Verkstad i Tabriz som är känd för några av stadens mest ovanliga mönster, vävda på silkesgrund med extremt hög knuttäthet, enligt uppgift omkring 700–1 200 knutar per kvadrattum (ungefär 108–186 per cm²), fast handlarnas annonser för verkstadens mattor brukar ange omkring 550–650 (ungefär 85–100 per cm²). Även de lägre värdena ligger över de 50–500 knutar per kvadrattum (ungefär 8–78 per cm²) som är typiska för tabrizmattor som helhet, vilket gör verkstadens mattor exceptionellt fina och detaljrika.
Persiska stadsmattor från Mashhad, Irans näst största stad, i nordost, där vävningen tog sin början under senmedeltiden. De är kända för hög knuttäthet (vanligen över 250 KPSI, motsvarande ungefär 39 per cm², och undantagsvis nära 1 000 KPSI, omkring 155 per cm², på silkesgrund) och invecklade blommönster i medaljong-, medaljong-och-hörn- eller allover-uppställning, i vinrött eller bourgogne, djupblått, grönt och krämvitt. Luggen är av ull på bomullsgrund och högre än i de flesta stadsmattor; silkesgrund är sällsynt, och nyare mattor av ull och silke har silke i luggen. Mattor från Sabers nu nedlagda verkstad är i dag samlarobjekt, medan Astan Quds Razavi fortfarande är ett välkänt namn.
Matta med lugg helt av silke, vävd på bomullsgrund eller silkesgrund; när båda är av silke ingår ingen ull alls i mattan. Silkets finhet ger den högsta knuttätheten av alla persiska mattor, ungefär 600–1 000 knutar per kvadrattum (omkring 9 300–15 500 per 10 × 10 cm), så att luggen hålls låg för att mönstret ska synas, och fibrerna ger en lysande glans som skiftar med ljuset. Omkring 90 procent av qommattorna har både grund och lugg av silke, liksom vissa isfahanmattor. Det är de dyraste persiska mattorna; de är ömtåliga och fläckar är svåra att få bort, så de lämpar sig för utställning, finrum eller upphängning på vägg snarare än för matsalar eller hem med husdjur.
Persiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt.
Vävverkstad i Mashhad (Mashad) i nordöstra Iran, grundad omkring mitten av 1900-talet av Abbas Gholi Saber och känd för stora, exklusiva mattor som vanligen är omkring 12 kvadratmeter (ungefär 129 kvadratfot, eller 10 × 13 fot) eller större, vävda på omkring sextio vävstolar som mest. Vissa mattor har silkesgrund, något som är mycket ovanligt bland mashhadmattor, som vanligen vävs med ull på bomull; en sådan matta sägs nå nästan 1 000 knutar per kvadrattum (omkring 155 per kvadratcentimeter). Efter grundarens död upprätthöll hans mångårige förman enligt uppgift samma kvalitet men slutade sätta dit Sabersignaturen, och därför är signerade Sabermattor sällsynta, samlarvärda och betingar högre priser.
Verkstad i Tabriz som grundades på 1990-talet, ung med persisk mattvävnings mått mätt, och känd för samtida mönster med nyskapande, ovanliga färgkombinationer, i en palett av ljusa färger som gräddvitt tillsammans med rött och gult. Dess mattor bär verkstadens signatur och vävs inte bara på vanlig bomull utan också på silkesgrund, vilket möjliggör mycket hög knuttäthet. Grundarens tre söner driver nu verkstaden.
En mattbas där varp- och inslagstrådarna är av silke i stället för den vanliga bomullen eller ullen. Silke är finare och tunnare, så många fler knutar ryms på samma yta; mattor med silkesgrund har vanligen omkring 500–1 000 knutar per kvadrattum (ungefär 78–155 per kvadratcentimeter). Silkesgrund förekommer främst i fina traditionella stadsmattor, oftast qom- och isfahanmattor, och dessutom i utvalda verkstäder i Tabriz och i vissa fina turkmenska yomutmattor som beskrivs i branschen. Luggen ovanpå kan vara av ull, av silke och ull eller av rent silke.
Mattor från Tabriz, den stora staden i nordvästra Iran och tidigare huvudstad under safaviderna, och från byarna runt omkring, där vävningen kan följas tillbaka till åtminstone 1500-talet. Vävarna använder turkisk knut och små metallkrokar, vilket ger mycket jämna, symmetriska mönster, oftast på en bomullsgrund (silke för de allra finaste mattorna), ofta med dubbelt inslag och med kortklippt till medelhög lugg. Knuttätheten varierar från omkring 50 till 500 knutar per kvadrattum (ungefär 8–78 per cm²), mattor med silkesgrund kan komma över 600, och silkesaccenter ger blommönstren liv. Vissa verkstäder väver bara mattor av silke och ull, gärna i pastelltoner. Tabriz har det bredaste urvalet av mönster och färger av alla persiska ursprungsorter: medaljong-, blom-, herati-, jakt- och vasmönster, dessutom de flesta figurativa porträttmattor. En matta som säljs som ”i tabrizstil” har inte nödvändigtvis vävts i Tabriz.
Matta med lugg av både silke och ull, oftast till största delen ull med silkesgarn som knutits in i utvalda detaljer, till exempel blommotiv, för att ge glans och göra mönstret skarpare. Silke är finare än ull och medger tätare knytning, så knuttätheten ligger på ungefär 400–700 knutar per kvadrattum (omkring 6 200–10 850 per 10 × 10 cm) på bomullsgrund och 500–1 000 (omkring 7 750–15 500) på silkesgrund, även om nainmattor, som nästan alltid har bomullsgrund, hamnar lägre i de grövre la-graderna, där ett högre la-tal betyder färre knutar. Ullen gör att luggen förblir tjock och slitstark och att priset hamnar under det för rent silke men över det för enbart ull. Sådana mattor vävs i Tabriz, Nain, Mashhad, Bijar, Isfahan och Qom, och luggen klipps oftast kort för att detaljerna ska framträda.