Bymattor från staden Abadeh, som ligger mellan Shiraz och Isfahan i Iran, kännetecknade av sexhörningar i medaljongen, hörnen och fältet, oftast med en liten rosett i medaljongens mitt, och av djur- och växtmotiv. Luggen av ull sitter vanligen på en bomullsgrund; uppgifterna om dess höjd går isär och sträcker sig från tunn och kort klippt till ganska hög. Knuttätheten är hög för en bymatta, vilket de detaljrika motiven kräver; vissa källor anger omkring 225 knutar per kvadrattum (ungefär 350 000 per kvadratmeter), men de publicerade uppgifterna varierar kraftigt. Fältet är oftast mörkt marinblått eller djupt rött med accenter i gräddvitt, gult, orange, blått och grönt. Staden har ingen egen mattmarknad, så de färdiga mattorna säljs på basaren i Shiraz.
Blomsterkomposition som täcker hela fältet, där blomkvistar, rosetter och bladrika grenar, ofta ordnade i symmetriska par, sprids över ytan, vanligtvis utan någon mittmedaljong som samlar blicken. Det persiska ordet afshan betyder ”utspridd” eller ”beströdd”. Den öppna, luftiga uppläggningen syns till exempel på den ljusa, elfenbensvita botten hos vissa saroughmattor.
En av de tre huvudsakliga mönsterfamiljerna i persiska mattor, vid sidan av det geometriska mönstret och heratimönstret: mönster av blommor, blad och rankor ritade i böljande kurvor. Det dominerar stads- och verkstadsmattor från Tabriz, Kashan, Kerman, Sarough, Nain och Isfahan, där den höga knuttätheten ger utrymme för fina detaljer, och bygger vanligen på formelement som Shah Abbasi-mönstret och rosetter. Blommotiv, som vävarna kände till tidigare, sägs ha blivit vanliga i persiska mattor från 1500-talet. Blommiga mattor finns i två uppläggningar: med en mittmedaljong, där blommor och grenar är mindre, eller allover, med större blommor.
Geometriskt mönster byggt kring sexsidiga former, mest känt som abadehmattornas kännetecken, där en stor hexagon breder ut sig över mittfältet, ofta med mindre hexagoner in mot en rosettmedaljong i mitten. Vävarna i Abadeh utvecklade mönstret för att få sina mattor att skilja sig från andra mattor i regionen. Hexagonala eller rombformade medaljonger är också typiska för hamadan- och malayermattor, och äldre zanjanmattor omger mittmedaljongen med en hexagonal medaljong som ram.
Det bredaste bandet som ramar in mattans mittfält, oftast flankerat av en eller flera betydligt smalare sidobårder. Dess färg skiljer sig normalt från mittfältets, och dess ornament, till exempel blomrankor, vaser, rosetter eller geometriska upprepningar, löper runt alla fyra sidorna. På stadsmattor förväntas mönstret vända rent i hörnen, medan stammattor mer sällan håller det obrutet. Under ett matbord är det mest bården som syns, så dess färg och mönster förtjänar extra uppmärksamhet när man väljer matta.
Mattor vävda i Kaukasus, bergsregionen mellan Svarta havet och Kaspiska havet, vars södra del ligger i dagens Armenien, Georgien och Azerbajdzjan; kazakmattor tillverkades först där på 1800-talet. Beteckningen används om regionens geometriska, stamlika vävning, mest känd genom kazakmattor med stora medaljonger, rosetter och stammotiv, och den beskriver ofta mönster som vävare på andra håll tar efter, som i vissa quchan-, mehraban- och bijarmattor. Dagens kazakmattor från Pakistan återupplivar denna tradition.
Stiliserat blommotiv formad som en solfjäder eller ett palmblad, vars kronblad eller blad utgår från en och samma bas. Det upprepas i mittfält och bårder på stadsmattor som Kashan och Tabriz, oftast tillsammans med arabeskrankor, rosetter och blomkvistar. I sultanabadmattor ritas palmetterna överdimensionerade och sätts bland kantiga rankslingor i ett allovermönster.
Runt, blomliknande ornament där kronbladen strålar jämnt ut från en mittpunkt, som en blomma sedd uppifrån. Från och med 1500-talet eller däromkring, när blommönster kom in i de persiska mattorna, började vävarna placera en rosett mitt i mittfältet, vilket gav upphov till mittmedaljongen i blommiga stadsmattor, som den cirkelrunda rosettmedaljongen med slingrande linjer på en rund tabrizmatta i Shah Abbasi-mönster. På abadehmattor markerar en liten rosett vävd i marinblått, rött eller krämvitt medaljongens mitt, ett sätt att känna igen typen. Rosetter upprepas också längs bårderna, som i tabriz- och bakhtiarimattor, och bland rankorna och palmetterna i sultanabadmattor.
Klassisk persisk blomstil uppkallad efter safavidernas härskare Shah Abbas och förknippad med mattorna från hans regeringstid för omkring 400 år sedan. Dess främsta kännetecken är stiliserade, fjäderlika palmettblad och lotusblommor, där lotusen är en urgammal symbol för långt liv, ordnade i sträng symmetri med rankornament kring en mittmedaljong, ofta en rosett. Tidiga exemplar föredrog djupa röda och blå toner, medan senare mattor i stilen ofta går över till dämpade, neutrala toner. Mönstret förekommer i mattor från Kashan, Nain och Tabriz.
Bårdmönster av upprepade, starkt stiliserade former som uppfattas som sköldpaddor eller krabbor och ger ramen en jämn rytm. Det betraktas som ett kännetecken för herizmattor och beskrivs också som en klassisk bård i bakhtiarimattor, där den kombineras med rosetter.