Uppläggning där ett motiv eller mönster sprids över hela fältet i stället för att ordnas kring en mittmedaljong. Motivet kan vara blommor som förbinds av rankor, blad och blomster (ibland med fåglar och djur), kantiga geometriska former eller upprepade enheter som boteh, gul och herati, och ett knappt märkbart centrum kan finnas kvar. Ett geometriskt allovermönster upprepar antingen en enda form eller löper som ett sammanhängande mönster med växlande former, ofta med olika bottenfärg i varje form. Utan någon stark mittpunkt passar en matta med allovermönster bra var som helst i ett rum, även i rum med udda form; i de blommiga varianterna ritas blommorna större, på tjockare grenar, än på en matta med blommedaljong.
Blommig matta uppbyggd kring en enda mittmedaljong, antingen en stor blomma eller en klunga små blommor som sammanfogats till en form, ofta ekad av mindre medaljonger ovanför, under och vid sidan av. Medaljongen sägs traditionellt stå för den heliga lotusblomman. Eftersom medaljongen tar plats i mittfältet är blommorna och grenarna mindre och tunnare än i blommiga mattor med allovermönster. Mönstret är typiskt för mattor från Tabriz, Kerman, Sarough och Kashan, och mönstrets starka mitt gör det till ett naturligt blickfång i rummet.
Mattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ull, mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthet, mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig Ghazniull.
Antika persiska mattor från Ferahanslätten (även stavat Farahan eller Feraghan) i centrala Iran, kända för heratimönster som täcker hela fältet och för diskreta färgskalor. Dessa 1800-talsmattor visar oftast ett rutnät av romber med små blommotiv, gärna i marinblått, rostrött och elfenbensvitt, och värderas högt för sin fina vävnad och sina balanserade, återhållsamma kompositioner. I dagens handel används namnet också för nyvävda mattor från pakistanska verkstäder av peshawartyp (chobi), vävda av handspunnen ull och växtfärger i dämpade toner och för det mesta med persiskinspirerade allovermönster, och ibland för saroughmattor från samma region; sådana mattor är inte antika ferahanmattor.
Mönsterstil för mattor som bygger på kantiga former som sexhörningar, romber och kvadrater, avgränsade av raka linjer, i motsats till blommönstrens böljande kurvor. Den går tillbaka till några av de äldsta persiska mattorna, före blommönstren, och är typisk för by- och stammattor (Heriz, Hamadan, Zanjan, Abadeh, Karadja, Qashqai, Kazak och turkmenmattor), även om stadsverkstäder som de i Tabriz också väver den. Många av formerna har symbolisk betydelse. Den förekommer som allovermönster, som en enda mittmedaljong eller som upprepade medaljonger, och geometriska mattor är kända för kraftfulla bårder. Eftersom formerna kräver få fina detaljer räcker en låg till medelhög knuttäthet, som i heriz- och karadjamattor, och herizmattor är fortfarande kända för sin hållbarhet.
Klassiskt persiskt mönster byggt på en romb som upprepas över hela fältet, med en liten blomma eller några blad inuti varje romb och böjda blad på sidorna; bladen tolkas som stiliserade fiskar som sägs kretsa kring en lotusblomma. Namnet kommer från Herat, staden i Afghanistan där mönstret sägs ha sitt ursprung; det kallas också fiskmönster, och mahi betyder ”fisk” på persiska. Det är en av de tre stora mönsterfamiljerna och vävs som allovermönster eller kring en mittmedaljong med romber både innanför och utanför den, och ibland förekommer det som en smal bård. Det är vanligt i mattor från Tabriz, Sarough, Mashhad, Moud, Bidjar, Hamadan, Abadeh, Zanjan, Kerman och Kashan.
Kraftfulla bymattor från Herizområdet i nordvästra Iran, nära Tabriz, och de mest kända av alla persiska bymattor. En grov och tålig ullugg på bomullsgrund, oftast med dubbelt inslag för extra tjocklek, och en låg till medelhög knuttäthet (vanligen angiven till omkring 120–170 KPSI, knutar per kvadrattum; ungefär 1 900–2 600 per 10 × 10 cm) gör dem mycket slitstarka; ullens styrka tillskrivs traditionellt kopparhaltigt bergsvatten. Den klassiska kompositionen är en stor kantig medaljong med fyra hörnstycken, ibland ett allovermönster, i en roströd nyans som traditionellt tillskrivs kopparmineraler i den lokala floden, tillsammans med mörkt marinblått och gräddvitt. Bakshaishmattor och serapimattor är deras äldre former, och de sistnämnda är i dag över hundra år gamla.
Persiska stadsmattor från Isfahan i centrala Iran, bland de finast knutna i världen: vanligen 500–700 KPSI (knutar per kvadrattum, ungefär 7 750–10 850 knutar per 10 × 10 cm), näst efter Qom. De flesta vävs av fin korkull från unga får; vissa har en lugg av silke och ull på en grundvävnad av silke eller bomull, och några få är enligt uppgift av rent silke. Mönstren hämtar inspiration från naturen och stadens arkitektur, från medaljong med hörnstycken och blommiga allovermönster till jaktscener, livsträd, bönenischer och bildmässiga trädgårdsmotiv, oftast i mjuka pasteller med indigo och klarrött mot elfenbensvit bottenfärg. De flesta är signerade, och stora format är sällsynta och dyra.
Bymattor från en grupp byar i regionen Azerbajdzjan i Iran, vid den västra kanten av Herizvävningens område och uppkallade efter byn Karaja i deras mitt. Ullugg på bomullsgrund (mycket gamla mattor kan ha en ullgrund), turkisk knut och enkelt inslag, så att luggen är tunnare och mjukare än hos herizmattorna, som oftast har dubbelt inslag, och knuttätheten är låg till medelhög. Två djärva geometriska medaljonger med hakformade kanter alternerar vanligen längs en gångmatta, ofta med en ny bottenfärg för varje upprepning, och på breda mattor uppfattas de upprepade medaljongerna som ett geometriskt allovermönster, i orangerött, blått, gräddvitt och brunt. Den mjuka, tunna luggen och de stora längderna, hos vissa över 6 m (20 fot), gör dem populära som gångmattor i hallar och trappor.
Fina persiska mattor från staden Kashan i centrala Iran, ett vävcentrum sedan safavidtiden på 1600-talet, då härskarna semestrade där och inredde sina villor med lokala mattor. Luggen är vanligen helt av ull, ofta importerad Manchesterull, och medelhög, på bomullsgrund; mattor av silke och ull är för det mesta äldre. Kompositionerna är formella och varierar lite: en mittmedaljong, en medaljong med matchande hörnstycken eller blommiga allovermönster, dessutom ett sällsynt mönster som kallas Darbari och som enligt uppgift har liten eller ingen bård. Mattor på omkring 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) och mindre visar större variation, till exempel mönster med livets träd, vaser och fåglar. Klassiska färger är djupt rött, marinblått och krämvitt; gula eller gröna fält är sällsynta, och nyare mattor har mjukare pasteller.
Fina persiska mattor från Kerman i södra Iran, en stad vid den gamla handelsvägen mellan Iran och Indien och ett av de historiska centren för mattvävning, berömd för sina mästarfärgare. Mönstren varierar mycket: blommönster och allovermönster, livets träd, jaktmönster, trädgårdsmönster och öppna mittfält, fina ”vårblommönster” av små blommor och den karakteristiska ”vas”-tekniken. Luggen är oftast mjuk korkull på bomullsgrund, ibland av ull och silke eller rent silke. En och samma matta kan rymma 15 till 30 färger, främst djupa röda toner, flera blå nyanser, grönt och krämvitt, med pasteller som champagne, limegrönt, rosa och gråblått i nyare mattor. Ungefär hälften av kermanmattorna, från mindre framstående verkstäder, har juftiknut, en genväg som ger en glesare vävnad av lägre kvalitet.
Ett stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.
Matta i den klassiska stilen från Ushak (Uşak), en turkisk vävarstad med lång tradition av klassiska mönster. De mattor som i dag säljs under namnet är oftast handknutna i Pakistan, i verkstäder som enligt branschens egen berättelse startades på 1970-talet av ägare som lämnat Iran efter ett embargo. De återskapar turkiska och gamla persiska mönster, mestadels mjuka blomkompositioner med allovermönster eller medaljong och lite geometrisk teckning, i Ghazniull och nyzeeländsk ull på bomullsgrund. Växtfärger, en antiktvätt, flera nyanser av samma färg och en kort, låg lugg ger ett dämpat, åldrat intryck, medan formgivare väljer färgskalor som följer färgtrender. Beroende på mönster och knuttäthet säljs samma mattfamilj också som Peshawar, Chobi, Ziegler eller Ferahan.
Komposition där större delen av mittfältet lämnas öppen, oftast med en enda enfärgad botten och bara några få blommor i svängda linjer och ibland en medaljong. Den finns i tre former: en enda mittmedaljong, två eller flera upprepade medaljonger eller ett glest allovermönster av motiv med gott om plats emellan. Kompositionen sägs påminna om en koranpärm och förekommer främst i persiska stadsmattor som Tabriz, Kashan, Sarough, Hamadan och Kerman, och även i bidjarmattor. Eftersom mönstret är så sparsamt syns ojämnheter i ullen eller färgningen tydligt.
Stiliserat blommotiv formad som en solfjäder eller ett palmblad, vars kronblad eller blad utgår från en och samma bas. Det upprepas i mittfält och bårder på stadsmattor som Kashan och Tabriz, oftast tillsammans med arabeskrankor, rosetter och blomkvistar. I sultanabadmattor ritas palmetterna överdimensionerade och sätts bland kantiga rankslingor i ett allovermönster.
Stammattor vävda av kurdiska vävare kring Quchan, norr om Mashhad i nordöstra Iran, en gränsregion där de safavidiska härskarna bosatte kurdiska stammar för att hjälpa till att bevaka gränsen. En grund av ull eller gethår bär en lugg av ull med ungefär 120 knutar per kvadrattum (cirka 186 000 per kvadratmeter), vilket är högt för stammattor. Geometriska medaljong- eller allovermönster på fält i kraftigt rött, blått eller elfenbensvitt liknar kaukasiska mattor och framför allt anatoliska, eftersom vävarnas förfäder kom från Anatolien. Kompakta vävstolar begränsar storlekarna till små och medelstora, sällan bredare än 1,8 m (6 fot) eller längre än 4 m (13 fot).
Populära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om Arak. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knut (vissa äldre mattor har turkisk knut) och har en medelhög till hög knuttäthet på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljong- och allovermönster, med inslag av herati-, boteh- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobård. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans.
Fint vävda små till mellanstora mattor och gångmattor från de kurdiska vävbyarna kring Senneh (dagens Sanandaj) i västra Iran, kända för sin noggranna, tunna och täta konstruktion med enkelt inslag på en bomullsgrund med ullugg. Mönstren är oftast geometriska medaljonger och allovermönster, men även boteh- och heratimönster förekommer, i mörkrött, marinblått och brunt, ibland beige, med accenter i gult, rött, ljusgrönt, orange och vitt. Staden har gett namn åt ”sennehknuten”, ett annat namn på den asymmetriska persiska knuten, men stadens vävare använder i själva verket den symmetriska turkiska knuten.
Mattor som vävs av lokala stammar i och kring Shiraz i provinsen Fars i sydvästra Iran, i deras egna hem, och som säljs på den lokala basaren. Vävare som slår sig ned i området tar med sig mönstren från sina hemregioner, vilket ger en hybrid av abadeh- och qashqaistil: geometriska mönster med enstaka eller upprepade medaljonger eller allovermönster, ibland med boteh, i kraftiga röda och bruna toner som lyfts av krämvitt, gult, blått och grönt. Luggen av ull sitter på en bomullsgrund, som packas tätare, eller på en ullgrund, som blir lösare; tätheten är låg till medelhög, omkring 120 knutar per kvadrattum (cirka 186 000 per kvadratmeter).
Antika persiska mattor från Sultanabad, det tidigare namnet på Arakområdet i Iran, ett yngre vävcentrum som blomstrade under Qajardynastin i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och försåg europeiska och amerikanska köpare. Den typiska kompositionen är ett allovermönster över hela mittfältet med överdimensionerade palmetter, lotusblommor, blomkvistar och kantiga rankor, som påminner om Shah Abbasi-mönstret i en rustik bystil snarare än stadsmattornas exakta, kurvlinjära mönsterteckning. En klassisk färgskala är indigo eller midnattsblått tillsammans med rostrött eller tegelrött, guld och oliv. Eftersom Sultanabad inte längre finns under det namnet är antika exemplar sällsynta och betingar högre priser.
Komposition där två eller flera medaljonger löper längs mittfältet i stället för en enda mittmedaljong, vilket passar långa gångmattor där en enda medaljong skulle se bortkommen ut. Medaljongens kontur är oftast densamma medan det inre mönstret och bottenfärgen växlar från en medaljong till nästa. Gångmattor från Karadja låter två olika medaljonger alternera, och på bredare karadjamattor framstår medaljongkolumnerna som ett geometriskt allovermönster. Mönstret är typiskt för geometriska mattor som Karadja, Heriz, Abadeh, Quchan, Shiraz och äldre Mehraban, och förekommer också i blommiga mattor med öppet mittfält.
Tidigare verkstad i Mashhad (Mashad) vars mattor, som inte längre vävs, är svåra att hitta och betraktas som samlarobjekt. Typiska exemplar har gräddvit botten med späda blommönster på mycket tunna grenar, ett allovermönster med en bara svagt markerad mittmedaljong och mjuka, dämpade färger som persika, blått och gräddvitt. Ullen beskrivs som mjuk, lanolinrik ull från unga får, vilket får färgerna att se glansigare ut. Vävningen upphörde enligt uppgift senast vid mitten av 1980-talet, eftersom nästa generation inte ville fortsätta.
22 träffar för ”Allovermönster”
📎 Länk att dela: https://yourcarpet.com/sv/resources-and-guides/carpet-dictionary?search=Alloverm%C3%B6nster