Ansedd verkstad i Tabriz som öppnades 1923 av Amir Khizi Javan (född 1899), som grundade den vid omkring 24 års ålder; namnet Javan betyder ”ung” på persiska. Verkstaden började med fyra eller fem vävstolar och växte till mer än 150 vävstolar och omkring 200 vävare, och är känd för fin vävnad, hög knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom. och särpräglade färgkombinationer. Grundaren, som också var känd för sin välgörenhet mot de fattiga i Tabriz, dog i början av 1970-talet; sonen fortsatte arbetet fram till sin pensionering 2020, då tillverkningen upphörde, och därför vävs inga nya mattor med Javansignaturen.
Mattor som i dag vävs främst i pakistanska verkstäder av pakistanska och afghanska vävare, som bearbetar äldre persisk-turkmenska mönster med rötter i Centralasien; i branschen räknas de som orientaliska snarare än persiska mattor. Kännetecknet är ett allovermönster av upprepade gular, stiliserade åttkantiga (ibland rombformade) blommotiv, på ett fält som oftast är rött, därefter krämvitt, ibland blått eller grönt och på senare tid svart, med accenter i svart, persikofärgat, blått och grönt, allt i växtfärger. Luggen är av 100 procent ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor., mjuk och silkeslik, på en bomullsgrund och av medelhög höjd, och vissa mattor finns i överdimensionerade format; en finare kvalitet har högre knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom., mer detaljerad mönsterteckning och förstklassig GhazniullHögt skattad mattull från regionen Ghazni i Afghanistan. Liksom annan förstklassig ull är den tjock och oljig, och den räknas, tillsammans med Manchesterull och nyzeeländsk ull, till de tre mest kända högkvalitativa ullsorterna för persiska och orientaliska mattor. Kazakmattor som vävs av afghanska vävare i Pakistan använder den handspunnen..
Matta som turkmenska stammar vävde för att hänga över jurtans dörröppning i stället för att ligga på golvet. Den karakteristiska kompositionen delar fältet i fyra kvadranter (den så kallade hatchli- eller korsuppdelningen), traditionellt läst som en skyddande symbol som vakar över tröskeln. Eftersom de gjordes för en dörröppning har äkta ensimattor en anmärkningsvärt enhetlig storlek — ungefär en dörrs.
Den största av de vanliga storleksklasserna för handknutna mattor, från omkring 2,7 × 3,7 m (9 × 12 fot) via 10 × 13, 10 × 14 och 12 × 16 fot upp till omkring 4,3 × 6,7 m (14 × 22 fot); i vissa storlekstabeller börjar klassen först över ungefär 3 × 4,3 m (10 × 14 fot). Så stora mattor passar stora vardagsrum, matsalar och sovrum och kommer mest från persisk och pakistansk vävning i stadsverkstäder, med en del herizmattor och bakhtiarimattor och få från stamvävare som qashqaierna eller belutscherna. Verkstäder som de i SaroughPopulära, slitstarka persiska stadsmattor från orten Sarough i centrala Iran, omkring 50 km (31 engelska mil) norr om Arak. Saroughmattorna blev framträdande på 1800-talet och exporterades till Europa och Amerika. På en bomullsgrund sitter en medeltjock till tjock ullugg, ibland med silkesaccenter, som oftast knyts med persisk knut (vissa äldre mattor har turkisk knut) och har en medelhög till hög knuttäthet på upp till omkring 320 knutar per kvadrattum (ungefär 50 per cm²). Blommönster, medaljong- och allovermönster, med inslag av herati-, boteh- och bildmönster, förekommer på mittfält i beige, elfenbensvitt, krämvitt, marinblått eller rött, där det röda drar åt orange eller rost, vanligen med en smal sidobård. Amerikanska saroughmattor, som vävdes främst på 1920- och 1930-talen, anpassade mönster och färger efter amerikansk smak, och många färgades om till en eftertraktad rosenröd nyans. väver dessutom mattor i palatsstorlek större än 3,7 × 5,5 m (12 × 18 fot) på beställning. Deras vikt håller dem oftast på plats utan halkskyddEtt dämpande skikt som läggs under en lös matta för att hindra den från att glida, skydda golvet, dämpa möblernas tryck och förlänga mattans liv genom att skydda den mot friktion på undersidan och fukt från golvet. Det är viktigast för små eller lätta mattor, till exempel i entréer, kök och badrum eller på klinkergolv, som annars glider och blir en halkrisk. Mycket stora mattor ligger kvar av sin egen tyngd, men ett halkskydd hjälper ändå under tunga bord och soffor och i fuktiga rum, där det isolerar mot markfukt., men ett halkskydd hjälper under tunga möbler eller i fuktiga rum.
Stiliserat blommotiv formad som en solfjäder eller ett palmblad, vars kronblad eller blad utgår från en och samma bas. Det upprepas i mittfält och bårder på stadsmattor som Kashan och Tabriz, oftast tillsammans med arabeskrankor, rosetter och blomkvistar. I sultanabadmattor ritas palmetterna överdimensionerade och sätts bland kantiga rankslingor i ett allovermönster.
Matta vars mönster skapas genom att luggen klipps i olika höjder, med en tredimensionell, skulpterad verkan. Tekniken används ofta för att ge enfärgade mattor struktur och visuellt liv.
Standardmått för lösa mattor, som vanligen anges i fot: 2 × 3 fot (omkring 60 × 90 cm), 3 × 5, 4 × 6, 5 × 7, 5 × 8, 6 × 9, 8 × 10, 9 × 12 (omkring 275 × 365 cm), 10 × 14, 12 × 15 och 12 × 16, medan gångmattor oftast är 60–120 cm (2–4 fot) breda. Handlare delar in dem i små (upp till 3 × 5), medelstora (4 × 6 till 5 × 7), stora (5 × 8 till 8 × 11) och överdimensionerade (9 × 12 och större) format, men gränserna varierar. Eftersom handknutna mattor vävs i metriska mått kan de verkliga måtten avvika flera centimeter från det angivna. En större matta ser i regel bättre ut än en som är för liten: en bra placering lämnar 30–45 cm (12–18 tum) bart golv mot väggarna, når åtminstone fram till soffans framkant så att fötterna vilar på mattan när man sitter, och sticker ut 60–90 cm (24–36 tum) utanför varje sida av ett matbord så att stolarna stannar på mattan när de dras ut.
Antika persiska mattor från Sultanabad, det tidigare namnet på Arakområdet i Iran, ett yngre vävcentrum som blomstrade under QajardynastinTiden för qajardynastin, som styrde Persien på 1800-talet och stod för den största mattproduktionen i Persiens historia. Mattvävningen återupplivades efter 1700-talets oroligheter, som hade stannat de främsta tillverkningscentra, och exporten till Europa och Amerika blomstrade, med England och Tyskland som de största köparna. Nyare centra som Sultanabad och Kashan växte fram vid sidan av Tabriz och Kerman, och europeiska och amerikanska bolag inrättade egna tillverkningscentra i Persien. Mattor från dessa stora fabriker följer standardiserade, lätt igenkännbara mönster, till skillnad från by- och stammattor, vars vävare fortfarande själva formger sina mönster. i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och försåg europeiska och amerikanska köpare. Den typiska kompositionen är ett allovermönster över hela mittfältet med överdimensionerade palmetter, lotusblommor, blomkvistar och kantiga rankor, som påminner om Shah AbbasiKlassisk persisk blomstil uppkallad efter safavidernas härskare Shah Abbas, som började som ett mönster vid det kungliga hovet för omkring 400 år sedan. Dess främsta kännetecken är stiliserade, fjäderlika palmettblad och lotusblommor, där lotusen är en urgammal symbol för långt liv, ordnade i sträng symmetri med rankornament kring en mittmedaljong, ofta en rosett. Tidiga exemplar föredrog djupa röda och blå toner, medan senare mattor i stilen ofta går över till dämpade, neutrala toner. Mönstret förekommer i mattor från Kashan, Nain och Tabriz.-mönstret i en rustik bystil snarare än stadsmattornas exakta, kurvlinjära mönsterteckning. En klassisk färgskala är indigo eller midnattsblått tillsammans med rostrött eller tegelrött, guld och oliv. Eftersom Sultanabad inte längre finns under det namnet är antika exemplar sällsynta och betingar högre priser.
Provmatta: ett litet stycke som vävs inte för golvet utan som en tredimensionell mönsterförlaga, med avsnitt av bårder, medaljonger och fältmotiv som en verkstad kunde kombinera till mattor i full storlek. En vagireh är i praktiken vävarens katalog i mattform och lät mästarnas mönster vandra mellan byar utan papper. Gamla exemplar, särskilt från BidjarMattor från staden Bijar i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran och byarna runt omkring; namnet omfattar både fina och grova mattor med dubbelt inslag, vävda av kurdiska stamfolk och, i verkstäder, av afsharvävare. De kallas Irans ”järnmattor” och hör till de tyngsta mattorna i förhållande till storleken: dubbla inslag, symmetriska (turkiska) knutar och hårt nedslagna rader, ofta medan ullen hålls våt, ger en tjock, tät lugg. Mönstren varierar från blom-, herati- och medaljongmönster till geometriska mönster och hämtar förebilder från Isfahan och Kashan samt från ryska, kaukasiska och europeiska källor (bland dem en rosbukett i fransk stil), i juveltoner som rostrött, rött, beige och marinblått. Bijarmattor är ofta små mattor eller gångmattor, stora format är sällsynta, och de slätvävda ändarna och fransarna är vanligen flätade., är i dag eftertraktade samlarobjekt i egen rätt.