Mattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ull, mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthet, mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig Ghazniull.
Åttkantigt eller mångkantigt, stiliserat blommotiv som upprepas i rader över mittfältet på turkmenska mattor. Samma upprepning är typisk för belutschmattor, där en blomma sitter inuti varje åttkant, och för bucharamattor, som vävs främst i Pakistan efter turkmenska förebilder. På äldre turkmenska mattor höll sig varje stam (tekke, salor, ersari med flera) oftast med sin egen gul, så att en expert ofta kan avgöra stammen utifrån motivet, medan moderna mattor blandar gular fritt. Ordet betyder ”blomma” eller ”ros” på persiska, trots att formerna är starkt geometriska snarare än naturalistiska.
Mattor av afghanskt ursprung och med afghanska mönster som, ovanligt nog, har fått sitt namn efter en person i stället för en plats: enligt en sägen i branschen en mästarvävare och färgare som stannade kvar i norra Afghanistan under den sovjetiska invasionen och började tillverka dem där. De är kända för sina djupa, naturfärgade röda och blå toner med accenter i orange, svart och rostrött, och för geometriska kompositioner med fina blomdetaljer inspirerade av buchara- och turkmenmattornas mönster; små nyansskillnader är normala vid naturfärgning. Luggen är av 100 procent ull från bergsfår vars feta ull har en mjuk glans, och den sitter på en bomullsgrund; lugghöjden är medelhög. Vissa klassas som tillverkade i Pakistan. En finare, tätare kvalitet, ofta kallad Belgique, återger samma mönster skarpare.
En handknuten matta från mattvävningens länder i Asien och Mellanöstern, som oftast namnges efter den stad eller region den kommer från och är känd för sina invecklade mönster. I handelns vanliga formulering ”persiska och orientaliska mattor” betyder ”persisk” tillverkad i Iran, medan ”orientalisk” omfattar övriga ursprung, som Turkiet, Pakistan, Indien, Afghanistan och Kina, till exempel pakistantillverkade kazakmattor, mattor i oushakmönster och bucharamattor eller afghanska Khal Mohammadi-mattor; i vid bemärkelse omfattar ordet också persiska mattor. Mattor i persisk stil från Pakistan, Indien eller Kina är inte persiska. Endast handknutna mattor är äkta; handtuftade mattor, som ibland säljs som ”handgjorda”, och maskintillverkade mattor står lägre i rang. Mattans ursprungsland och ursprungsstad talar om för en köpare vad som kan förväntas av dess typiska färger och kvalitet.
Handknutna mattor vävda i Pakistan, ofta av afghanska vävare, som återskapar persiska, turkiska, turkmenska och kaukasiska mönster; de mest kända familjerna är Kazak, Oushak, Peshawar (Chobi) och Buchara, och Khal Mohammadi-mattor i afghansk stil förs ibland till samma grupp. Jämfört med iranska mattor har de vanligen mjukare, mer dämpade färger som formgivare väljer för att passa moderna hem, en låg till medelhög lugg, som följer av antiktvätt och kort klippning, samt ett brett urval av stora storlekar. Kazakmattorna tillskrivs afghanska vävare i pakistanska verkstäder från 1980- och 1990-talen, mattor i oushakstil verkstadsägare som flyttade från Iran till Pakistan på 1970-talet efter ett embargo mot Iran. Eftersom de inte vävs i Iran är de inte persiska mattor.
Stammattor vävda av turkmenska (turkomanska) nomader, vars förfäder kom från det afghansk-uzbekiska området och som senare bosatte sig i Irans turkmenska region. Rader av åttkantiga gular (”blommor”) täcker ett djupt rött, rödbrunt eller ibland krämvitt fält, med accenter i svart, blått, grönt eller beige; bönemönster förekommer också. Grund och lugg är oftast av ull, som sägs komma från karakulfårets mjuka underull, men en bomullsgrund används ibland. I äldre mattor höll varje stam fast vid sin egen gul, medan nyare mattor blandar dem fritt. Turkmenska mönster inspirerade buchara- och Khal Mohammadi-mattor och är det persiska mönster som står närmast belutschvävningen, som de föregår; den låga till medelhöga luggen passar platser där dörrar slår över mattan.