Sanandaj ligger uppe i Zagrosbergen i västra Iran, är huvudstad i provinsen Kurdistan och den största staden i iranska Kurdistan, väster om Hamadan på andra sidan bergen och sydväst om mattstaden BijarSe i mattlexikonet. Ortens äldre namn är SennehSe i mattlexikonet, som också skrivs Senna eller Sehna, och även om staden numera heter Sanandaj på kartan har mattbranschen aldrig tagit till sig namnbytet: mattor från de kurdiska vävarbyarna i och omkring staden köps och säljs fortfarande överallt som Senneh. Båda namnen syftar på samma plats, så en matta som bjuds ut som Senneh och en som bjuds ut som Sanandaj kommer från samma berg.

Vävningen här är byvävning, och i persiska mattsammanhang är det en exakt kategori, inte en vag beskrivning. Vävarna är bofasta och arbetar under halvt organiserade former, utan de fullständiga mönsterkartonger som en stadsateljé följer, men med betydligt bättre tillgång till god ullSe i mattlexikonet, verktyg och färger än en nomadstam kan bära med sig. Resultatet hamnar mittemellan: mer disciplinerat och jämnare än stamvävning, friare och personligare än en matta som följer en formgivares ritning. Senneh-mattorna hör till de mest noggranna exemplen på den mellanformen.

Bottenväven är det som skiljer de här mattorna från andra, och den är det första att titta på. En Senneh har enkelt inslagSe i mattlexikonet: en inslagstråd går över varpen, en knutrad knyts ovanpå den, ytterligare en tråd går tillbaka, och så vidare. I en matta med dubbelt inslagSe i mattlexikonet läggs i stället två inslag mellan varje knutrad. Vänd på en Senneh, så syns de enkla inslagen mellan knutraderna som ett fint sicksackmönster av vita prickar, ett drag som är lätt att känna igen när man en gång har sett det. Enkelt inslag är standard i hela Hamadanområdet, så mattor från Hamadan, KarajaSe i mattlexikonet och Mehraban är byggda på samma sätt, liksom mycket kurdisk stamvävning och bakhtiarisk byvävning.

Färre inslag ger en tunnare, plattare och följsammare matta med en tydligt läsbar baksidaSe i mattlexikonet. Det är värt att veta, eftersom provinsens andra berömda vävnad drar åt rakt motsatt håll. Bijar, mindre än tio mil nordost, har dubbelt inslag och kallas Irans järnmatta: vävarna håller ullen fuktig medan de knyter, så att inslag och knutar kan bankas ner med enorm kraft. Två kurdiska städer, två motsatta konstruktionsideal. En Senneh ligger tätt mot golvet och faller mjukt, medan en Bijar beter sig som en stenhäll.

Här är det på sin plats att reda ut ett gammalt missförstånd. Den asymmetriska knuten, som används i större delen av Persien, kallas omväxlande persisk knutSe i mattlexikonet, farsiknut eller Senneh-knut, och många beskrivningar utgår därför från att en Senneh-matta måste vara knuten med den. Så är det inte. De här mattorna vävs med den symmetriska knuten, även kallad turkisk knutSe i mattlexikonet eller Ghiordes-knut, alltså den knut som används i Turkiet, Kaukasus och de turkiska och kurdiska delarna av nordvästra Iran. Knuten bär stadens namn, men stadens egna mattor knyts med den andra.

Valet av knut präglar hur mattorna ser ut. Den asymmetriska knuten ger finare detaljer, högre möjlig knuttäthetSe i mattlexikonet, en mjukare känsla i handen och flytande, kurviga former. Den symmetriska knuten, en av de äldsta som används, griper om båda varptrådarna lika och lämpar sig i stället för fast och tydligt tecknad geometri, och där står Senneh i samma sällskap som Tabriz, Bijar, HerizSe i mattlexikonet, byvävda Hamadan och stamvävda BakhtiariSe i mattlexikonet. Byvävning som kategori är finare knuten än stamvävning och grövre än en stadsateljés arbete, och Senneh hör hemma i det spannet. TäthetSe i mattlexikonet i sig är hur som helst ett dåligt mått på kvalitet, vilket Heriz-mattorna, kända för sin enastående livslängd, visar.

De flesta Senneh-mattor har geometriskt mönster: en geometrisk medaljongSe i mattlexikonet på ett öppet mittfältSe i mattlexikonet, eller en geometrisk rapport som löper från kant till kant. Mittfält med botehSe i mattlexikonet och herati förekommer också, och för den som vill ha ett geometriskt mönster i en mindre matta är det här ett av de givna ställena att leta, vid sidan av QashqaiSe i mattlexikonet, Zanjan, vävnaderna från iranska Azerbajdzjan och kaukasisk Kazak. Teckningen är exakt snarare än yvig. Charmen hos en bra Senneh ligger i hur rent figurerna är utsatta, inte i hur mycket detaljer som trängts in i dem.

Herati, det andra mönstret som förknippas med staden, kallas också mahi eller fiskmönsterSe i mattlexikonet, och mahi betyder fisk på persiska. En liten romb omsluter en blomma eller rosettSe i mattlexikonet, och böjda blad ramar in den. Det är bladens form som fick någon att tänka på fiskar och gav mönstret dess andra namn. Enheten upprepas över mittfältet, antingen som en genomgående rapport eller placerad runt en central medaljongSe i mattlexikonet, och namnet kommer från HeratSe i mattlexikonet, staden i dagens Afghanistan där mönstret uppstod. Vävare i Tabriz, Bijar, Hamadan och Zanjan ritar det också, så på en Senneh är det utförandet snarare än motivet som avslöjar var mattan kommer ifrån.

Boteh, det andra återkommande motivet, är den droppform med böjd spets som Europa lånade och döpte om till paisley efter den skotska fabriksstad som tryckte den. Det persiska ordet betyder knoppande blomma eller planta, och i persisk kultur står figuren för växt och förnyelse. På en Senneh löper den oftast som en genomgående rapport, rader av små kantiga botehfigurer över hela mittfältet, vilket på håll ger ett lugnt, texturerat intryck men rakt ovanifrån visar sig vara hundra små separata teckningar.

Färgskalan följer ett fast schema. Bottnen är oftast mörkröd, mörkblå eller brun, ibland beige, och mönstret tecknas i gult, rött, ljusgrönt, orange och vitt. Intrycket blir djupt snarare än ljust: en mörk botten som bär små, tydliga ljuspunkter. En så mörk botten döljer smutsen som en hall eller en dörröppning drar in, medan de ljusa konturerna håller teckningen läsbar tvärs över rummet, och just den kombinationen är en stor del av förklaringen till att vävnaden trivs i rum som redan har gott om färg i sig.

Materialen är okomplicerade: bomullsbotten och luggSe i mattlexikonet av ull. Bomullsvarpen håller måttet och gör att mattan behåller sin form, medan ullen bär färgen och tar slitaget. Storlekarna ligger i det lilla till mellanstora spannet, och gångmattor är en självklar del av regionens produktion, så en Senneh hör naturligt hemma i hallen, vid sängkanten, i arbetsrummet eller där en större matta skulle ta över rummet. Antika exemplar på ungefär 1,5 × 2,1 meter ligger i överkanten av det vanliga, och rumsstora Senneh-mattor är undantag snarare än regel.

Vad du kan vänta dig av en sådan matta i vardagen följer direkt av konstruktionen. En matta med enkelt inslag och bomullsbotten är lätt för sin storlek, enkel att lyfta, rulla ihop och vända, och den fungerar fint under möbler eller bakom en dörr med liten frigång. På hårda golv vill den ha ett tunt underläggSe i mattlexikonet, eftersom en platt matta glider lättare än en tung. Det här är mattor man köper för vävningens disciplin och teckningens klarhet snarare än för prakt, och baksidan på ett fint exemplar, med sina rader av vita prickar, berättar lika mycket om mattan som framsidan gör.

En persisk matta är en handknutenSe i mattlexikonet matta från Iran, och traditionen bakom den är den äldsta som finns belagd någonstans i världen. Den äldsta bevarade mattan, Pazyrykmattan, hittades i en gravhög där isen hade skyddat den. Den är från 400-talet f.Kr. – för omkring 2 500 år sedan – och redan den är ett fulländat arbete, inte en nybörjares verk. Det som började som varma, slitstarka mattor i nomadfamiljernas hem växte under de följande århundradena till den konstform som alla andra länder som väver orientaliska mattor har lånat från.

Två senare kapitel formade hur en persisk matta ser ut i dag. Under safaviddynastinSe i mattlexikonet, från 1501 till 1732, främjade hovet vävkonsten vid sidan av måleri och kalligrafi, och verkstäderna i Tabriz, HeratSe i mattlexikonet, Kashan och Kerman skapade de mästerverk som i dag finns på museer. Det var då den stora mittmedaljongen kom till, och då kompositionerna blev så invecklade att en särskild formgivare – ofta en miniatyrmålare – ritade upp mönstret på en vävkartongSe i mattlexikonet som vävaren sedan följde. Det andra kapitlet kom på 1800-talet, under QajardynastinSe i mattlexikonet, när produktionen nådde sin historiska topp, exporten till Europa och Amerika blomstrade och den verkstadsindustri vars efterföljare fortfarande väver i dag fick sin moderna form.

Handeln delar in persiska mattor i tre familjer. Stadsmattor – Tabriz-, Keshan-, Kerman-, Nain- och Isfahanmattor – vävs i verkstäder efter en ritad förlaga, har den högsta knuttätheten och finns i det bredaste urvalet av färger, storlekar och mönster. Bymattor som HerizSe i mattlexikonet, BakhtiariSe i mattlexikonet och KarajaSe i mattlexikonet hamnar däremellan: de är oftast geometriska och till stor del vävda ur minnet. NomadmattorSe i mattlexikonet – Baluchmattor, turkmenska mattor och Qashqaimattor, var och en uppkallad efter det folk som väver den – görs på små bärbara vävstolar och blir därför mindre, och deras kraftfulla geometriska teckning kommer ur vävarens eget huvud snarare än från papper.

Formspråket hämtar ur ett rikt förråd av motiv: Shah AbbasiSe i mattlexikonet-palmetter, flytande arabesker, det lilla, återkommande Heratimönstret, medaljonger samt trädgårds- och livsträdsmönster. Tillsammans med regionala särdrag bildar de stilar som ett vant öga kan placera med en blick, från de kraftfulla geometriska medaljongerna i Heriz till de fina, kurvlinjära blommönstren i Isfahan.

Den klassiska paletten bygger på naturfärger: krapprött, indigoblått, saffransgult och mjuka elfenbensvita toner, förenade i kombinationer som förfinats under århundraden. Naturfärger åldras vackert och mildras till den patina som äldre mattor är så uppskattade för, och små tonskiftningar mellan färgsatserna – så kallad abrashSe i mattlexikonet – är ett tecken på att garnet färgats med naturfärger i små satser, inte ett fel.

Luggen är nästan alltid av ullSe i mattlexikonet, och ullen avgör mycket av mattans kvalitet. Den bästa ullen kommer från får på höga betesmarker, där den blir tätare och rikare på naturligt ullfett; vårklippt ull är bättre än höstklippt, och handspunnet garnSe i mattlexikonet ger en finare och mjukare tråd än maskinspunnet. Fina mattor har silkesdetaljer i en luggSe i mattlexikonet av ull, och de allra finaste är av rent silke. Grundvävnaden är oftast av bomull i stadsmattor, av ull i nomadmattor och äldre mattor och av silke i de allra exklusivaste mattorna.

Varje knut knyts för hand, en i taget, och är av ett av två slag: den asymmetriska persiska knuten, som är vanlig i centrala och östra Iran, eller den symmetriska turkiska knuten, som är utbredd i nordväst ända sedan seldjukiska vävare införde den på 1000- och 1100-talen. En stor matta rymmer omkring två miljoner knutar och kan hålla en vävare sysselsatt i ungefär ett år.

Den som köper en orientalisk mattaSe i mattlexikonet för första gången stirrar sig ofta blind på knuttätheten, och de finaste mattorna med silkesgrundSe i mattlexikonet når mycket riktigt upp till 1 000 knutar per kvadrattumSe i mattlexikonet. Men tätheten spelar bara roll i den mån teckningen kräver det: en kurvlinjär IsfahanmattaSe i mattlexikonet behöver en fin väv för att teckningen ska hållas skarp, medan en geometrisk Herizmatta är känd för sin slitstyrka trots en måttlig knuttäthet. Material, symmetri, färgharmoni och skick säger mer om kvaliteten än någon enskild siffra.

Persiska mattor passar lika naturligt i moderna rum som i klassiska – som blickfång i vardagsrummet, som en stabil bas under matbordet eller som en lugnare accent i sovrummet. Skötseln är okomplicerad: dammsug varsamt utan roterande borsteSe i mattlexikonet, vänd mattan då och då så att den slits jämnt och låt tvätta den professionellt ungefär vart femte år – oftare i en hall eller entré, mer sällan i ett lugnt rum.

En handknuten persisk matta brukar överleva sina ägare. Det är vanligt att hundraåriga mattor finns kvar i fint skick, med färger som har mognat och en lugg som fortfarande är smidig, och de ser ofta bättre ut än när de lämnade vävstolen. En väl vald och väl omhändertagen matta behåller sitt värde och går i arv som en släktklenod i stället för att bytas ut – och det är precis vad knutarna, ullen och färgerna alltid har varit till för.