmattor och tabrizmattor. Exemplar från byar och stammar är oftast geometriska, medan bakhtiarimedaljonger ofta är halvgeometriska, omringade av geometriska motiv och fyllda med blommönster. och blommiga allovermönster till jaktscener, livsträdMönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor., bönenischer och bildmässiga trädgårdsmotiv, oftast i mjuka pasteller med indigo och klarrött mot elfenbensvit bottenfärg. De flesta är signerade, och stora format är sällsynta och dyra.
Hantverksmässiga mattor från Jaipur i Indien, kända för sina livfulla färger och invecklade mönster. Traditionella jaipurimattor har karakteristiska blom- och geometriska motiv och tar ibland upp tekniker från träblockstryck. De kombinerar ofta bomullsbotten med ullugg, och kvaliteten vilar på kunskap som förts vidare i generationer bland hantverkarna i Rajasthan.
Traditionella golvtäcken i Centralasiens nomadbostäder (jurtor). De görs oftast av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. med geometriska mönster och fyller både dekorativa och praktiska syften: de isolerar mot kylan och delar in bostadens ytor inne i den runda konstruktionen.
Djurfiber från kameler som används mer sällan i mattor än ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., bomull eller silke och som främst förekommer i persiska stammattor. Dess naturliga varma, ljusbruna ton har också blivit ett färgnamn: kamelhår är en återkommande mittfältsfärg i mehrabanmattor, vid sidan av mörkblått, mörkrött, kräm och persika, så uttrycket kan syfta på fibern eller bara på nyansen.
Tygremsa som sys längs kanten på en matta för att hindra den från att fransa sig och ge ett städat avslut, vanlig på lösa mattor och trappmattor. En handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta avslutas normalt på ett annat sätt: vävaren lindar inslaget flera varv runt den yttersta varptråden så att överkastningen, eller stadkanten, bildas, vanligtvis en rundad kant som liknar en snodd (ibland platt, eller i en kontrasterande ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.) och vars regionala utförande hjälper experter att avgöra var mattan tillverkats.
Bymattor från en grupp byar i regionen Azerbajdzjan i Iran, vid den västra kanten av Herizvävningens område och uppkallade efter byn Karaja i deras mitt. Ullugg på bomullsgrund (mycket gamla mattor kan ha en ullgrundEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund.), turkisk knutEn av de två huvudsakliga knutarna i handknutna mattor, som också kallas symmetrisk knut (den andra är den asymmetriska persiska knuten, eller sennehknuten). Garnet läggs i en ögla runt två intilliggande varptrådar så att båda ändarna kommer fram mellan dem, och baksidan visar därför små, jämna, närmast kvadratiska knuthuvuden; vävarna knyter den ofta med en krok. Knuten har fått sitt namn efter staden Ghiordes (i dag Gördes) i Turkiet och är typisk för Turkiet, Kaukasus och nordvästra Iran (Tabriz, Bidjar, Heriz och bymattor från Hamadan), dit den sägs ha förts av seldjukiska turkar, och ger en slitstark, exakt lugg. Den persiska knuten anses ofta ge finare detaljer, men knuttypen är en tendens och ingen gräns: tabrizmattor knutna med turkisk knut når omkring 500 knutar per kvadrattum (ungefär 78 per cm²). och enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta., så att luggen är tunnare och mjukare än hos herizmattorna, som oftast har dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag., och knuttätheten är låg till medelhög. Två djärva geometriska medaljonger med hakformade kanter alternerar vanligen längs en gångmatta, ofta med en ny bottenfärg för varje upprepning, och på breda mattor uppfattas de upprepade medaljongerna som ett geometriskt allovermönster, i orangerött, blått, gräddvitt och brunt. Den mjuka, tunna luggen och de stora längderna, hos vissa över 6 m (20 fot), gör dem populära som gångmattor i hallar och trappor.
UllNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från karakulfåret, den ras som hör hemma i regionen där de turkmenska (turkomanska) nomaderna lever. Ullen har två lager, ett tjockare och grövre ytterlager och ett mjukare och finare innerlager, och de turkmenska mattorna tillverkas av det mjukare innerlagret.
Steg i ullberedningen som följer på ulltvätten och föregår kardningen, där fibrerna mjukas upp och blir vitare. Det är ett av de tvättsteg som förvandlar nyklippt fårull till ren ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. som är redo att kardas, spinnas och färgas till mattgarn.
Steg i ullberedningen där den rengjorda ullen förs genom en kardmaskin som lägger fibrerna åt samma håll och tar bort orenheter som ännu finns kvar. Det följer på ulltvätt och karboniseringSteg i ullberedningen som följer på ulltvätten och föregår kardningen, där fibrerna mjukas upp och blir vitare. Det är ett av de tvättsteg som förvandlar nyklippt fårull till ren ull som är redo att kardas, spinnas och färgas till mattgarn. och kommer före spinningen, så att ullen är redo att spinnas till garn för mattan.
Fina persiska mattor från staden Kashan i centrala Iran, ett vävcentrum sedan safavidtidenDen persiska dynasti som styrde från 1501, med shah Ismail som förste härskare, in på 1730-talet. Hovets beskydd av måleri, kalligrafi och vävning gjorde tiden till den persiska mattans guldålder. Många mästerverk på museer och på de främsta auktionerna kommer från denna tid, med Tabriz, Herat, Kashan och Kerman som de största centra. När mönstren blev mer komplicerade skildes formgivarna, ofta miniatyrmålare, från de vävare som arbetade efter deras ritningar; den stora mittmedaljongen, kurvlinjära och geometriska kompositioner samt rikare blommor och rankor blev kännetecken, och mönstren standardiserades för export till asiatiska och europeiska marknader. Den afghanska invasionen av Isfahan 1722 avbröt vävningen i de största tillverkningscentra under flera år, även om stammar och byar fortsatte. på 1600-talet, då härskarna semestrade där och inredde sina villor med lokala mattor. Luggen är vanligen helt av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., ofta importerad ManchesterullHögklassig ull som importeras från Manchester i England och som vävare i Kashan vanligen använder till luggen i sina mattor. Den räknas, tillsammans med Ghazniull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska mattor, så varifrån en mattas ull kommer är en av de kvalitetspunkter som går att kontrollera., och medelhög, på bomullsgrund; mattor av silke och ull är för det mesta äldre. Kompositionerna är formella och varierar lite: en mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter., en medaljong med matchande hörnstyckenOrnamentet i vart och ett av mittfältets fyra hörn kring en central medaljong, som oftast tar upp medaljongens motiv eller färg; på tabrizmattor bildas hörnen ofta genom att medaljongmönstret delas i fyra delar och en del används i varje hörn. Hörnfälten fullbordar en komposition med medaljong och hörnstycken, och på en välgjord matta är hörnstyckena lika varandra och placerade symmetriskt. eller blommiga allovermönster, dessutom ett sällsynt mönster som kallas Darbari och som enligt uppgift har liten eller ingen bård. Mattor på omkring 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) och mindre visar större variation, till exempel mönster med livets trädMönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor., vaser och fåglar. Klassiska färger är djupt rött, marinblått och krämvitt; gula eller gröna fält är sällsynta, och nyare mattor har mjukare pasteller.
Mattor från Kashmar, en stad i nordöstra Iran nära Mashhad, vars vävare tar de färdiga mattorna till marknaden i Mashhad. Mindre berömda än Tabriz, Mashhad eller Kashan är de ofta undervärderade i förhållande till sin kvalitet: god ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., ofta hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. och växtfärger till ett måttligt pris. Färgerna är mjuka jordtoner: brunaktigt gräddvitt, ljust och mörkt blått, orange, brunt och en särpräglad rosa. Typiska mönster är en medaljong med hörnstyckenEtt mönster kring en stor central medaljong, med ett motsvarande motiv placerat i vart och ett av mittfältets fyra hörn. Den är typisk för kashanmattor, där hörnstyckena oftast har samma färg som medaljongen, och förekommer också på hamadanmattor, bakhtiarimattor, kashmarmattor, herizmattor och tabrizmattor. Exemplar från byar och stammar är oftast geometriska, medan bakhtiarimedaljonger ofta är halvgeometriska, omringade av geometriska motiv och fyllda med blommönster. och bård, ibland med vaser i stället för blommor, samt trädgårdsmönster i rutor som var och en visar en scen, till exempel en sjö med träd, livets trädMönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor. eller hjortar i en skog. Luggen är tunn till medelhög. Ska inte förväxlas med Kashmir.
Den dyraste av de tre kvaliteterna hos moderna kazakmattor som afghanska vävare tillverkar i Pakistan, dyrare än både den kommersiella kvaliteten och Super KazakKvaliteten med högst knuttäthet bland moderna handknutna kazakmattor, vävda i Pakistan av afghanska vävare. Den tätare vävnaden ger finare, mer detaljerade geometriska mönster, och den högklassiga ullen har ett nästan silkeslikt utseende och en mjuk lyster, i ett gott urval färger. Prismässigt ligger den i mitten av de tre kvaliteterna: den vanliga (kommersiella) kazakmattan, med lägst täthet och stora, djärva mönster, kostar mindre, och Kazak Azari, med ett bredare utbud av mönster och färger och tjockare ull, kostar mer.. Knuttätheten är densamma som hos en kommersiell kazakmattaStandardkvaliteten och instegsnivån bland moderna kazakmattor, även kallad vanlig kazak och den som köpare oftast möter, vävd av afghanska vävare i Pakistan. Den har den lägsta knuttätheten av de tre kvaliteterna (kommersiell, Super Kazak och Kazak Azari), vilket passar dess stora, kraftfulla, mestadels geometriska mönster, och den finns i dämpade, mjukade färger med ett gott urval nyanser. Den är i regel den billigaste av de tre. eller något högre, men utbudet av mönster och harmoniska färger är mycket bredare, med förlagor hämtade från persiska herizmattor, och luggen är medeltjock till tjock och känns mer lyxig. Den handspunna ullen är den bästa av de tre kvaliteterna, tjock och fyllig, och den färgas med växtfärger. Trots att mattorna ser antika ut är de nyvävda.
Kraftfulla, geometriska mattor som ursprungligen vävdes av armeniska vävare i södra Kaukasus på 1800-talet, i det som i dag är Armenien, Georgien och Azerbajdzjan, med storskaliga mönster, stammotiv och många medaljonger. I dag kommer de främst från verkstäder i Pakistan, där afghanska vävare har återskapat mönstren sedan 1980- och 1990-talen med handspunnen GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen. och växtfärger, i mjukare moderna nyanser som beige, blågrönt, indigo och rostrött, ofta med ett rött fält mot en krämvit medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. och bård; även Indien tillverkar mattor i kazakstil. Den låga till medelhöga luggen klipps kort och stentvättas för att ge ett antikt utseende. Kvalitetsklasserna är kommersiell (lägst knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.), Super (tätast knuten, silkeslen ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.) och Kazak AzariDen dyraste av de tre kvaliteterna hos moderna kazakmattor som afghanska vävare tillverkar i Pakistan, dyrare än både den kommersiella kvaliteten och Super Kazak. Knuttätheten är densamma som hos en kommersiell kazakmatta eller något högre, men utbudet av mönster och harmoniska färger är mycket bredare, med förlagor hämtade från persiska herizmattor, och luggen är medeltjock till tjock och känns mer lyxig. Den handspunna ullen är den bästa av de tre kvaliteterna, tjock och fyllig, och den färgas med växtfärger. Trots att mattorna ser antika ut är de nyvävda. (mönster inspirerade av HerizKraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla., tjockare luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum., bäst ull, högst pris); uppmätta exempel ligger mellan omkring 121 KPSI (knutar per kvadrattum; ungefär 1 900 knutar per 10 × 10 cm) och 169 KPSI (ungefär 2 600).
Slätvävd mattaMatta som byggs upp utan lugg, där varp och inslag vävs samman till en plan yta. Kelim, dhurrie och soumak är exempel. Slätvävda mattor är oftast vändbara, lätta och enklare att rengöra än luggmattor, vilket gör dem populära i ledigare rum och varmare klimat. utan luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum., traditionellt tillverkad i Turkiet, Iran, Afghanistan och på Balkan. Färgade inslagstrådar vävs samman med varpen utan knutar, så att båda sidorna ser likadana ut. Fibrerna är vanligen ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., bomull eller gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer., och naturfärgerna ger ofta små nyansskiftningar som är normala och inga fel. Den låga profilen gör att dörrar går fritt, och mattan kan hängas upp som väggkonst. I en knuten matta betecknar ”kelim” också det slätvävda bandet i vardera änden, där extra inslagsrader fäster ändarna intill fransarna.
Fina persiska mattor från Kerman i södra Iran, en stad vid den gamla handelsvägen mellan Iran och Indien och ett av de historiska centren för mattvävning, berömd för sina mästarfärgare. Mönstren varierar mycket: blommönster och allovermönster, livets trädMönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor., jaktmönsterFigurativ komposition där mittfältet är fyllt av djur som jagar eller flyr, som leopard, kronhjort, räv, kanin och fåglar. Vissa exemplar rymmer långt över hundra olika djur, och några få har en andra scen i bården i stället för de vanliga blommorna, till exempel hägrar, tranor eller hjortar som vilar under blommande träd. Mönstret vävs i mattor från Isfahan, Qom, Kerman och Tabriz. Den persiska benämningen shikargah (även shekargah) betyder ”jaktmark”., trädgårdsmönster och öppna mittfält, fina ”vårblommönster” av små blommor och den karakteristiska ”vas”-tekniken. Luggen är oftast mjuk korkullFin, mjuk ullkvalitet som tas från halsen och det inre ullagret på unga får, ofta från den första klippningen. Den är oljig av naturligt lanolin, känns mjuk och spänstig och ger färgerna extra lyster. Den används till luggen i många fina stadsmattor från Isfahan, Kerman, Qom, Tabriz och Mashhad, och även äldre antika Saroughmattor med kort klippt lugg är gjorda av den. Skrivs även kurkull eller cork-ull. på bomullsgrund, ibland av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och silke eller rent silke. En och samma matta kan rymma 15 till 30 färger, främst djupa röda toner, flera blå nyanser, grönt och krämvitt, med pasteller som champagne, limegrönt, rosa och gråblått i nyare mattor. Ungefär hälften av kermanmattorna, från mindre framstående verkstäder, har juftiknutGenväg för billigare tillverkning vid handknytning, där varje knut läggs runt fyra varptrådar i stället för de två som den symmetriska (turkiska) och den asymmetriska (persiska) knuten omfattar. Genvägen snabbar upp vävningen men ger en mycket lösare och glesare vävnad: en matta med juftiknutar kan väga ungefär hälften så mycket som en normalknuten matta av samma storlek, och mönstren ser suddiga, pixliga och mindre detaljerade ut, oftast enkla med öppna ytor. Juftiknuten är svår att upptäcka från baksidan, så vikten och mönstrets tydlighet är de bästa ledtrådarna; mattorna slits sämre och är billigare. Den förekommer till exempel i kermanmattor av lägre kvalitet., en genväg som ger en glesare vävnad av lägre kvalitet.
Mattor av afghanskt ursprung och med afghanska mönster som, ovanligt nog, har fått sitt namn efter en person i stället för en plats: enligt en sägen i branschen en mästarvävare och färgare som stannade kvar i norra Afghanistan under den ryska invasionen och började tillverka dem där. De är kända för sina djupa, naturfärgade röda och blå toner med accenter i orange, svart och rostrött, och för geometriska kompositioner med fina blomdetaljer inspirerade av bucharaMattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ull, mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthet, mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig Ghazniull.- och turkmenmattornas mönster; små nyansskillnader är normala vid naturfärgning. Luggen är av 100 procent ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från bergsfår vars feta ull har en mjuk glans, och den sitter på en bomullsgrund; lugghöjden är medelhög. Vissa klassas som tillverkade i Pakistan. En finare, tätare kvalitet, ofta kallad Belgique, återger samma mönster skarpare.
Standardkvaliteten och instegsnivån bland moderna kazakmattor, även kallad vanlig kazak och den som köpare oftast möter, vävd av afghanska vävare i Pakistan. Den har den lägsta knuttätheten av de tre kvaliteterna (kommersiell, Super KazakKvaliteten med högst knuttäthet bland moderna handknutna kazakmattor, vävda i Pakistan av afghanska vävare. Den tätare vävnaden ger finare, mer detaljerade geometriska mönster, och den högklassiga ullen har ett nästan silkeslikt utseende och en mjuk lyster, i ett gott urval färger. Prismässigt ligger den i mitten av de tre kvaliteterna: den vanliga (kommersiella) kazakmattan, med lägst täthet och stora, djärva mönster, kostar mindre, och Kazak Azari, med ett bredare utbud av mönster och färger och tjockare ull, kostar mer. och Kazak AzariDen dyraste av de tre kvaliteterna hos moderna kazakmattor som afghanska vävare tillverkar i Pakistan, dyrare än både den kommersiella kvaliteten och Super Kazak. Knuttätheten är densamma som hos en kommersiell kazakmatta eller något högre, men utbudet av mönster och harmoniska färger är mycket bredare, med förlagor hämtade från persiska herizmattor, och luggen är medeltjock till tjock och känns mer lyxig. Den handspunna ullen är den bästa av de tre kvaliteterna, tjock och fyllig, och den färgas med växtfärger. Trots att mattorna ser antika ut är de nyvävda.), vilket passar dess stora, kraftfulla, mestadels geometriska mönster, och den finns i dämpade, mjukade färger med ett gott urval nyanser. Den är i regel den billigaste av de tre.
Fin, mjuk ullkvalitet som tas från halsen och det inre ullagret på unga får, ofta från den första klippningen. Den är oljig av naturligt lanolinNaturligt vax som täcker ullfibrerna och utgör fårfällens eget skydd genom att göra den vattenavvisande. Ull från får som fötts upp på högre höjd är tjockare och oljigare (”fet”), och en varm, lätt oljig känsla i handen är ett snabbt tecken på äkta ull. I en matta är det kvarvarande lanolinet vätskeavvisande, så att spilld vätska pärlar sig en stund på ytan i stället för att sugas in, en orsak till att ull står emot spill och smuts. Handspinning bevarar lanolinet, medan upprepad hård kemisk rengöring tar bort det, och därför rekommenderas skonsam tvätt., känns mjuk och spänstig och ger färgerna extra lyster. Den används till luggen i många fina stadsmattor från Isfahan, Kerman, QomPersiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt., Tabriz och Mashhad, och även äldre antika Saroughmattor med kort klippt luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. är gjorda av den. Skrivs även kurkull eller cork-ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor..
Roten av krappväxten (Rubia tinctorum), ett naturligt rött färgämne och källan till terrakottatonerna i persiska och orientaliska mattor. Tillsammans med indigo och valnötsskalValnötens gröna yttre hölje, ett traditionellt växtfärgämne för brun ull. Mattfärgare kokar det för att få fram nyanser från djupbrunt till umbra, och det hör till samma växtbaserade färgskala som krapprot (terrakottaröda toner), indigo (blå toner) och granatäppelskal (gula toner). Växtfärger av det här slaget är det som skiljer traditionellt färgade mattor från sådana som färgats med syntetiska färgämnen. hör den till de växtfärger som används för att färga ullen och som binder till ullens naturliga lanolinNaturligt vax som täcker ullfibrerna och utgör fårfällens eget skydd genom att göra den vattenavvisande. Ull från får som fötts upp på högre höjd är tjockare och oljigare (”fet”), och en varm, lätt oljig känsla i handen är ett snabbt tecken på äkta ull. I en matta är det kvarvarande lanolinet vätskeavvisande, så att spilld vätska pärlar sig en stund på ytan i stället för att sugas in, en orsak till att ull står emot spill och smuts. Handspinning bevarar lanolinet, medan upprepad hård kemisk rengöring tar bort det, och därför rekommenderas skonsam tvätt.. Små nyansskiftningar inom en och samma färgyta, så kallad abrashDiskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ull, därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt., är normala i mattor som färgats på det här sättet.
Naturligt vax som täcker ullfibrerna och utgör fårfällens eget skydd genom att göra den vattenavvisande. UllNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från får som fötts upp på högre höjd är tjockare och oljigare (”fet”), och en varm, lätt oljig känsla i handen är ett snabbt tecken på äkta ull. I en matta är det kvarvarande lanolinet vätskeavvisande, så att spilld vätska pärlar sig en stund på ytan i stället för att sugas in, en orsak till att ull står emot spill och smuts. Handspinning bevarar lanolinet, medan upprepad hård kemisk rengöring tar bort det, och därför rekommenderas skonsam tvätt.
Mattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksidaSkiktet på undersidan av en tuftad eller maskintillverkad matta som ger den stadga och struktur. Primärbaksidan håller fast mattans fibrer, medan sekundärbaksidan tillför styrka och formstabilitet. Baksidan på sådana mattor är vanligen stel och plastlik eftersom den är syntetisk (polypropen, polyester eller nylon), och den avslöjar inte mönstret på framsidan. En handknuten matta har inget separat baksidesskikt, vare sig av kanvas eller latex: dess baksida är den vävda grundvävnaden, oftast av bomull, med knutarna helt synliga, mjukare att ta på och med samma mönster som framsidan. till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.
Höjden på mattans knutna luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum., mätt från mattans baksidaSkiktet på undersidan av en tuftad eller maskintillverkad matta som ger den stadga och struktur. Primärbaksidan håller fast mattans fibrer, medan sekundärbaksidan tillför styrka och formstabilitet. Baksidan på sådana mattor är vanligen stel och plastlik eftersom den är syntetisk (polypropen, polyester eller nylon), och den avslöjar inte mönstret på framsidan. En handknuten matta har inget separat baksidesskikt, vare sig av kanvas eller latex: dess baksida är den vävda grundvävnaden, oftast av bomull, med knutarna helt synliga, mjukare att ta på och med samma mönster som framsidan. till luggens topp med linjal eller skjutmått, så att grundvävnaden ingår. En handlares indelning sorterar den i låg (3,2–6,4 mm, 1/8–1/4 tum), låg till medel (6,4–8,5 mm, 1/4–1/3 tum), medel (8,5–9,5 mm, 1/3–3/8 tum) och hög (12,7–15,9 mm, 1/2–5/8 tum). Slutklippningen avgör den: tätt knutna mattor med skarpa detaljer, däribland mattor av silke och av silke och ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., klipps låga, medan grova mattor med stora mönster, som herizmattor och gabbehMatta från provinsen Fars i Iran, vävd av regionens stammar och bofasta byinvånare på en grundvävnad av ull eller gethår (sällan bomull), med en lång, tjock, tät lugg av ull som inte klipps kort; den dokumenterades första gången på 1600-talet, för omkring 400 år sedan. Den låga knuttätheten ger enkla, djärva mönster där träd, djur och människor blir abstrakta geometriska former. Färgad gabbeh har ull som färgats i vilken nyans som helst, ofta kraftigt, medan naturgabbeh använder ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner, oftast på krämvit botten. Vanliga storlekar är omkring 0,9–1,2 × 1,8–2,1 m (3–4 × 6–7 fot). Finare, stadsvävda varianter kommer från Shiraz, och mycket fina, tunga mattor kallas ibland qashqai, trots att de inte är riktiga qashqaimattor., behåller en högre lugg. En högre lugg känns mjukare och mer dämpande, och en medelhög till hög lugg passar hårt belastade ytor och tunga möbler; med en lägre lugg går dörrar fritt, den tar upp mindre fukt, samlar mindre damm och är lättare att dammsuga.
Klippning av mattans knutna luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. med sax. Vävarna klipper den lätt efter varje 5–10 cm (några tum) knutning så att mönstret förblir synligt, och en slutklippning sedan mattan tagits av vävstolen fastställer den färdiga lugghöjden. Finknutna mattor, som tabrizmattor av silke och andra mattor av silke eller av silke och ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., klipps kort så att skarpa detaljer syns, medan mattor som görs för att se antika ut, som kazakmattor och mattor i oushakstil, avsiktligt klipps kort så att de känns tunna och ser gamla ut.
Bymattor från staden Malayer och grannbyarna mellan ArakMattor från Arak, en stad i centrala Iran som tidigare hette Sultanabad, och byarna runt omkring, en vävregion som växte fram under qajartiden, när exporten av persiska mattor till Europa och Amerika blomstrade. Mattexter använder också staden som referenspunkt: orten Sarough ligger omkring 50 km (31 engelska mil) norr om den, och byarna kring Malayer ligger mellan Arak och Hamadan. Äldre mattor från området säljs fortfarande under det gamla namnet Sultanabad. och Hamadan, som vanligen dateras till ungefär 1800-talet och vävdes längs en gammal handelsled som förde in främmande mönster. Bomullsgrund, luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och symmetrisk turkisk knutEn av de två huvudsakliga knutarna i handknutna mattor, som också kallas symmetrisk knut (den andra är den asymmetriska persiska knuten, eller sennehknuten). Garnet läggs i en ögla runt två intilliggande varptrådar så att båda ändarna kommer fram mellan dem, och baksidan visar därför små, jämna, närmast kvadratiska knuthuvuden; vävarna knyter den ofta med en krok. Knuten har fått sitt namn efter staden Ghiordes (i dag Gördes) i Turkiet och är typisk för Turkiet, Kaukasus och nordvästra Iran (Tabriz, Bidjar, Heriz och bymattor från Hamadan), dit den sägs ha förts av seldjukiska turkar, och ger en slitstark, exakt lugg. Den persiska knuten anses ofta ge finare detaljer, men knuttypen är en tendens och ingen gräns: tabrizmattor knutna med turkisk knut når omkring 500 knutar per kvadrattum (ungefär 78 per cm²). ger en finare vävnad än de flesta bymattor, med luggen klippt ganska lågt för att detaljerna ska framträda. Rombformade eller sexkantiga medaljonger, små vita prickar i kantbandet runt medaljongen och en repliknande slingeffekt i mattans egen bård är typiska kännetecken. Den sydöstra, saroughliknande stilen har dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag. och är tjockare, med blommedaljonger eller livsträdsmönster; den nordvästra, hamadanliknande stilen har enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta., är geometrisk och ljusare i färgen. Små mattor och gångmattor dominerar, för det mesta på marinblå, djupröd eller krämvit botten.
Skydd av mattor mot mal och andra skadedjur som äter av naturfibrer som ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och silke och lämnar hål och fläckar som ser uppätna ut, även på nyare mattor. Behandling av fibrerna är en åtgärd, och malkulor används ibland vid förvaring längre än ungefär ett år eller på platser där mal är vanlig, men de lämnar en kvardröjande lukt. Det viktigaste försvaret är skötseln: mal föredrar mörka, fuktiga och ostörda platser, som under soffor eller i förvaring, så en ren, torr och väl ventilerad matta som dammsugs under möblerna och skakas ut och vädras med några månaders mellanrum löper betydligt mindre risk att angripas. En matta som ska förvaras rengörs först och lindas in i ett andningsbart material, och packas sedan upp och kontrolleras ungefär var sjätte månad om den blir kvar ett år eller mer.
Högklassig ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. som importeras från Manchester i England och som vävare i Kashan vanligen använder till luggen i sina mattor. Den räknas, tillsammans med GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen. och nyzeeländsk ullUll från Nya Zeeland som, tillsammans med Manchesterull och Ghazniull, räknas till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor; god mattull av det här slaget känns tjock och oljig. Eftersom den importeras och inte kommer från lokala fårbesättningar påverkar den mattans pris. Den nämns som luggmaterial i pakistanvävda oushak-, ziegler- och peshawarmattor, ibland i kombination med Ghazniull, och för den tjocka luggen hos Kazak Azari-mattor., till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska mattor, så varifrån en mattas ull kommer är en av de kvalitetspunkter som går att kontrollera.
Persiska stadsmattor från Mashhad, Irans näst största stad, i nordost, där vävningen tog sin början under senmedeltiden. De är kända för hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (vanligen över 250 KPSI, motsvarande ungefär 39 per cm², och undantagsvis nära 1 000 KPSI, omkring 155 per cm², på silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke.) och invecklade blommönster i medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.-, medaljong-och-hörn- eller allover-uppställning, i vinrött eller bourgogne, djupblått, grönt och krämvitt. Luggen är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. på bomullsgrund och högre än i de flesta stadsmattor; silkesgrund är sällsynt, och nyare mattor av ull och silke har silke i luggen. Mattor från Sabers nu nedlagda verkstad är i dag samlarobjekt, medan Astan Quds RazaviMattvävningsverksamheten inom den välgörenhetsorganisation som driver Imam Reza-helgedomen i Mashhad i Iran. Den började som en liten verksamhet som vävde främst för helgedomen och växte i början av 1980-talet (omkring fyra år efter den iranska revolutionen) till en storskalig tillverkare av mashhadmattor, enligt uppgift över 6 000 kvadratmeter (omkring 65 000 kvadratfot) per år med fler än 500 hantverkare. Verksamheten är känd för särskilda färgämnen, som beskrivs som naturliga växtfärger och ger djupa röda och blå toner. Mattor med organisationens signatur var ofta avsedda för helgedomar eller beställdes som gåvor. fortfarande är ett välkänt namn.
Ullgarn som spunnits med mekanisk utrustning och inte för hand eller på en handdriven spinnrock, motsvarigheten till handspunnen ullUllgarn som spunnits av tvättad, kardad ull för hand eller på en handdriven spinnrock i stället för maskinellt, varefter de spunna trådarna tvinnas ihop till tjockare, starkare trådar före färgningen. Det ger finare, mjukare trådar än maskinspinning, så att ullen känns mjukare och ser glansigare ut, och handspinning sägs bevara ullens naturliga lanolin. Det är vanligt i kazak- och peshawarmattor som vävs i Pakistan och i afghanska Khal Mohammadi-mattor, som alla också färgas med naturfärger.. Maskintillverkade mattor bygger på maskinspunnet eller syntetiskt garn, och vid bedömningen av ullkvalitet rankas maskinspunnet lägre än handspunnet, som ger finare, mjukare trådar med mer glans. Spinningen är bara en av faktorerna för ullens kvalitet; var fåren betar, på vilken höjd de lever och under vilken årstid de klipps har också betydelse.
Matta som tillverkas med industriell maskinutrustning, vanligen i mekaniska vävstolar, i stället för att knytas för hand, oftast av syntetfibrer som polyesterSyntetfiber som kan tillverkas av återvunna plastflaskor och uppskattas för sin mjukhet, sin motståndskraft mot fläckar och sin miljöprofil., polypropenSyntetfiber som används vid mattillverkning och uppskattas för sin utmärkta motståndskraft mot fläckar och fukt, sin färghärdighet och sitt låga pris. eller nylonSyntetfiber som är mycket vanlig i mattillverkning och uppskattas för sin hållbarhet, sin spänst och — med rätt behandling — sin motståndskraft mot fläckar., och som blir färdig på timmar i stället för månader. Mönstret ser fullkomligt symmetriskt men något suddigt ut, och kanterna har nästan exakt samma mått. Baksidan känns stel och plastig, med en regelbunden bikakestruktur där mönstret inte går att utläsa. Eventuella fransar är ett likformigt syntetiskt band som sätts fast i slutet av tillverkningen, och somliga mattor saknar fransar helt, till skillnad från en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta, vars fransar är grundens egna trådar. Maskinvävda mattor är billigare, av lägre kvalitet och slits snabbare, och de är inte äkta persiska eller orientaliska mattor.
Matta med luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. helt av silke, vävd på bomullsgrund eller silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke.; när båda är av silke ingår ingen ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. alls i mattan. Silkets finhet ger den högsta knuttätheten av alla persiska mattor, ungefär 600–1 000 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (omkring 9 300–15 500 per 10 × 10 cm), så att luggen hålls låg för att mönstret ska synas, och fibrerna ger en lysande glans som skiftar med ljuset. Omkring 90 procent av qommattorna har både grund och lugg av silke, liksom vissa isfahanmattor. Det är de dyraste persiska mattorna; de är ömtåliga och fläckar är svåra att få bort, så de lämpar sig för utställning, finrum eller upphängning på vägg snarare än för matsalar eller hem med husdjur.
Matta som tillverkas genom att ullfibrer pressas och tovas samman med värme, fukt och tryck i stället för att vävas eller tuftas. Materialet blir tätt, slitstarkt och naturligt vattenavvisande. Moderna mattor av tovad ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. förenar den urgamla tekniken med nutida formgivning och ger en textil med utmärkt värme- och ljudisolering.
De varpändar som sticker ut förbi mattans båda kortändar. På en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta är fransarna ingen avslutning som lagts till i efterhand utan den synliga fortsättningen av grunden, vars varptrådar går att följa genom hela mattan på baksidan; de är därför gjorda av samma fiber (bomull, ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. eller silke) och visar vad grunden består av. De ska inte klippas av; om de måste döljas kan de bindas upp mot mattans baksidaSkiktet på undersidan av en tuftad eller maskintillverkad matta som ger den stadga och struktur. Primärbaksidan håller fast mattans fibrer, medan sekundärbaksidan tillför styrka och formstabilitet. Baksidan på sådana mattor är vanligen stel och plastlik eftersom den är syntetisk (polypropen, polyester eller nylon), och den avslöjar inte mönstret på framsidan. En handknuten matta har inget separat baksidesskikt, vare sig av kanvas eller latex: dess baksida är den vävda grundvävnaden, oftast av bomull, med knutarna helt synliga, mjukare att ta på och med samma mönster som framsidan.. Vävarna klipper, knyter, flätar eller dekorerar fransarna, och flätade eller dekorerade ändar är särskilt vanliga i stam- och bymattor; hur fransarna avslutas hjälper till att avgöra ursprunget. De är också sällan helt jämna, och den ena änden är ofta längre än den andra. Fransar som fästs i efterhand, eller inga fransar alls, tyder på en maskintillverkad matta.
Rutinen för att förvara en matta undanpackad i månader eller år. Den rengörs först (professionellt om förvaringen ska vara ett år eller längre), rullas jämnt och hårt med luggen inåt (en matta som är för stor för att rullas hel viks först på längden och sedan på tvären innan den rullas) och lindas in i ett andningsbart material, helst av naturfiber, som skärs till så att det är ungefär 30 cm (en fot) längre än rullen i vardera änden och båda ändarna kan knytas ihop. Därefter får den ligga på en torr och välventilerad plats, med flera centimeter (några tum) fritt utrymme på var sida och inget tungt ovanpå, som skydd mot mal, möss, fukt och långvariga veck.
Stammattor från Zagrosbergen i västra och sydvästra Iran, vävda av nomadiska, halvnomadiska och bofasta byvävare som bakhtiariFärgstarka mattor av bakhtiarierna, en stam i Zagrosbergen som var nomadisk tills stora delar av stammen bosatte sig sydväst om Isfahan på 1800-talet och vars vävning i dag finns i fler än 200 byar; mindre mattor är oftast stamarbeten, medan större kommer från regionens byar. Grunden är oftast av bomull, med en lugg av ull från stammens egna får, även om vissa små stammattor är av ull rakt igenom, och varje rad slås ned så hårt att luggen blir tät och slitstark. De mest kännetecknande uppläggningarna är trädgårdsrutmönstret (Khesti, även stavat Kheshti), ett rutnät av inramade rutor som var och en visar en trädgårdsscen tänkt som en bild av paradiset, samt mönstret medaljong med hörnstycken, med en halvgeometrisk mittmedaljong. Djupt rött och mörkt marinblått är de vanliga fältfärgerna., qashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor. och lurer. Vävarna använder oftast ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från de egna fårhjordarna, vilket ger en robust, ofta tät luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. på en grund av bomull eller ull, färgad med naturfärger i djärva, rika toner. Mönstren, från geometriska medaljonger till bakhtiarimattornas kheshtimönsterUppläggning där fältet delas in i ett rutnät av inramade, mestadels kvadratiska rutor, var och en med sin egen tänkta trädgård av blommor, växter, träd och fåglar, oftast på en egen enhetlig bottenfärg. Motiven varierar, från cypresser och villor till sjöar, hjortar i en skog eller livets träd, och i vissa mattor återger rutorna de fyra årstiderna. Vävarna ser varje ruta som ett fönster mot paradiset och ett tecken på hopp om en ljus framtid. Mönstret är mest känt från bakhtiarimattor men vävs också i mattor från Tabriz, Sarough, Kashmar, Kerman och Qom. Det persiska namnet Kheshti kommer av khesht (”tegel”), efter de kvadratiska ramarna. (trädgårdsrutor), vävs ur minnet och förs vidare från generation till generation. Bakhtiarivävningen spreds över mer än 200 byar sedan den forna nomadstammen blev bofast, medan qashqainomaderna arbetar på små, bärbara vävstolar, så deras mattor förekommer sällan i stora format.
Metod för att visa en matta på en vägg som ett konstverk; vilken stil som helst, såväl stammattor och blommönstrade mattor som bildmattor, kan hängas upp. Remsor av starkt, limfritt bomullstyg sys för hand fast på baksidan omkring 5 cm (2 tum) nedanför överkanten, fria från fransarna eller kelimänden, med stygn var 1,3–2,5 cm (1/2–1 tum), och viks så att de bildar en ficka. För en bred matta används till exempel tre remsor om cirka 61 × 10 cm (24 × 4 tum), för en liten matta en remsa som sätts omkring 2,5 cm (1 tum) in från vardera änden. En rundstav av trä eller metall som skjuts genom fickan vilar på väggkrokar som är starka nog att bära vikten, vilket undviker att skada mattan.
Enkel rengöring i hemmet av en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta, som friskar upp den och skjuter upp nästa professionella tvätt i stället för att ersätta den. Efter dammsugning av framsidan på tvären, med fransarna undantagna, torkas luggen av sektion för sektion med en ren, helst vit bomullshandduk som doppats i utspätt, blekmedelsfritt diskmedelsskum. Arbetet sker i luggens riktning så att mattan bara blir fuktig och torkar inom 30–60 minuter. Smutsiga fransar läggs över en trästav och borstas med samma blandning, från mattan och utåt.
Bymattor från distriktet Mehraban, en grupp byar i norra delen av Hamadanregionen intill det kurdiska Iran, varför kurdiska stilar förekommer. De är vävda med enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta. på bomull och knutna med den symmetriska (turkiska) knuten, med medelhög luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av fin, mjuk, glänsande och oljig ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., på mörkblå, mörkröda, krämvita, kamelhårsfärgade eller persikofärgade fält. Äldre mattor är geometriska, med upprepade medaljongerKomposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljong, vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från Karadja låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, Heriz, Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfält. och fågel- eller djurmotiv, till stor del tillverkade för vävarnas eget bruk; nyare följer blommönstren hos den amerikanska saroughmattan. Distriktet är känt för gångmattor, oftast 76–91 cm (2,5–3 fot) breda och 1,8–6,1 m (6–20 fot) långa. Det ska inte förväxlas med Meraban i Östazerbajdzjan, som väver mattor i herizstil.
Genererad illustration: garn färgat i avsnitt, ett exempel på garnfärgning.
Olika tekniker för att färga mattgarn: kypfärgning (nedsänkning i färgbad), kontinuerlig färgning (påförd efter tuftningen), space-färgning (flera färger på ett och samma garn) och massafärgning (färgen tillsätts den flytande polymeren före extruderingen). Varje metod har sina fördelar när det gäller färghärdighet, mönstermöjligheter och miljöpåverkan. I handknutna mattor färgas ullen som spunnet garn före knytningen, antingen med naturfärger från växter, rötter och blommor, som med tiden tenderar att mjukna, eller med syntetiska färgämnen; skillnader mellan färgsatser är en av de främsta orsakerna till abrashDiskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ull, därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt..
Olika tekniker för mattrengöring: hetvattenextraktion (ångtvätt), torrengöring med absorberande pulver, bonnetmetoden och inkapsling, var och en lämpad för vissa mattyper, smutsgrader och torktider. Handknutna mattor kräver skonsammare skötsel: dammsugning i sidled med en golvdammsugare av kanistertyp vars borstvalsDen roterande, borstförsedda valsen i huvudet på många stående dammsugare och dammsugare med eldrivet munstycke, som slår på och bearbetar luggen för att lösgöra smuts. På en handknuten matta är den för hård: den slår ned luggen och kan gripa tag i fransarna och slita sönder dem, och fransarna ska över huvud taget inte dammsugas. Det rekommenderade alternativet är enbart sugkraft från en lätt kanisterdammsugare vars munstycke saknar borstvals, som förs i sidled över mattans bredd i stället för på längden mot luggen; om det bara finns en maskin med borstvals ska valsen stängas av. är avstängd, så att fransarna skonas; en lätt avtorkning då och då med utspätt, blekmedelsfritt diskmedelsskum på vita bomullshanddukar, som arbetas in sektion för sektion längs luggen så att mattan torkar inom ungefär en timme; samt en professionell tvätt vart femte till tionde år, vart tredje till femte år vid hård trafik och innan en matta läggs undan för ett år eller längre.
Angoragetens långa, silkeslena och glänsande hår. I persiska mattor är mohair en av flera djurfibrer som, tillsammans med gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer., kamelhårDjurfiber från kameler som används mer sällan i mattor än ull, bomull eller silke och som främst förekommer i persiska stammattor. Dess naturliga varma, ljusbruna ton har också blivit ett färgnamn: kamelhår är en återkommande mittfältsfärg i mehrabanmattor, vid sidan av mörkblått, mörkrött, kräm och persika, så uttrycket kan syfta på fibern eller bara på nyansen. och kohår, kan användas som material men är mycket ovanligare än ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., bomull och silke; den här gruppen används mest i stammattor.
Mattor från östra Iran som branschen säljer under namnet Moud Mashad och för upp bland Mashhadmattorna. De har vanligen ett heratimönsterKlassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan. i beige, blått, rostrött och rött och är oftast signerade av vävaren. Grunden är av bomull; äldre mattor har en luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av enbart ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., medan nyare har lugg av ull och silkeMatta med lugg av både silke och ull, oftast till största delen ull med silkesgarn som knutits in i utvalda detaljer, till exempel blommotiv, för att ge glans och göra mönstret skarpare. Silke är finare än ull och medger tätare knytning, så knuttätheten ligger på ungefär 400–700 knutar per kvadrattum (omkring 6 200–10 850 per 10 × 10 cm) på bomullsgrund och 500–1 000 (omkring 7 750–15 500) på silkesgrund, även om nainmattor, som nästan alltid har bomullsgrund, hamnar lägre i de grövre la-graderna, där ett högre la-tal betyder färre knutar. Ullen gör att luggen förblir tjock och slitstark och att priset hamnar under det för rent silke men över det för enbart ull. Sådana mattor vävs i Tabriz, Nain, Mashhad, Bijar, Isfahan och Qom, och luggen klipps oftast kort för att detaljerna ska framträda..
Fina persiska mattor från staden Nain nära Isfahan i centrala Iran, där mattvävningen inleddes först på 1900-talet efter Isfahans förebild och Habibians verkstadVerkstaden i Nain som grundades av Fatollah Habibian, som sägs ha börjat väva 1903 hos sin far och som, sedan familjens äldre stilar förlorat sin marknad och lagret sålts ut, startade en egen verkstad tillsammans med sin bror. Han räknas som skaparen av den moderna nainmattan, och namnet har blivit synonymt med nainmattor: knutna med persisk knut, tätt vävda, invecklat mönstrade, med accenter i silke och ett modernt utseende. Habibian är en av de få välkända signaturer som förekommer på nainmattor, av vilka de flesta är osignerade, och grundarens barnbarn driver verkstaden vidare. gjorde namnet känt över hela världen. Luggen av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., ofta med silkesdetaljer, knyts på bomullsgrund med ungefär 200 till 700 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (KPSI) eller mer (omkring 31 till 108 per cm²). Tätheten graderas i la (”lager”): ju lägre tal, desto finare matta, från omkring 650 KPSI vid 4 laPersisk graderingsskala som är specifik för nainmattor, där ett tal som 4, 6 eller 9 anger antalet lager (la, ”lager”) av tråd vid varje varpposition. Skalan går baklänges: ju lägre tal, desto tätare knutning, vanligen omkring 650 KPSI (knutar per kvadrattum) för 4 la, 400–500 för 6 la och 200–300 för 9 la (ungefär 10 100, 6 200–7 750 respektive 3 100–4 650 knutar per 10 × 10 cm). till 400–500 vid 6 la och 200–300 vid 9 la. Mönstren är kurviga blommönster i medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.-, allover- eller Shah AbbasiKlassisk persisk blomstil uppkallad efter safavidernas härskare Shah Abbas, som började som ett mönster vid det kungliga hovet för omkring 400 år sedan. Dess främsta kännetecken är stiliserade, fjäderlika palmettblad och lotusblommor, där lotusen är en urgammal symbol för långt liv, ordnade i sträng symmetri med rankornament kring en mittmedaljong, ofta en rosett. Tidiga exemplar föredrog djupa röda och blå toner, medan senare mattor i stilen ofta går över till dämpade, neutrala toner. Mönstret förekommer i mattor från Kashan, Nain och Tabriz.-uppställning, oftast på krämvit eller elfenbensvit botten i kombination med blått, beige och grått. De flesta nainmattor är osignerade, även om Habibiansignaturen är ett välkänt undantag, och stora mattor är sällsynta och dyra.
Färgämnen som utvinns ur växter, frön, blommor och rötter och, i vissa traditioner, ur animaliska källor, och som används för att färga ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och silke i mattor. Vävarna, framför allt stamvävarna, framställer dem ofta av lokala växter och andra naturresurser i regionen, vilket bidrar till att ge varje region dess karakteristiska toner; krapprotRoten av krappväxten (Rubia tinctorum), ett naturligt rött färgämne och källan till terrakottatonerna i persiska och orientaliska mattor. Tillsammans med indigo och valnötsskal hör den till de växtfärger som används för att färga ullen och som binder till ullens naturliga lanolin. Små nyansskiftningar inom en och samma färgyta, så kallad abrash, är normala i mattor som färgats på det här sättet. (terrakottaröda toner), indigo (blått), valnötsskalValnötens gröna yttre hölje, ett traditionellt växtfärgämne för brun ull. Mattfärgare kokar det för att få fram nyanser från djupbrunt till umbra, och det hör till samma växtbaserade färgskala som krapprot (terrakottaröda toner), indigo (blå toner) och granatäppelskal (gula toner). Växtfärger av det här slaget är det som skiljer traditionellt färgade mattor från sådana som färgats med syntetiska färgämnen. (brunt) och granatäppelskalDet yttre skalet på granatäpplet, ett växtfärgämne som används för det gula i naturfärgade mattor, vid sidan av krapprot för rött, indigo för blått och valnötsskal för brunt. (gult) är typiska färgråvaror. Eftersom färgen framställs i små hantverksmässiga partier skiljer sig nyanserna något från parti till parti, vilket ger abrashDiskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ull, därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt.. Naturfärger värderas för sin rika, harmoniska och milda färg som bleknar försiktigt och jämnt med åren och som färgar av sig föga mot en fuktig trasa, även om en matta kan kombinera mestadels naturfärger med några få syntetiska.
Mattor vävda av nomadstammar i Mellanöstern, Centralasien och Nordafrika, som flyttar med sina hjordar under vår, sommar och höst och slår sig ned för att väva på vintern. På kompakta, bärbara vävstolar gör de vanligen små stycken (till exempel 1,2 × 1,8 eller 1,5 × 2,1 m, det vill säga 4 × 6 eller 5 × 7 fot), ibland gångmattor, av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från de egna hjordarna, ofta både till grund och luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum., traditionellt färgad med lokala växter. De djärva, mestadels geometriska mönstren förs vidare genom generationer utan nedskrivna förlagor och påminner ibland om stadsmattor. Till skillnad från stads- och verkstadsmattor har de ofta asymmetrier, färgvariationer och mönster som inte löser sig snyggt i hörnen.
Ull från Nya Zeeland som, tillsammans med ManchesterullHögklassig ull som importeras från Manchester i England och som vävare i Kashan vanligen använder till luggen i sina mattor. Den räknas, tillsammans med Ghazniull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska mattor, så varifrån en mattas ull kommer är en av de kvalitetspunkter som går att kontrollera. och GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen., räknas till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor; god mattull av det här slaget känns tjock och oljig. Eftersom den importeras och inte kommer från lokala fårbesättningar påverkar den mattans pris. Den nämns som luggmaterial i pakistanvävda oushakMatta i den klassiska stilen från Ushak (Uşak), en turkisk vävarstad med lång tradition av klassiska mönster. De mattor som i dag säljs under namnet är oftast handknutna i Pakistan, i verkstäder som enligt branschens egen berättelse startades på 1970-talet av ägare som lämnat Iran efter ett embargo. De återskapar turkiska och gamla persiska mönster, mestadels mjuka blomkompositioner med allovermönster eller medaljong och lite geometrisk teckning, i Ghazniull och nyzeeländsk ull på bomullsgrund. Växtfärger, en antiktvätt, flera nyanser av samma färg och en kort, låg lugg ger ett dämpat, åldrat intryck, medan formgivare väljer färgskalor som följer färgtrender. Beroende på mönster och knuttäthet säljs samma mattfamilj också som Peshawar, Chobi, Ziegler eller Ferahan.-, zieglerEn typ av persisk matta som först tillverkades i slutet av 1800-talet för den europeiska marknaden av firman Ziegler & Co., med förstorade, omtolkade traditionella persiska mönster i mjukare, dämpade färger som anpassats efter västerländsk smak. Ett Ziegler Mahal-mönster markerar en viss produktionsperiod, men gamla zieglermönster återskapas fortfarande i dag, så mönstret ensamt kan inte datera en matta. Namnet är också ett av flera handelsnamn, vid sidan av Oushak, Peshawar, Chobi och Farahan, för verkstadsmattor som vävts i Pakistan sedan omkring 1970-talet i traditionella persiska och turkiska mönster, med ullugg på bomullsgrund; vilket namn som gäller beror på mönster och knuttäthet.- och peshawarmattor, ibland i kombination med Ghazniull, och för den tjocka luggen hos Kazak AzariDen dyraste av de tre kvaliteterna hos moderna kazakmattor som afghanska vävare tillverkar i Pakistan, dyrare än både den kommersiella kvaliteten och Super Kazak. Knuttätheten är densamma som hos en kommersiell kazakmatta eller något högre, men utbudet av mönster och harmoniska färger är mycket bredare, med förlagor hämtade från persiska herizmattor, och luggen är medeltjock till tjock och känns mer lyxig. Den handspunna ullen är den bästa av de tre kvaliteterna, tjock och fyllig, och den färgas med växtfärger. Trots att mattorna ser antika ut är de nyvävda.-mattor.
Minskad lugghöjd på grund av användning, där ullen har trampats ned till kort luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. eller helt bort, vanligtvis i en hall, en entré eller annat stråk med mycket gångtrafik, och i en illa sliten matta börjar grunden synas. Jämnt slitage över hela ytan är det normala mönstret hos en äldre matta och är vad köpare letar efter, medan fläckvis slitage, med korta eller kala partier bredvid fylligare lugg, försvagar de ställena och ökar risken för ytterligare skador, vilket främst spelar roll för en matta som ska utsättas för hård trafik. Om mattan roteras med jämna mellanrum fördelas slitaget. Slitage ensamt räcker inte för att datera en matta, eftersom vissa nya mattor färdigställs med låg lugg för att se gamla ut och vissa antika mattor behåller full lugg.
UllNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. som lämnats i sina ursprungliga fårfärger, utan färgning, så att nyanserna bara rör sig mellan vitt, gräddvitt, brunt, grått och svart. Vävarna blandar vit och svart ull för att få fram dessa toner, och det är så naturliga gabbehmattor, oftast på gräddvit botten, får sin färgskala. Många gräddvita bottnar i persiska och orientaliska mattor innehåller också ofärgad ull; dessa ytor kan visa små tonvariationer som förändras när mattan åldras, vilket är normalt och inget fel.
Matta i den klassiska stilen från Ushak (Uşak), en turkisk vävarstad med lång tradition av klassiska mönster. De mattor som i dag säljs under namnet är oftast handknutna i Pakistan, i verkstäder som enligt branschens egen berättelse startades på 1970-talet av ägare som lämnat Iran efter ett embargo. De återskapar turkiska och gamla persiska mönster, mestadels mjuka blomkompositioner med allovermönster eller medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. och lite geometrisk teckning, i GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen. och nyzeeländsk ullUll från Nya Zeeland som, tillsammans med Manchesterull och Ghazniull, räknas till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor; god mattull av det här slaget känns tjock och oljig. Eftersom den importeras och inte kommer från lokala fårbesättningar påverkar den mattans pris. Den nämns som luggmaterial i pakistanvävda oushak-, ziegler- och peshawarmattor, ibland i kombination med Ghazniull, och för den tjocka luggen hos Kazak Azari-mattor. på bomullsgrund. Växtfärger, en antiktvätt, flera nyanser av samma färg och en kort, låg luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. ger ett dämpat, åldrat intryck, medan formgivare väljer färgskalor som följer färgtrender. Beroende på mönster och knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. säljs samma mattfamilj också som Peshawar, ChobiHandknutna mattor från Pakistan, tillverkade i staden Peshawar i landets norra del och även kallade Chobi. De efterbildar gamla persiska och turkiska mönster, mestadels blommönster över hela fältet eller upprepade mönster (medaljonger är sällsynta, eftersom mönster som täcker hela fältet passar i fler rum), i handspunnen ull och med växtfärger. Mattorna vävs i mörkare toner, stentvättas och läggs sedan ut i stark sol, och luggen klipps kort så att mönstret framträder, vilket ger en ny matta ett antikt utseende. Färgerna är mjuka och dämpade, ofta beigebaserade, med avsiktliga skiftningar mellan ljust och mörkt som efterliknar åldrade mattor; mattorna känns tunna men är slitstarka. Samma utseende säljs också som Oushak, Ziegler eller Ferahan., ZieglerEn typ av persisk matta som först tillverkades i slutet av 1800-talet för den europeiska marknaden av firman Ziegler & Co., med förstorade, omtolkade traditionella persiska mönster i mjukare, dämpade färger som anpassats efter västerländsk smak. Ett Ziegler Mahal-mönster markerar en viss produktionsperiod, men gamla zieglermönster återskapas fortfarande i dag, så mönstret ensamt kan inte datera en matta. Namnet är också ett av flera handelsnamn, vid sidan av Oushak, Peshawar, Chobi och Farahan, för verkstadsmattor som vävts i Pakistan sedan omkring 1970-talet i traditionella persiska och turkiska mönster, med ullugg på bomullsgrund; vilket namn som gäller beror på mönster och knuttäthet. eller Ferahan.
Komposition där större delen av mittfältet lämnas öppen, oftast med en enda enfärgad botten och bara några få blommor i svängda linjer och ibland en medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.. Den finns i tre former: en enda mittmedaljong, två eller flera upprepade medaljongerKomposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljong, vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från Karadja låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, Heriz, Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfält. eller ett glest allovermönster av motiv med gott om plats emellan. Kompositionen sägs påminna om en koranpärm och förekommer främst i persiska stadsmattor som Tabriz, Kashan, SaroughPopulära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om Arak. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knut (vissa äldre mattor har turkisk knut) och har en medelhög till hög knuttäthet på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljong- och allovermönster, med inslag av herati-, boteh- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobård. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans., Hamadan och Kerman, och även i bidjarmattor. Eftersom mönstret är så sparsamt syns ojämnheter i ullen eller färgningen tydligt.
Teknik där vintagemattor eller antika mattor bleks för att ta bort ursprungsfärgerna och därefter färgas om, oftast i mättade toner som turkos, lila eller stark rosa. Processen ger traditionella orientaliska mattor ett nutida uttryck samtidigt som mönster och struktur bevaras. Den är populär i dagens inredning för att sätta en kraftfull färgaccent med ett klassiskt mönster.
Kantavslutning där garn lindas om och om igen runt mattans ytterkant, för hand eller maskinellt, så att det bildas en rundad, snodd-liknande kant. Det är det vanliga avslutet på långsidorna av maskintillverkade mattor (fransarna markerar oftast varpändarna) och det sätt på vilket en sliten kant på en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta byggs upp på nytt (reparationen kallas överkastning). Den ursprungliga kanten på en handknuten matta är normalt en stadkantDen invävda sidokanten på en handknuten matta, som skapas under vävningen genom att inslaget lindas flera varv runt de yttersta varptrådarna så att det bildas ett rundat, snoddliknande band. Beroende på region kan omlindningen göras med ull i en kontrasterande färg eller med själva varpen, eller hållas platt i stället för rund, och därför är kanten en av de ledtrådar som experter använder för att bestämma en mattas ursprung. Ordet överkastning betecknar samma kant och förekommer också i förteckningar över vanliga mattreparationer., som bildas under vävningen när inslaget lindas runt den yttersta varptråden, och alltså ingen pålagd överkastning. På handgjorda mattor är överkastningens jämnhet en snabb ledtråd till hur omsorgsfullt mattan har färdigställts.
Det mjuka, mognade utseende som en mattas naturfärger får under decennier av användning och ljus, när färgerna sätter sig i mer dämpade och harmoniska toner som mognar snarare än bara bleknar; ullen blir också mjukare och lösa fibrer nöts bort, så att mönstret framträder tydligare. Patinan är som fylligast hos antika mattor och räknas som ett tecken på verklig ålder. Konstgjorda åldringsbehandlingar härmar den men ger oftast ett blekt intryck med ett tvärt färgband i fibern i stället för en gradvis övergång från spets till bas.
En handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta vävd i Iran, landet som i väst kallades Persien fram till 1935, i en tradition som enligt uppgift går tillbaka omkring 2 500 år. Den benämns efter den stad, ort, region eller stam där den tillverkats (Tabriz, Kashan, HerizKraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla., Belutsch) och hör till en av tre grupper: stadsmattor som vävs i verkstäder efter en förlaga, bymattor samt stammattor, av vilka de två sistnämnda till stor del vävs efter minnet. Luggen är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., silke eller en blandning, med grund av bomull, ull eller silke. Efterbildningar som vävs i Pakistan, Indien eller Kina är inte persiska mattor.
Handknutna mattor från Pakistan, tillverkade i staden Peshawar i landets norra del och även kallade Chobi. De efterbildar gamla persiska och turkiska mönster, mestadels blommönster över hela fältet eller upprepade mönster (medaljonger är sällsynta, eftersom mönster som täcker hela fältet passar i fler rum), i handspunnen ullUllgarn som spunnits av tvättad, kardad ull för hand eller på en handdriven spinnrock i stället för maskinellt, varefter de spunna trådarna tvinnas ihop till tjockare, starkare trådar före färgningen. Det ger finare, mjukare trådar än maskinspinning, så att ullen känns mjukare och ser glansigare ut, och handspinning sägs bevara ullens naturliga lanolin. Det är vanligt i kazak- och peshawarmattor som vävs i Pakistan och i afghanska Khal Mohammadi-mattor, som alla också färgas med naturfärger. och med växtfärger. Mattorna vävs i mörkare toner, stentvättas och läggs sedan ut i stark sol, och luggen klipps kort så att mönstret framträder, vilket ger en ny matta ett antikt utseende. Färgerna är mjuka och dämpade, ofta beigebaserade, med avsiktliga skiftningar mellan ljust och mörkt som efterliknar åldrade mattor; mattorna känns tunna men är slitstarka. Samma utseende säljs också som OushakMatta i den klassiska stilen från Ushak (Uşak), en turkisk vävarstad med lång tradition av klassiska mönster. De mattor som i dag säljs under namnet är oftast handknutna i Pakistan, i verkstäder som enligt branschens egen berättelse startades på 1970-talet av ägare som lämnat Iran efter ett embargo. De återskapar turkiska och gamla persiska mönster, mestadels mjuka blomkompositioner med allovermönster eller medaljong och lite geometrisk teckning, i Ghazniull och nyzeeländsk ull på bomullsgrund. Växtfärger, en antiktvätt, flera nyanser av samma färg och en kort, låg lugg ger ett dämpat, åldrat intryck, medan formgivare väljer färgskalor som följer färgtrender. Beroende på mönster och knuttäthet säljs samma mattfamilj också som Peshawar, Chobi, Ziegler eller Ferahan., ZieglerEn typ av persisk matta som först tillverkades i slutet av 1800-talet för den europeiska marknaden av firman Ziegler & Co., med förstorade, omtolkade traditionella persiska mönster i mjukare, dämpade färger som anpassats efter västerländsk smak. Ett Ziegler Mahal-mönster markerar en viss produktionsperiod, men gamla zieglermönster återskapas fortfarande i dag, så mönstret ensamt kan inte datera en matta. Namnet är också ett av flera handelsnamn, vid sidan av Oushak, Peshawar, Chobi och Farahan, för verkstadsmattor som vävts i Pakistan sedan omkring 1970-talet i traditionella persiska och turkiska mönster, med ullugg på bomullsgrund; vilket namn som gäller beror på mönster och knuttäthet. eller Ferahan.
Stammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. på en grundvävnad av bomull eller ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor.
Persiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke., med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av korkullFin, mjuk ullkvalitet som tas från halsen och det inre ullagret på unga får, ofta från den första klippningen. Den är oljig av naturligt lanolin, känns mjuk och spänstig och ger färgerna extra lyster. Den används till luggen i många fina stadsmattor från Isfahan, Kerman, Qom, Tabriz och Mashhad, och även äldre antika Saroughmattor med kort klippt lugg är gjorda av den. Skrivs även kurkull eller cork-ull. eller av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt.
Stammattor vävda av kurdiska vävare kring Quchan, norr om Mashhad i nordöstra Iran, en gränsregion där de safavidiska härskarna bosatte kurdiska stammar för att hjälpa till att bevaka gränsen. En grund av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. eller gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer. bär en luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av ull med ungefär 120 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (cirka 186 000 per kvadratmeter), vilket är högt för stammattor. Geometriska medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.- eller allovermönster på fält i kraftigt rött, blått eller elfenbensvitt liknar kaukasiska mattor och framför allt anatoliska, eftersom vävarnas förfäder kom från Anatolien. Kompakta vävstolar begränsar storlekarna till små och medelstora, sällan bredare än 1,8 m (6 fot) eller längre än 4 m (13 fot).
Den grad i vilken en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta har raka, parallella kanter och en bredd som är nästan densamma upptill, i mitten och nedtill. En maskintillverkad matta mäter nästan alltid exakt lika mycket överallt, men en handgjord gör det aldrig helt, eftersom vävstolar av trä utvidgas och drar ihop sig med tiden, och ullgrunder, som också reagerar på luftfuktighet, gör det mer än bomullsgrunder; by- och stammattor är särskilt benägna att bli sneda. En skillnad på 2,5–5 cm (1–2 tum) är acceptabel, medan större avvikelser räknas som ett fel som sänker kvaliteten och värdet. Rakheten kontrolleras med blotta ögat på avstånd, mot linjerna i ett hårt golv eller genom att mäta upptill, i mitten och nedtill med ett måttband.
Vävverkstad i Mashhad (Mashad) i nordöstra Iran, grundad omkring mitten av 1900-talet av Abbas Gholi Saber och känd för stora, exklusiva mattor som vanligen är omkring 12 kvadratmeter (ungefär 129 kvadratfot, eller 10 × 13 fot) eller större, vävda på omkring sextio vävstolar som mest. Vissa mattor har silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke., något som är mycket ovanligt bland mashhadmattor, som vanligen vävs med ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. på bomull; en sådan matta sägs nå nästan 1 000 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (omkring 155 per kvadratcentimeter). Efter grundarens död upprätthöll hans mångårige förman enligt uppgift samma kvalitet men slutade sätta dit Sabersignaturen, och därför är signerade Sabermattor sällsynta, samlarvärda och betingar högre priser.
Populära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om ArakMattor från Arak, en stad i centrala Iran som tidigare hette Sultanabad, och byarna runt omkring, en vävregion som växte fram under qajartiden, när exporten av persiska mattor till Europa och Amerika blomstrade. Mattexter använder också staden som referenspunkt: orten Sarough ligger omkring 50 km (31 engelska mil) norr om den, och byarna kring Malayer ligger mellan Arak och Hamadan. Äldre mattor från området säljs fortfarande under det gamla namnet Sultanabad.. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knutDen asymmetriska knuten i handknutna mattor, motsvarigheten till den symmetriska turkiska knuten (Ghiordesknuten). Vävaren lägger garnet runt en varptråd och för det sedan under den intilliggande, oftast för hand utan krok. På mattans baksida ser knutarna förskjutna eller diagonala ut i stället för som prydliga kvadrater, och luggen känns mjukare; knuten tillåter finare detaljer och högre knuttäthet. I Iran brukar man som tumregel knyta den till mattorna från centrala, östra och södra delarna (Kashan, Isfahan, Nain, Kerman), medan nordvästra och västra Iran föredrar den turkiska knuten, men undantag finns. Fina kurviga blommönster tillskrivs ofta den, men mattor med turkisk knut kan vara lika invecklade. (vissa äldre mattor har turkisk knutEn av de två huvudsakliga knutarna i handknutna mattor, som också kallas symmetrisk knut (den andra är den asymmetriska persiska knuten, eller sennehknuten). Garnet läggs i en ögla runt två intilliggande varptrådar så att båda ändarna kommer fram mellan dem, och baksidan visar därför små, jämna, närmast kvadratiska knuthuvuden; vävarna knyter den ofta med en krok. Knuten har fått sitt namn efter staden Ghiordes (i dag Gördes) i Turkiet och är typisk för Turkiet, Kaukasus och nordvästra Iran (Tabriz, Bidjar, Heriz och bymattor från Hamadan), dit den sägs ha förts av seldjukiska turkar, och ger en slitstark, exakt lugg. Den persiska knuten anses ofta ge finare detaljer, men knuttypen är en tendens och ingen gräns: tabrizmattor knutna med turkisk knut når omkring 500 knutar per kvadrattum (ungefär 78 per cm²).) och har en medelhög till hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.- och allovermönster, med inslag av herati-, botehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer.- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobårdEtt smalt band som löper längs mattans breda huvudbård, ramar in den och fullbordar avgränsningen kring mittfältet ungefär som en ram omger en tavla; det kallas också bibård eller sekundär bård. Många saroughmattor har till exempel en betydligt smalare sekundär bård runt huvudbården, och breda blommiga bårder, som på vissa tabriz- och kashanmattor, kantas ofta av smala sidobårder. Den breda huvudbården och dess smala sidobårder bildar tillsammans en hierarki av band som lyfter fram mönstret.. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans.
Verkstad i Isfahan som grundades 1940 av bankiren Haj Agha Reza Seirafian, som länge hade handlat med och tillverkat mattor, och som hans familj har drivit vidare genom flera generationer. Den anses allmänt vara det mest kända namnet bland fina isfahanmattor, som är tätt knutna i fin ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., ibland med silke, i blom- och medaljongmönster. Liksom i andra ledande stadsverkstäder vävs mästarens namn in i en bård eller en liten kartuschEn liten inramad ruta som vävs in i en matta och rymmer namnet på mästarvävaren eller verkstaden, ofta tillsammans med staden. Det är ett av de två vanliga sätt som persiska stadsverkstäder använder för att signera en matta; det andra är att väva in namnet direkt i bårdränderna., vilket knyter mattan till verkstadens stränga krav och gör signerade mattor eftertraktade bland samlare.
Fint vävda små till mellanstora mattor och gångmattor från de kurdiska vävbyarna kring Senneh (dagens Sanandaj) i västra Iran, kända för sin noggranna, tunna och täta konstruktion med enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta. på en bomullsgrund med ullugg. Mönstren är oftast geometriska medaljonger och allovermönster, men även botehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer.- och heratimönsterKlassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan. förekommer, i mörkrött, marinblått och brunt, ibland beige, med accenter i gult, rött, ljusgrönt, orange och vitt. Staden har gett namn åt ”sennehknuten”, ett annat namn på den asymmetriska persiska knuten, men stadens vävare använder i själva verket den symmetriska turkiska knuten.
Antik persisk matta från herizområdet i nordvästra Iran, som utgör det mellersta skedet i herizmönstrens utveckling: mer strukturerad än de stamlika, öppnare bakshaishmattorna från 1870-talet och tidigare, men mindre tätt mönstrad än de herizmattor som vävdes från 1910-talet och framåt. Serapimattorna, som vävdes från slutet av 1800-talet till allra första åren av 1900-talet, behåller en öppen, luftig komposition med kraftfull geometrisk formgivning i en jordnära färgskala. Alla är i dag över hundra år gamla och tämligen sällsynta, och samlare uppskattar dem för deras dekorativa värde och hållbarhet.
Mattor som vävs av lokala stammar i och kring Shiraz i provinsen Fars i sydvästra Iran, i deras egna hem, och som säljs på den lokala basaren. Vävare som slår sig ned i området tar med sig mönstren från sina hemregioner, vilket ger en hybrid av abadeh- och qashqaistil: geometriska mönster med enstaka eller upprepade medaljongerKomposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljong, vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från Karadja låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, Heriz, Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfält. eller allovermönster, ibland med botehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer., i kraftiga röda och bruna toner som lyfts av krämvitt, gult, blått och grönt. Luggen av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. sitter på en bomullsgrund, som packas tätare, eller på en ullgrundEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund., som blir lösare; tätheten är låg till medelhög, omkring 120 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (cirka 186 000 per kvadratmeter).
Verkstad i Tabriz som grundades på 1990-talet, ung med persisk mattvävnings mått mätt, och känd för samtida mönster med nyskapande, ovanliga färgkombinationer, i en palett av ljusa färger som gräddvitt tillsammans med rött och gult. Dess mattor bär verkstadens signatur och vävs inte bara på vanlig bomull utan också på silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke., vilket möjliggör mycket hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.. Grundarens tre söner driver nu verkstaden.
Ett smalt band som löper längs mattans breda huvudbård, ramar in den och fullbordar avgränsningen kring mittfältet ungefär som en ram omger en tavla; det kallas också bibård eller sekundär bård. Många saroughmattor har till exempel en betydligt smalare sekundär bård runt huvudbården, och breda blommiga bårder, som på vissa tabriz- och kashanmattor, kantas ofta av smala sidobårder. Den breda huvudbården och dess smala sidobårder bildar tillsammans en hierarki av band som lyfter fram mönstret.
Silkesgarn som knyts in i utvalda delar av en luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. som i övrigt är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., till exempel blommor, djur och andra mönsterdetaljer, så att dessa partier skimrar mot ullen och mönstret får liv och djup. Eftersom silke är finare än ull medger det också en högre knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.. Tekniken är ett kännetecken för nainmattor, där blått eller elfenbensvitt silke framhäver olika delar av mönstret, och är vanlig i tabrizmattor och en del saroughmattor. Fläckar är svårare att få bort från silke än från ull, så en lugg av ren ull är det bättre valet för en matsal.
En mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qomPersiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt.- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., av silke och ull eller av rent silke.
Moment i handknytningen där vävaren, sedan varje rad knutar och inslag är klar, slår ned raden mot raderna under med ett slagverktyg för att packa luggen tätt. Ju hårdare en matta slås ned, desto tätare och mer slitstark blir den: bakhtiariFärgstarka mattor av bakhtiarierna, en stam i Zagrosbergen som var nomadisk tills stora delar av stammen bosatte sig sydväst om Isfahan på 1800-talet och vars vävning i dag finns i fler än 200 byar; mindre mattor är oftast stamarbeten, medan större kommer från regionens byar. Grunden är oftast av bomull, med en lugg av ull från stammens egna får, även om vissa små stammattor är av ull rakt igenom, och varje rad slås ned så hårt att luggen blir tät och slitstark. De mest kännetecknande uppläggningarna är trädgårdsrutmönstret (Khesti, även stavat Kheshti), ett rutnät av inramade rutor som var och en visar en trädgårdsscen tänkt som en bild av paradiset, samt mönstret medaljong med hörnstycken, med en halvgeometrisk mittmedaljong. Djupt rött och mörkt marinblått är de vanliga fältfärgerna.- och bijarvävare är kända för särskilt kraftigt anslag, och bijarvävare håller ofta ullen våt så att inslaget och knutarna kan slås ned med större kraft. Vävarens anslagskraft varierar också över tid, vilket är en av orsakerna till att handknutna mattor inte är helt symmetriska.
Blekning av en mattas färger efter lång exponering för direkt solljus, mest märkbar när en del av mattan har legat i en solbelyst fläck vid ett fönster medan resten stått i skugga, så att just det partiet blivit synbart blekare. Naturfärger mjuknar med åldern under alla omständigheter, men fläckvis blekning räknas som ett skickfel och är inte detsamma som abrashDiskreta färgskiftningar i en handgjord matta, ofta synliga som vågräta band över fältet. De uppstår därför att på varandra följande färgsatser aldrig blir exakt likadana, därför att skillnader i ullens fett- och oljehalt gör att färgerna förändras ojämnt med tiden och, i krämfärgade partier som vävts av ofärgad ull, därför att fibern ändrar ton när den åldras. Abrash blir ofta tydligare med åren och räknas därför i en äldre matta som ett tecken på naturfärger och handarbete snarare än som ett fel, medan färgjämnheten hos en nyare matta fortfarande granskas. Maskintillverkade mattor och vissa nya handknutna mattor imiterar effekten med avsikt., den milda färgvariation som kommer från färgsatserna och ullen. Blekningen kan begränsas med gardiner eller persienner under dygnets soligaste timmar, UV-filtrerande film, ett tygstycke över ett solutsatt parti och genom att mattan roteras då och då; en matta som solas utomhus för att torka bör inte ligga länge med luggsidan mot stark sol.
Den invävda sidokanten på en handknutenMattkonstruktion där vävaren för hand knyter varje knut av luggarn av ull eller silke runt intilliggande varptrådar på en vävstol, för sedan ett inslag genom raden och slår ned det. De klippta knutändarna bildar luggen, varpen och inslagen bildar grundvävnaden, och varpändarna blir fransarna. Att knyta en matta kan ta månader eller till och med år, och arbetet ger små oregelbundenheter: mönster som inte är helt symmetriska, motstående kanter som skiljer sig flera centimeter i längd, ojämna fransar. Äkta persiska, orientaliska och turkiska mattor är handknutna, till skillnad från handtuftade mattor (som ibland säljs som ”handgjorda”) och maskintillverkade mattor, vars baksidor känns stela och ser jämnt uppradade ut. matta, som skapas under vävningen genom att inslaget lindas flera varv runt de yttersta varptrådarna så att det bildas ett rundat, snoddliknande band. Beroende på region kan omlindningen göras med ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. i en kontrasterande färg eller med själva varpen, eller hållas platt i stället för rund, och därför är kanten en av de ledtrådar som experter använder för att bestämma en mattas ursprung. Ordet överkastningKantavslutning där garn lindas om och om igen runt mattans ytterkant, för hand eller maskinellt, så att det bildas en rundad, snodd-liknande kant. Det är det vanliga avslutet på långsidorna av maskintillverkade mattor (fransarna markerar oftast varpändarna) och det sätt på vilket en sliten kant på en handknuten matta byggs upp på nytt (reparationen kallas överkastning). Den ursprungliga kanten på en handknuten matta är normalt en stadkant, som bildas under vävningen när inslaget lindas runt den yttersta varptråden, och alltså ingen pålagd överkastning. På handgjorda mattor är överkastningens jämnhet en snabb ledtråd till hur omsorgsfullt mattan har färdigställts. betecknar samma kant och förekommer också i förteckningar över vanliga mattreparationer.
Persisk matta som tillverkas i en stad, ofta i en verkstad, och en av de tre grupper (stad, by och stam) som persiska mattor vanligen delas in i. Vävarna följer oftast en formgivares ritade plan under ledning av erfarna vävare eller mästarvävare, och en verkstad kan köpa ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. i stora partier och färga allt på en gång, så kraven är strängare än i by- och stamvävning, som bygger på minnet. Stadsmattor når i regel de högsta knuttätheterna och det bredaste utbudet av storlekar, färger och mönster, oftast blommönster (Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman, Nain, Mashhad, SaroughPopulära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om Arak. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knut (vissa äldre mattor har turkisk knut) och har en medelhög till hög knuttäthet på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljong- och allovermönster, med inslag av herati-, boteh- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobård. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans.). Ursprung i en verkstad tyder vanligen på högre kvalitet, men inte varje verkstadsmatta är signerad.
Mattor som mestadels vävs av nomadiska stammar, främst i Iran men också i hela Mellanöstern, Centralasien och Nordafrika; några namn, som BakhtiariFärgstarka mattor av bakhtiarierna, en stam i Zagrosbergen som var nomadisk tills stora delar av stammen bosatte sig sydväst om Isfahan på 1800-talet och vars vävning i dag finns i fler än 200 byar; mindre mattor är oftast stamarbeten, medan större kommer från regionens byar. Grunden är oftast av bomull, med en lugg av ull från stammens egna får, även om vissa små stammattor är av ull rakt igenom, och varje rad slås ned så hårt att luggen blir tät och slitstark. De mest kännetecknande uppläggningarna är trädgårdsrutmönstret (Khesti, även stavat Kheshti), ett rutnät av inramade rutor som var och en visar en trädgårdsscen tänkt som en bild av paradiset, samt mönstret medaljong med hörnstycken, med en halvgeometrisk mittmedaljong. Djupt rött och mörkt marinblått är de vanliga fältfärgerna. och GabbehMatta från provinsen Fars i Iran, vävd av regionens stammar och bofasta byinvånare på en grundvävnad av ull eller gethår (sällan bomull), med en lång, tjock, tät lugg av ull som inte klipps kort; den dokumenterades första gången på 1600-talet, för omkring 400 år sedan. Den låga knuttätheten ger enkla, djärva mönster där träd, djur och människor blir abstrakta geometriska former. Färgad gabbeh har ull som färgats i vilken nyans som helst, ofta kraftigt, medan naturgabbeh använder ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner, oftast på krämvit botten. Vanliga storlekar är omkring 0,9–1,2 × 1,8–2,1 m (3–4 × 6–7 fot). Finare, stadsvävda varianter kommer från Shiraz, och mycket fina, tunga mattor kallas ibland qashqai, trots att de inte är riktiga qashqaimattor., ligger på gränsen mellan stam- och byvävning. Stammarna följer sina hjordar från vår till höst och slår sig vanligen ned på vintern för att väva på kompakta, bärbara vävstolar, så mattorna är små, ofta 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot), eller gångmattor, och mycket stora mattor är sällsynta. UllNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från stammens egna hjordar används ofta till både grund och luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. (gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer. förekommer också) och färgas med växter från trakten. Mönstren, som mestadels är geometriska, förs vidare och vävs ur minnet i stället för efter en ritning, så till skillnad från stadsmattor går mönstret ofta inte snyggt ihop i hörnen. QashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor.-, belutsch- och turkmenmattor har fått sina namn efter stammarna som väver dem.
Kvaliteten med högst knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. bland moderna handknutna kazakmattor, vävda i Pakistan av afghanska vävare. Den tätare vävnaden ger finare, mer detaljerade geometriska mönster, och den högklassiga ullen har ett nästan silkeslikt utseende och en mjuk lyster, i ett gott urval färger. Prismässigt ligger den i mitten av de tre kvaliteterna: den vanliga (kommersiella) kazakmattan, med lägst täthetMått på hur tätt en matta är packad. I maskintillverkad matta beskriver det fibrerna i luggen och räknas fram genom att luggvikten multipliceras med 36 och divideras med lugghöjden; högre täthet betyder i regel bättre hållbarhet och funktion. I handknutna mattor avser det knuttätheten (KPSI, knutar per kvadrattum), som räknas på baksidan och medelvärdesbildas över flera områden (150 KPSI motsvarar ungefär 23 knutar per cm²). Liksom med bildupplösning ger högre täthet finare kurvor och skarpare mönster, vanligen med lägre klippt lugg och mer arbete, men den är inte det enda måttet på kvalitet: djärva geometriska bymattor vävs med låg till medelhög täthet. och stora, djärva mönster, kostar mindre, och Kazak AzariDen dyraste av de tre kvaliteterna hos moderna kazakmattor som afghanska vävare tillverkar i Pakistan, dyrare än både den kommersiella kvaliteten och Super Kazak. Knuttätheten är densamma som hos en kommersiell kazakmatta eller något högre, men utbudet av mönster och harmoniska färger är mycket bredare, med förlagor hämtade från persiska herizmattor, och luggen är medeltjock till tjock och känns mer lyxig. Den handspunna ullen är den bästa av de tre kvaliteterna, tjock och fyllig, och den färgas med växtfärger. Trots att mattorna ser antika ut är de nyvävda., med ett bredare utbud av mönster och färger och tjockare ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., kostar mer.
Mattor från Tabriz, den stora staden i nordvästra Iran och tidigare huvudstad under safavidernaDen persiska dynasti som styrde från 1501, med shah Ismail som förste härskare, in på 1730-talet. Hovets beskydd av måleri, kalligrafi och vävning gjorde tiden till den persiska mattans guldålder. Många mästerverk på museer och på de främsta auktionerna kommer från denna tid, med Tabriz, Herat, Kashan och Kerman som de största centra. När mönstren blev mer komplicerade skildes formgivarna, ofta miniatyrmålare, från de vävare som arbetade efter deras ritningar; den stora mittmedaljongen, kurvlinjära och geometriska kompositioner samt rikare blommor och rankor blev kännetecken, och mönstren standardiserades för export till asiatiska och europeiska marknader. Den afghanska invasionen av Isfahan 1722 avbröt vävningen i de största tillverkningscentra under flera år, även om stammar och byar fortsatte., och från byarna runt omkring, där vävningen kan följas tillbaka till åtminstone 1500-talet. Vävarna använder turkisk knutEn av de två huvudsakliga knutarna i handknutna mattor, som också kallas symmetrisk knut (den andra är den asymmetriska persiska knuten, eller sennehknuten). Garnet läggs i en ögla runt två intilliggande varptrådar så att båda ändarna kommer fram mellan dem, och baksidan visar därför små, jämna, närmast kvadratiska knuthuvuden; vävarna knyter den ofta med en krok. Knuten har fått sitt namn efter staden Ghiordes (i dag Gördes) i Turkiet och är typisk för Turkiet, Kaukasus och nordvästra Iran (Tabriz, Bidjar, Heriz och bymattor från Hamadan), dit den sägs ha förts av seldjukiska turkar, och ger en slitstark, exakt lugg. Den persiska knuten anses ofta ge finare detaljer, men knuttypen är en tendens och ingen gräns: tabrizmattor knutna med turkisk knut når omkring 500 knutar per kvadrattum (ungefär 78 per cm²). och små metallkrokar, vilket ger mycket jämna, symmetriska mönster, oftast på en bomullsgrund (silke för de allra finaste mattorna), ofta med dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag. och med kortklippt till medelhög luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.. Knuttätheten varierar från omkring 50 till 500 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (ungefär 8–78 per cm²), mattor med silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke. kan komma över 600, och silkesaccenter ger blommönstren liv. Vissa verkstäder väver bara mattor av silke och ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., gärna i pastelltoner. Tabriz har det bredaste urvalet av mönster och färger av alla persiska ursprungsorter: medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.-, blom-, herati-, jakt- och vasmönsterEtt mönster av blomsterfyllda vaser som sprids över mattan, ofta med en stor vas i mitten omgiven av mindre vaser kring medaljongen, varefter arrangemanget upprepas över hela mittfältet. I persisk tradition står den blommande vasen för tillväxt och möjligheter, och den tolkas också som en symbol för överflöd och paradiset. Mönstret är typiskt för kashmarmattor och förekommer också på bakhtiarimattor, tabrizmattor, saroughmattor, qommattor och kashanmattor; på kashmarmattor och kashanmattor kan vaser även finnas i bården., dessutom de flesta figurativa porträttmattor. En matta som säljs som ”i tabrizstilMatta som en handlare benämner med en berömd mattstads namn följt av ”stil”, som i tabrizstil. En sådan matta är inte nödvändigtvis äkta: en äkta tabrizmatta kommer från Iran och inom Iran från staden Tabriz, medan mattor från länder som Pakistan, Indien eller Kina kan efterlikna persiska mönster utan att vara persiska. Ordet ”stil” i en beteckning är därför en anledning att fråga efter exakt ursprungsland och ursprungsstad, eftersom ursprunget anger en mattas typiska färger och kvalitet.” har inte nödvändigtvis vävts i Tabriz.
Stammattor vävda av turkmenska (turkomanska) nomader, vars förfäder kom från det afghansk-uzbekiska området och som senare bosatte sig i Irans turkmenska region. Rader av åttkantiga gular (”blommor”) täcker ett djupt rött, rödbrunt eller ibland krämvitt fält, med accenter i svart, blått, grönt eller beige; bönemönster förekommer också. Grund och luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. är oftast av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., som sägs komma från karakulfårets mjuka underull, men en bomullsgrund används ibland. I äldre mattor höll varje stam fast vid sin egen gulÅttkantigt eller mångkantigt, stiliserat blommotiv som upprepas i rader över mittfältet på turkmenska mattor. Samma upprepning är typisk för belutschmattor, där en blomma sitter inuti varje åttkant, och för bucharamattor, som vävs främst i Pakistan efter turkmenska förebilder. På äldre turkmenska mattor höll sig varje stam (tekke, salor, ersari med flera) oftast med sin egen gul, så att en expert ofta kan avgöra stammen utifrån motivet, medan moderna mattor blandar gular fritt. Ordet betyder ”blomma” eller ”ros” på persiska, trots att formerna är starkt geometriska snarare än naturalistiska., medan nyare mattor blandar dem fritt. Turkmenska mönster inspirerade bucharaMattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ull, mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthet, mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig Ghazniull.- och Khal MohammadiMattor av afghanskt ursprung och med afghanska mönster som, ovanligt nog, har fått sitt namn efter en person i stället för en plats: enligt en sägen i branschen en mästarvävare och färgare som stannade kvar i norra Afghanistan under den ryska invasionen och började tillverka dem där. De är kända för sina djupa, naturfärgade röda och blå toner med accenter i orange, svart och rostrött, och för geometriska kompositioner med fina blomdetaljer inspirerade av buchara- och turkmenmattornas mönster; små nyansskillnader är normala vid naturfärgning. Luggen är av 100 procent ull från bergsfår vars feta ull har en mjuk glans, och den sitter på en bomullsgrund; lugghöjden är medelhög. Vissa klassas som tillverkade i Pakistan. En finare, tätare kvalitet, ofta kallad Belgique, återger samma mönster skarpare.-mattor och är det persiska mönster som står närmast belutschvävningen, som de föregår; den låga till medelhöga luggen passar platser där dörrar slår över mattan.
Naturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödullUll av låg kvalitet som tas från döda får i stället för att klippas från levande; inom ullhandeln tas den oftast ur skinnen från slaktade djur. Fibern är tunn och torr, så den hamnar främst i billigare mattor av sämre kvalitet och räknas som ett tecken på låg kvalitet. Dess motsats är vårklippt ull, särskilt från får som uppfötts på hög höjd, som är tjockare och oljigare.) hamnar i billigare mattor.
Matta med luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av både silke och ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., oftast till största delen ull med silkesgarn som knutits in i utvalda detaljer, till exempel blommotiv, för att ge glans och göra mönstret skarpare. Silke är finare än ull och medger tätare knytning, så knuttätheten ligger på ungefär 400–700 knutar per kvadrattumAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. (omkring 6 200–10 850 per 10 × 10 cm) på bomullsgrund och 500–1 000 (omkring 7 750–15 500) på silkesgrundEn mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i en särskild grupp turkmenska yomutmattor. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke., även om nainmattor, som nästan alltid har bomullsgrund, hamnar lägre i de grövre la-graderna, där ett högre la-tal betyder färre knutar. Ullen gör att luggen förblir tjock och slitstark och att priset hamnar under det för rent silke men över det för enbart ull. Sådana mattor vävs i Tabriz, Nain, Mashhad, BijarMattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslag, vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät lugg. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade., Isfahan och QomPersiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt., och luggen klipps oftast kort för att detaljerna ska framträda.
En mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmenStammattor vävda av turkmenska (turkomanska) nomader, vars förfäder kom från det afghansk-uzbekiska området och som senare bosatte sig i Irans turkmenska region. Rader av åttkantiga gular (”blommor”) täcker ett djupt rött, rödbrunt eller ibland krämvitt fält, med accenter i svart, blått, grönt eller beige; bönemönster förekommer också. Grund och lugg är oftast av ull, som sägs komma från karakulfårets mjuka underull, men en bomullsgrund används ibland. I äldre mattor höll varje stam fast vid sin egen gul, medan nyare mattor blandar dem fritt. Turkmenska mönster inspirerade buchara- och Khal Mohammadi-mattor och är det persiska mönster som står närmast belutschvävningen, som de föregår; den låga till medelhöga luggen passar platser där dörrar slår över mattan.- och gabbehmattor (gabbehMatta från provinsen Fars i Iran, vävd av regionens stammar och bofasta byinvånare på en grundvävnad av ull eller gethår (sällan bomull), med en lång, tjock, tät lugg av ull som inte klipps kort; den dokumenterades första gången på 1600-talet, för omkring 400 år sedan. Den låga knuttätheten ger enkla, djärva mönster där träd, djur och människor blir abstrakta geometriska former. Färgad gabbeh har ull som färgats i vilken nyans som helst, ofta kraftigt, medan naturgabbeh använder ofärgad vit och svart ull i krämvita, bruna, grå och svarta toner, oftast på krämvit botten. Vanliga storlekar är omkring 0,9–1,2 × 1,8–2,1 m (3–4 × 6–7 fot). Finare, stadsvävda varianter kommer från Shiraz, och mycket fina, tunga mattor kallas ibland qashqai, trots att de inte är riktiga qashqaimattor.- och quchanmattor har ibland gethårDjurfiber som vävare i stammarna ibland använder till mattans grundvävnad i stället för ull, som i gabbehmattor och quchanmattor, medan själva luggen förblir av ull. Tillsammans med mohair, kamelhår och kohår hör den till de mer ovanliga mattmaterialen, som mest förekommer i stammattor, och den dyker också upp i vissa slätvävda kelimer. i stället), förekommer i en del qashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor.- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund.
Det steg i mattillverkningen där rengjord, kardad ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. görs till garn, antingen för hand eller på en handdriven spinnrock, och de enskilda trådarna därefter tvinnas ihop till tjockare trådar. Tvinningen ger garnet extra styrka och hållbarhet, varefter ullen är redo för färgning. Handspunnet garnUllgarn som spunnits av tvättad, kardad ull för hand eller på en handdriven spinnrock i stället för maskinellt, varefter de spunna trådarna tvinnas ihop till tjockare, starkare trådar före färgningen. Det ger finare, mjukare trådar än maskinspinning, så att ullen känns mjukare och ser glansigare ut, och handspinning sägs bevara ullens naturliga lanolin. Det är vanligt i kazak- och peshawarmattor som vävs i Pakistan och i afghanska Khal Mohammadi-mattor, som alla också färgas med naturfärger. anses överlägset maskinspunnet: trådarna är finare och mjukare, och ullen ser glansigare ut.
Den första tvätten av rå ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. efter fårklippningen, då smuts och andra föroreningar avlägsnas ur ullen. Den hör till de inledande momenten när ull bereds för persiska och orientaliska mattor och följs av karboniseringSteg i ullberedningen som följer på ulltvätten och föregår kardningen, där fibrerna mjukas upp och blir vitare. Det är ett av de tvättsteg som förvandlar nyklippt fårull till ren ull som är redo att kardas, spinnas och färgas till mattgarn., kardningSteg i ullberedningen där den rengjorda ullen förs genom en kardmaskin som lägger fibrerna åt samma håll och tar bort orenheter som ännu finns kvar. Det följer på ulltvätt och karbonisering och kommer före spinningen, så att ullen är redo att spinnas till garn för mattan. och spinning till garn.
Komposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter., vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från KaradjaBymattor från en grupp byar i regionen Azerbajdzjan i Iran, vid den västra kanten av Herizvävningens område och uppkallade efter byn Karaja i deras mitt. Ullugg på bomullsgrund (mycket gamla mattor kan ha en ullgrund), turkisk knut och enkelt inslag, så att luggen är tunnare och mjukare än hos herizmattorna, som oftast har dubbelt inslag, och knuttätheten är låg till medelhög. Två djärva geometriska medaljonger med hakformade kanter alternerar vanligen längs en gångmatta, ofta med en ny bottenfärg för varje upprepning, och på breda mattor uppfattas de upprepade medaljongerna som ett geometriskt allovermönster, i orangerött, blått, gräddvitt och brunt. Den mjuka, tunna luggen och de stora längderna, hos vissa över 6 m (20 fot), gör dem populära som gångmattor i hallar och trappor. låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, HerizKraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla., Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfältKomposition där större delen av mittfältet lämnas öppen, oftast med en enda enfärgad botten och bara några få blommor i svängda linjer och ibland en medaljong. Den finns i tre former: en enda mittmedaljong, två eller flera upprepade medaljonger eller ett glest allovermönster av motiv med gott om plats emellan. Kompositionen sägs påminna om en koranpärm och förekommer främst i persiska stadsmattor som Tabriz, Kashan, Sarough, Hamadan och Kerman, och även i bidjarmattor. Eftersom mönstret är så sparsamt syns ojämnheter i ullen eller färgningen tydligt..
Provmatta: ett litet stycke som vävs inte för golvet utan som en tredimensionell mönsterförlaga, med avsnitt av bårder, medaljonger och fältmotiv som en verkstad kunde kombinera till mattor i full storlek. En vagireh är i praktiken vävarens katalog i mattform och lät mästarnas mönster vandra mellan byar utan papper. Gamla exemplar, särskilt från BidjarMattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslag, vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät lugg. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade., är i dag eftertraktade samlarobjekt i egen rätt.
Valnötens gröna yttre hölje, ett traditionellt växtfärgämne för brun ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.. Mattfärgare kokar det för att få fram nyanser från djupbrunt till umbra, och det hör till samma växtbaserade färgskala som krapprotRoten av krappväxten (Rubia tinctorum), ett naturligt rött färgämne och källan till terrakottatonerna i persiska och orientaliska mattor. Tillsammans med indigo och valnötsskal hör den till de växtfärger som används för att färga ullen och som binder till ullens naturliga lanolin. Små nyansskiftningar inom en och samma färgyta, så kallad abrash, är normala i mattor som färgats på det här sättet. (terrakottaröda toner), indigo (blå toner) och granatäppelskalDet yttre skalet på granatäpplet, ett växtfärgämne som används för det gula i naturfärgade mattor, vid sidan av krapprot för rött, indigo för blått och valnötsskal för brunt. (gula toner). Växtfärger av det här slaget är det som skiljer traditionellt färgade mattor från sådana som färgats med syntetiska färgämnen.
Genererad illustration: förstorad snörmodell av tuskaft.
De två trådsystem som bygger upp en mattas grund: varpen, de lodräta trådarna som spänns upp först i vävstolen, och inslaget, de vågräta trådarna som förs genom dem mellan knutraderna. Grunden är oftast av bomull, men ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. är vanligt i stammattor och äldre mattor och silke i mycket fina mattor. Mattor med enkelt inslagKonstruktion där vävaren för in bara en inslagstråd mellan efter varandra följande knutrader. Eftersom varpen inte täcks helt syns på mattans baksida en sicksacklinje av små vita prickar från grundvävnaden, ett enkelt sätt att känna igen tekniken, och luggen tenderar att bli tunnare och lägre än vid vävning med dubbelt inslag. Enkelt inslag är standard i det större Hamadanområdet, från hamadan-, karadja- och mehrabanmattor till sennehmattor och många kurdiska stammattor, och i den hamadanpåverkade typen av malayermatta., som är standard i det större Hamadanområdet, visar sicksackformade rader av vita varpprickar på baksidan och har en tunnare luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum., medan konstruktion med dubbelt inslagKonstruktion där två inslagstrådar i stället för en förs genom varpen mellan på varandra följande knutrader. Det dubbla inslaget täcker grundvävnaden, så på baksidan av en fint och tätt vävd matta syns bara knutar och inslag, utan de vita varpfläckar som avslöjar en matta med enkelt inslag, och mattan blir tjockare, tätare och tyngre. Bijar och Heriz hör till de typiska mattorna med dubbelt inslag, liksom finvävda persiska mattor över lag., som är standard i fina, tätt vävda mattor och i bijarMattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslag, vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät lugg. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade.- och herizmattor, döljer varpen och ger en tjockare, tätare lugg. Varpändarna bildar fransarna, och extra inslag i vardera änden bildar den slätvävda kelimänden som låser luggen.
Matta som vävts i en organiserad verkstad, en ordning som är typisk för stadsvävning, där en mästarvävare vanligen övervakar vävarna och formgivning och vävning följer strängare krav. Eftersom en verkstad kan köpa ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. i stora partier och färga allt på en gång tenderar material och färger att vara bättre, så verkstadsmattor är i allmänhet av högre kvalitet än mattor vävda utanför verkstäder, men inte i alla fall. Alla verkstadsmattor är inte signerade. Bymattor, som tillverkas i en friare, halvstrukturerad miljö, har vanligen lägre knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. än stadsmattor.
Bestående linjer som uppstår där en matta har förvarats hopvikt under lång tid. Långvarig vikning kan försvaga grundvävnaden tills den till slut brister, och det gör vikmärken till en av de främsta riskerna vid förvaring. En liten matta rullas därför bäst hel, jämnt och hårt; en matta som är för stor för det viks jämnt, först på längden och sedan på tvären, och rullas därefter hårt.
Halvsyntetisk fiber av cellulosa som används i mattor för att ge ett silkeslent utseende till lägre kostnad. Den är mindre slitstark än ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. och syntetfibrer.
Fina persiska mattor från staden Yazd i centrala Iran, kända för sina invecklade medaljongkompositioner och sitt omsorgsfulla hantverk. Traditionella yazdmattor har en mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. med rikt utarbetade blommotiv, ofta med inslag av silke mot ullbotten. Färgskalan rymmer vanligen mättade blå toner, rött och elfenbensvitt, med det karakteristiska kurviga linjespel som vuxit ur den gamla stadens textila traditioner.
Turkmenmattor vävda av yomuterna, som räknas till de finaste turkmenmattorna. De flesta turkmenmattor är av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. på ull, men yomutmattorna är kända för varianter med grundvävnad av silke under en luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. av ull, och silket ger möjlighet till högre knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. och mer detaljerad teckning än vad som är vanligt för typen. Bottenfärgerna går i rött, brunt och beige, och mattorna är vanligen osignerade.
Stammattor vävda av yörük (yürük), ett nomadfolk i Anatolien och på Balkan. Dessa särpräglade mattor har djärva geometriska mönster, livfulla färger och stamsymboler med stor kulturell tyngd. De kännetecknas av grov vävnad, robust konstruktion och naturfärger, och bär ofta skyddande motiv och symboler för fruktsamhet, familj och stamtillhörighet.
Stammattor vävda av nomadiska vävare i Zanjanregionen i västra Iran, nära vävområdena kring BidjarMattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslag, vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät lugg. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade. och Hamadan. Kompakta, bärbara vävstolar, som ställs upp på vinterslätterna, håller de flesta mattorna till omkring 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller mindre. Grunden är oftast av bomull och luggen av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från vävarnas egna får, i geometriska mönster eller heratimönsterKlassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan. med beige, djupt rött och blått som huvudfärger; äldre mattor har ofta en mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. inramad av en sexkantig medaljong. Mattor med inflytande från Bidjar har en kraftig, tålig luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum. nästan lika tjock som hos en äkta bidjarmatta, och därför fungerar de som ett alternativ till Bidjar; mattor med inflytande från Hamadan följer Hamadans mönster och färger med något tunnare lugg än hamadanmattorna.
Tidigare verkstad i Mashhad (Mashad) vars mattor, som inte längre vävs, är svåra att hitta och betraktas som samlarobjekt. Typiska exemplar har gräddvit botten med späda blommönster på mycket tunna grenar, ett allovermönster med en bara svagt markerad mittmedaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter. och mjuka, dämpade färger som persika, blått och gräddvitt. Ullen beskrivs som mjuk, lanolinrik ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. från unga får, vilket får färgerna att se glansigare ut. Vävningen upphörde enligt uppgift senast vid mitten av 1980-talet, eftersom nästa generation inte ville fortsätta.
En typ av persisk matta som först tillverkades i slutet av 1800-talet för den europeiska marknaden av firman Ziegler & Co., med förstorade, omtolkade traditionella persiska mönster i mjukare, dämpade färger som anpassats efter västerländsk smak. Ett Ziegler Mahal-mönster markerar en viss produktionsperiod, men gamla zieglermönster återskapas fortfarande i dag, så mönstret ensamt kan inte datera en matta. Namnet är också ett av flera handelsnamn, vid sidan av OushakMatta i den klassiska stilen från Ushak (Uşak), en turkisk vävarstad med lång tradition av klassiska mönster. De mattor som i dag säljs under namnet är oftast handknutna i Pakistan, i verkstäder som enligt branschens egen berättelse startades på 1970-talet av ägare som lämnat Iran efter ett embargo. De återskapar turkiska och gamla persiska mönster, mestadels mjuka blomkompositioner med allovermönster eller medaljong och lite geometrisk teckning, i Ghazniull och nyzeeländsk ull på bomullsgrund. Växtfärger, en antiktvätt, flera nyanser av samma färg och en kort, låg lugg ger ett dämpat, åldrat intryck, medan formgivare väljer färgskalor som följer färgtrender. Beroende på mönster och knuttäthet säljs samma mattfamilj också som Peshawar, Chobi, Ziegler eller Ferahan., Peshawar, ChobiHandknutna mattor från Pakistan, tillverkade i staden Peshawar i landets norra del och även kallade Chobi. De efterbildar gamla persiska och turkiska mönster, mestadels blommönster över hela fältet eller upprepade mönster (medaljonger är sällsynta, eftersom mönster som täcker hela fältet passar i fler rum), i handspunnen ull och med växtfärger. Mattorna vävs i mörkare toner, stentvättas och läggs sedan ut i stark sol, och luggen klipps kort så att mönstret framträder, vilket ger en ny matta ett antikt utseende. Färgerna är mjuka och dämpade, ofta beigebaserade, med avsiktliga skiftningar mellan ljust och mörkt som efterliknar åldrade mattor; mattorna känns tunna men är slitstarka. Samma utseende säljs också som Oushak, Ziegler eller Ferahan. och Farahan, för verkstadsmattor som vävts i Pakistan sedan omkring 1970-talet i traditionella persiska och turkiska mönster, med ullugg på bomullsgrund; vilket namn som gäller beror på mönster och knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom..
Traditionell iransk slätvävd textil, särskilt från trakterna kring Yazd och Meybod. Dessa golvtäcken av bomull eller ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor. har geometriska mönster som skapas med en särskild vävteknik och ger ett vändbart tyg med olika mönster på var sida. Zilu användes historiskt i moskéer och hem och visar oftast blåvita mönster med kulturell och religiös innebörd.