Fina persiska mattor från staden Kashan i centrala Iran, ett vävcentrum sedan safavidtiden på 1600-talet, då härskarna semestrade där och inredde sina villor med lokala mattor. Luggen är vanligen helt av ull, ofta importerad Manchesterull, och medelhög, på bomullsgrund; mattor av silke och ull är för det mesta äldre. Kompositionerna är formella och varierar lite: en mittmedaljong, en medaljong med matchande hörnstycken eller blommiga allovermönster, dessutom ett sällsynt mönster som kallas Darbari och som enligt uppgift har liten eller ingen bård. Mattor på omkring 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) och mindre visar större variation, till exempel mönster med livets träd, vaser och fåglar. Klassiska färger är djupt rött, marinblått och krämvitt; gula eller gröna fält är sällsynta, och nyare mattor har mjukare pasteller.
Mattor från Kashmar, en stad i nordöstra Iran nära Mashhad, vars vävare tar de färdiga mattorna till marknaden i Mashhad. Mindre berömda än Tabriz, Mashhad eller Kashan är de ofta undervärderade i förhållande till sin kvalitet: god ull, ofta hög knuttäthet och växtfärger till ett måttligt pris. Färgerna är mjuka jordtoner: brunaktigt gräddvitt, ljust och mörkt blått, orange, brunt och en särpräglad rosa. Typiska mönster är en medaljong med hörnstycken och bård, ibland med vaser i stället för blommor, samt trädgårdsmönster i rutor som var och en visar en scen, till exempel en sjö med träd, livets träd eller hjortar i en skog. Luggen är tunn till medelhög. Ska inte förväxlas med Kashmir.
Fina persiska mattor från Kerman i södra Iran, en stad vid den gamla handelsvägen mellan Iran och Indien och ett av de historiska centren för mattvävning, berömd för sina mästarfärgare. Mönstren varierar mycket: blommönster och allovermönster, livets träd, jaktmönster, trädgårdsmönster och öppna mittfält, fina ”vårblommönster” av små blommor och den karakteristiska ”vas”-tekniken. Luggen är oftast mjuk korkull på bomullsgrund, ibland av ull och silke eller rent silke. En och samma matta kan rymma 15 till 30 färger, främst djupa röda toner, flera blå nyanser, grönt och krämvitt, med pasteller som champagne, limegrönt, rosa och gråblått i nyare mattor. Ungefär hälften av kermanmattorna, från mindre framstående verkstäder, har juftiknut, en genväg som ger en glesare vävnad av lägre kvalitet.
Uppläggning där fältet delas in i ett rutnät av inramade, mestadels kvadratiska rutor, var och en med sin egen tänkta trädgård av blommor, växter, träd och fåglar, oftast på en egen enhetlig bottenfärg. Motiven varierar, från cypresser och villor till sjöar, hjortar i en skog eller livets träd, och i vissa mattor återger rutorna de fyra årstiderna. Vävarna ser varje ruta som ett fönster mot paradiset och ett tecken på hopp om en ljus framtid. Mönstret är mest känt från bakhtiarimattor men vävs också i mattor från Tabriz, Sarough, Kashmar, Kerman och Qom. Det persiska namnet Kheshti kommer av khesht (”tegel”), efter de kvadratiska ramarna.
Mönster där ett stort, detaljrikt träd reser sig över större delen av mittfältet, omgivet av växtornament, med fåglar, djur och blommor utspridda bland grenarna. Trädet kan också fylla en enda ruta i en matta med kheshtimönster eller förekomma som bårdmönster. I persisk tradition står det för sambandet mellan jorden och omgivningen, tolkas också som en länk mellan himmel och jord och symboliserar styrka, vishet och livets kontinuitet. Det vävs i mattor från Tabriz, Kashan, Isfahan, Kerman och Malayer och i belutschmattor.