Små mattor gjorda för islamisk bön, var och en med en mihrab (stavas även mehrab), en välvd portal som symboliserar moskéns nisch och påminner den som ber om att han eller hon befinner sig på en helig plats; bågen markerar också riktningen mot Mecka. Mönstret är enkelriktat och avsett att ses från ena änden, och bågen kan vara en enkel kontur eller en utsmyckad arkitektonisk ram med kolonner. Bönemattor är ofta högst omkring 90 × 150 cm (3 × 5 fot), sägs gå tillbaka till mattvävandets allra tidigaste skeden i muslimska länder och vävs bland annat av turkmenska och belutschiska vävare samt av vävare i Qom, Isfahan och Malayer. Vilken liten matta som helst kan användas till bön, men en riktig bönematta har bågen som sin blickpunkt.
Ett mönster som är avsett att ses från ett håll, med en tydlig överkant och underkant, så att mattan måste läggas åt rätt håll i stället för att se lika bra ut från båda ändarna. Bönemattsmönster fungerar vanligen så: de bygger på en välvd dörröppning, kallad mihrab, som kan vara så enkel som konturen av en dörröppning eller så utarbetad som en arkitektonisk båge med kolumner.
Nisch i form av en båge eller dörröppning, vävd i ena änden av en bönemattas mittfält, som återger moskéns nisch som anger riktningen mot Mecka. Den är mattans blickpunkt och påminner den som ber om att befinna sig på en helig plats. Utformningen varierar från en enkel kontur av en dörröppning till en arkitektonisk framställning med kolonner och fina detaljer.