Små mattor gjorda för islamisk bön, var och en med en mihrabNisch i form av en båge eller dörröppning, vävd i ena änden av en bönemattas mittfält, som återger moskéns nisch som anger riktningen mot Mecka. Den är mattans blickpunkt och påminner den som ber om att befinna sig på en helig plats. Utformningen varierar från en enkel kontur av en dörröppning till en arkitektonisk framställning med kolonner och fina detaljer. (stavas även mehrab), en välvd portal som symboliserar moskéns nisch och påminner den som ber om att han eller hon befinner sig på en helig plats; bågen markerar också riktningen mot Mecka. Mönstret är enkelriktat och avsett att ses från ena änden, och bågen kan vara en enkel kontur eller en utsmyckad arkitektonisk ram med kolonner. Bönemattor är ofta högst omkring 90 × 150 cm (3 × 5 fot), sägs gå tillbaka till mattvävandets allra tidigaste skeden i muslimska länder och vävs bland annat av turkmenska och belutschiska vävare samt av vävare i QomPersiska mattor från staden Qom (Qum), ett förhållandevis ungt vävcentrum vars mattor är kända för den högsta knuttätheten av alla persiska mattyper. Ungefär nio av tio är av rent silke på silkesgrund, med omkring 600–1 000 knutar per kvadrattum (KPSI; ungefär 93–155 per cm²); resten, med lugg av korkull eller av ull och silke, håller omkring 300–700 KPSI (ungefär 47–108 per cm²). Mönstren är blommedaljonger, jaktscener och bildmattor, mestadels i mjuka pastell-, elfenbens-, guld- och gröntoner (ett pistagegrönt fält är eftertraktat) på ljus eller mörk botten. Nyare mattor bär oftast en verkstadssignatur, äldre ofta inte. Det lokala vattnet sägs göra silke mjukare och ljusare, och därför skickas silkesmattor från hela Iran dit för tvätt., Isfahan och Malayer. Vilken liten matta som helst kan användas till bön, men en riktig bönematta har bågen som sin blickpunkt.
Nisch i form av en båge eller dörröppning, vävd i ena änden av en bönemattas mittfält, som återger moskéns nisch som anger riktningen mot Mecka. Den är mattans blickpunkt och påminner den som ber om att befinna sig på en helig plats. Utformningen varierar från en enkel kontur av en dörröppning till en arkitektonisk framställning med kolonner och fina detaljer.