Tabriz är den största staden i nordvästra Iran och huvudort i provinsen Östazerbajdzjan. Staden ligger i dalgången nedanför berget Sahand, öster om Urmiasjön och ungefär 600 km nordväst om Teheran, och de flesta invånarna talar azerbajdzjansk turkiska snarare än persiska. I århundraden har Tabriz varit handelsporten mellan Iran och de osmanska och europeiska marknaderna, och i den väldiga täckta basaren, som står på Unescos världsarvslista, köps och säljs fortfarande vävnaderna från hela omlandet. Som mattbeteckning omfattar Tabriz både själva staden och byarna runt omkring, så namnet beskriver ett distrikt snarare än en enskild ort.

Mattvävningen här är gammal och har stått hovet nära. Tabriz var huvudstad i IlkhanatetSe i mattlexikonet under 1200- och 1300-talen och safavidernas första huvudstad under shah Ismail från 1501, och staden hörde till de största mattproducerande orterna under safavidernas guldålder, vid sidan av HeratSe i mattlexikonet, Kashan och Kerman. Den handel som för de här mattorna in i europeiska hem är däremot ett 1800-talsfenomen: under qajartidenSe i mattlexikonet byggdes verkstäderna i Tabriz, SultanabadSe i mattlexikonet (i dag ArakSe i mattlexikonet), Kerman och Mashhad upp kring engelsk och tysk efterfrågan. Mästervävaren Haji JaliliSe i mattlexikonet, verksam i distriktet under 1800-talets sista decennier, är det namn som oftast förknippas med den nytändningen.

Själva knuten skiljer Tabriz från det mesta av den persiska vävningen. Vävarna här knyter den symmetriska knuten, även kallad turkisk knutSe i mattlexikonet, i stället för den asymmetriska persiska. Det är ett arv från seldjukernas turkiska välde över området på 1000- och 1100-talen, och samma inflytande märks än i dag i mattor från Azerbajdzjan och Hamadan. Dessutom knyter de med en liten metallkniv med krok i spetsen i stället för med enbart fingrarna, ett redskap som distriktet är känt för. Tillsammans gör detta Tabrizmattor ovanligt regelbundna: rapporterna ligger i linje, medaljongerna sitter rätt och de böjda konturerna håller sin mjuka linje tvärs över hela mattans bredd.

Det är i knuttätheten som namnet oftast vilseleder köparen. Kvaliteten varierar enormt inom distriktet, och äkta Tabrizmattor ligger någonstans mellan ungefär 50 och ungefär 500 knutar per kvadrattumSe i mattlexikonet (KPSI). Det är själva spännvidden som är kännetecknet, inte någon enskild normalsiffra, och en grövre bymatta i skalans nedre del är inte mindre äkta än ett fint stadsarbete i den övre. Det som lyfter en matta mot toppen är bottnen och verkstaden bakom den, inte ortsnamnet på etiketten. Ett par signaturverkstäder väver mattor på silkesbotten med mellan 700 och 1 200 KPSI, ett tak som nås av en handfull vävstolar och inte något att räkna med som standard.

Bottnen är oftast av bomull och bär en luggSe i mattlexikonet av ullSe i mattlexikonet. När silke förekommer i bottnen fyller det en funktion snarare än att vara lyx: silkesvarpSe i mattlexikonet och silkesinslag är finare och starkare än bomull, och det är de som över huvud taget gör de allra högsta knuttätheterna möjliga. Många Tabrizmattor blandar silke och ull i luggen, där silket lagts medvetet på utvalda motiv så att de fångar ljuset och skiftar när du går förbi. I finare mattor används korkullSe i mattlexikonet, den mjuka ullen från fårets hals och buk, uppskattad för sitt grepp och sin spänst. Några verkstäder i staden väver uteslutande i silke och ull och gör inga mattor i enbart ull.

Luggen klipps kort. En TabrizmattaSe i mattlexikonet känns märkbart lättare och plattare i handen än de flesta persiska stadsmattor, och det är en del av förklaringen till att fina detaljer framträder så tydligt. I lugghöjd hör den till mellanskiktet, inte till de tjocka: i en hall eller ett flitigt använt allrum klarar tjockluggiga vävnader som BidjarSe i mattlexikonet, HerizSe i mattlexikonet, Ghashghai och Mashhad slitaget bättre, och där en dörr ska kunna öppnas över mattan är en riktigt platt vävnad, till exempel en kelimmatta, det bättre valet. En Tabrizmatta trivs bäst i vardagsrummet, matsalen eller sovrummet.

Mönsterregistret är det mest utmärkande draget hos Tabriz, och det är bredare än hos någon annan persisk vävnad. Här vävs blommedaljonger, genomgående blomfält, geometriska genomgående mönster och upprepade medaljongerSe i mattlexikonet, heratigallret, jaktscener, vasmotiv, botehSe i mattlexikonet, trädgårdsrutor, livsträdet och bildmattor, och dessutom runda format och då och då någon tredimensionell kuriositet. Djupet går ett steg längre än på andra håll: inom en och samma mönsterfamilj, till exempel heratimönstret, väver Tabriz flera tydligt skilda undervarianter i stället för en enda husversion. Finns ett persiskt mönster, så vävs det på någon vävstolSe i mattlexikonet i distriktet.

Heratimönstret är värt att känna vid namn, eftersom det dyker upp på Tabrizmattor oftare än något annat mönster: ett upprepat rombgaller med en rosettSe i mattlexikonet i varje ruta, omgiven av fyra böjda blad. På persiska kallas det mahi, som betyder fisk, eftersom bladen liknar en sådan, och namnet herati pekar tillbaka på Herat, en stad som i dag ligger i västra Afghanistan. I den klassiska kompositionen med medaljongSe i mattlexikonet och hörnstyckenSe i mattlexikonet är hörnfälten fjärdedelar av den centrala medaljongen, så att de fyra hörnen upprepar mitten exakt. I finare medaljongmattor omges mitten av Shah AbbasiSe i mattlexikonet-palmetter på slingrande rankor och av arabesker som strålar utåt.

Bildvävnad är framför allt annat en Tabrizspecialitet. De flesta persiska porträtt- och scenmattor kommer härifrån, och stadens verkstäder tar sig an motiv som andra orter inte skulle ge sig på: episoder ur de persiska eposen, som Layla och MajnunSe i mattlexikonet, religiösa motiv som Mose i vassen, landskap och porträtt efter levande modell. Även Kashan, SaroughSe i mattlexikonet och Isfahan väver bildmattor, men skickligheten och viljan att pröva okonventionella motiv är störst i Tabriz, där både traditionella och högst otraditionella ämnen sedan länge betraktas som lika självklara uppgifter för en vävstol.

Färgskalan är friare här än någon annanstans i den persiska vävningen. Där många orter håller sig till en handfull invanda toner använder Tabriz rött, blått, grönt, gult, orange och rosa utan hämningar. Djupt rött, midnattsblått, pastellfärgat elfenben och gult är de klassiska kombinationerna, och mjukt elfenben, koppar, vinrött, marinblått, ljusblått, laxrosa och guld återkommer ofta. Färgen ger också en grov vink om åldern: mörkt marinblå och djupröda bottenfält pekar mot äldre, halvantika och antika mattor, medan nyare arbeten går ljusare, mot ljusgrönt, persikofärgat, dämpat blått och guld. Just Tabrizmattor i silke och ull håller sig gärna till pastellskalor.

Storlekarna täcker hela registret, från små mattor via gångmattor i alla bredder till överdimensionerade mattor för riktigt stora rum, och här vävs dessutom runda mattor, vilket är ovanligt. Bland gångmattorna är de breda, från omkring 90 centimeter och uppåt, nästan alltid äldre eller halvantika snarare än nyproduktion. Till ett rum med besvärlig form, en öppen spis som inte sitter i mitten eller möbler som inte vill stå i räta vinklar är ett genomgående mönster det enklare valet: ett upprepat bottenfält ser harmoniskt ut vare sig mattan ligger mitt i rummet eller inte, medan en medaljong vill placeras symmetriskt för att komma till sin rätt.

Mer än någon annan persisk ort är Tabriz en stad av namngivna verkstäder, och många av mattorna är signerade. AlabafSe i mattlexikonet, grundad i början av 1900-talet och sedan dess vidareförd till tredje generationen i grundarfamiljen, har drivit hundratals vävstolar ända från starten och arbetar bara i naturmaterial. GharbagheSe i mattlexikonet är känd för ovanliga mönster på silkesbotten i extrem täthetSe i mattlexikonet, ShirfarSe i mattlexikonet för samtida mönster och oväntade färgsammanställningar sedan 1990-talet, och Torabi är ytterligare en av stadens kända signaturer; verkstaden Amir Khizi JavanSe i mattlexikonet slutade signera nya mattor när ägaren i andra generationen gick i pension 2020. En varning är värd att ta med sig in i vilken butik som helst: beteckningen "TabrizstilSe i mattlexikonet" beskriver ett utseende, inte ett ursprung, och en matta som säljs under den är inte nödvändigtvis vävd i närheten av staden.

En persisk matta är en handknutenSe i mattlexikonet matta från Iran, och traditionen bakom den är den äldsta som finns belagd någonstans i världen. Den äldsta bevarade mattan, Pazyrykmattan, hittades i en gravhög där isen hade skyddat den. Den är från 400-talet f.Kr. – för omkring 2 500 år sedan – och redan den är ett fulländat arbete, inte en nybörjares verk. Det som började som varma, slitstarka mattor i nomadfamiljernas hem växte under de följande århundradena till den konstform som alla andra länder som väver orientaliska mattor har lånat från.

Två senare kapitel formade hur en persisk matta ser ut i dag. Under safaviddynastinSe i mattlexikonet, från 1501 till 1732, främjade hovet vävkonsten vid sidan av måleri och kalligrafi, och verkstäderna i Tabriz, HeratSe i mattlexikonet, Kashan och Kerman skapade de mästerverk som i dag finns på museer. Det var då den stora mittmedaljongen kom till, och då kompositionerna blev så invecklade att en särskild formgivare – ofta en miniatyrmålare – ritade upp mönstret på en vävkartongSe i mattlexikonet som vävaren sedan följde. Det andra kapitlet kom på 1800-talet, under QajardynastinSe i mattlexikonet, när produktionen nådde sin historiska topp, exporten till Europa och Amerika blomstrade och den verkstadsindustri vars efterföljare fortfarande väver i dag fick sin moderna form.

Handeln delar in persiska mattor i tre familjer. Stadsmattor – Tabriz-, Keshan-, Kerman-, Nain- och Isfahanmattor – vävs i verkstäder efter en ritad förlaga, har den högsta knuttätheten och finns i det bredaste urvalet av färger, storlekar och mönster. Bymattor som HerizSe i mattlexikonet, BakhtiariSe i mattlexikonet och KarajaSe i mattlexikonet hamnar däremellan: de är oftast geometriska och till stor del vävda ur minnet. NomadmattorSe i mattlexikonet – Baluchmattor, turkmenska mattor och Qashqaimattor, var och en uppkallad efter det folk som väver den – görs på små bärbara vävstolar och blir därför mindre, och deras kraftfulla geometriska teckning kommer ur vävarens eget huvud snarare än från papper.

Formspråket hämtar ur ett rikt förråd av motiv: Shah AbbasiSe i mattlexikonet-palmetter, flytande arabesker, det lilla, återkommande Heratimönstret, medaljonger samt trädgårds- och livsträdsmönster. Tillsammans med regionala särdrag bildar de stilar som ett vant öga kan placera med en blick, från de kraftfulla geometriska medaljongerna i Heriz till de fina, kurvlinjära blommönstren i Isfahan.

Den klassiska paletten bygger på naturfärger: krapprött, indigoblått, saffransgult och mjuka elfenbensvita toner, förenade i kombinationer som förfinats under århundraden. Naturfärger åldras vackert och mildras till den patina som äldre mattor är så uppskattade för, och små tonskiftningar mellan färgsatserna – så kallad abrashSe i mattlexikonet – är ett tecken på att garnet färgats med naturfärger i små satser, inte ett fel.

Luggen är nästan alltid av ullSe i mattlexikonet, och ullen avgör mycket av mattans kvalitet. Den bästa ullen kommer från får på höga betesmarker, där den blir tätare och rikare på naturligt ullfett; vårklippt ull är bättre än höstklippt, och handspunnet garnSe i mattlexikonet ger en finare och mjukare tråd än maskinspunnet. Fina mattor har silkesdetaljer i en luggSe i mattlexikonet av ull, och de allra finaste är av rent silke. Grundvävnaden är oftast av bomull i stadsmattor, av ull i nomadmattor och äldre mattor och av silke i de allra exklusivaste mattorna.

Varje knut knyts för hand, en i taget, och är av ett av två slag: den asymmetriska persiska knuten, som är vanlig i centrala och östra Iran, eller den symmetriska turkiska knuten, som är utbredd i nordväst ända sedan seldjukiska vävare införde den på 1000- och 1100-talen. En stor matta rymmer omkring två miljoner knutar och kan hålla en vävare sysselsatt i ungefär ett år.

Den som köper en orientalisk mattaSe i mattlexikonet för första gången stirrar sig ofta blind på knuttätheten, och de finaste mattorna med silkesgrundSe i mattlexikonet når mycket riktigt upp till 1 000 knutar per kvadrattumSe i mattlexikonet. Men tätheten spelar bara roll i den mån teckningen kräver det: en kurvlinjär IsfahanmattaSe i mattlexikonet behöver en fin väv för att teckningen ska hållas skarp, medan en geometrisk Herizmatta är känd för sin slitstyrka trots en måttlig knuttäthet. Material, symmetri, färgharmoni och skick säger mer om kvaliteten än någon enskild siffra.

Persiska mattor passar lika naturligt i moderna rum som i klassiska – som blickfång i vardagsrummet, som en stabil bas under matbordet eller som en lugnare accent i sovrummet. Skötseln är okomplicerad: dammsug varsamt utan roterande borsteSe i mattlexikonet, vänd mattan då och då så att den slits jämnt och låt tvätta den professionellt ungefär vart femte år – oftare i en hall eller entré, mer sällan i ett lugnt rum.

En handknuten persisk matta brukar överleva sina ägare. Det är vanligt att hundraåriga mattor finns kvar i fint skick, med färger som har mognat och en lugg som fortfarande är smidig, och de ser ofta bättre ut än när de lämnade vävstolen. En väl vald och väl omhändertagen matta behåller sitt värde och går i arv som en släktklenod i stället för att bytas ut – och det är precis vad knutarna, ullen och färgerna alltid har varit till för.