Khorasan är det gamla namnet på hela Irans nordöstra hörn, och brukar tolkas som landet där solen går upp. Historiskt sträckte det sig långt bortom dagens gräns och omfattade HeratSe i mattlexikonet, Balkh och Merv. Därför bär herati- eller mahimönstret (fiskmönstret), som så många mattor härifrån har, namnet efter en stad som i dag ligger i Afghanistan. Den iranska delen delades 2004 upp i tre provinser: Razavi Khorasan med Mashhad som huvudstad, Norra Khorasan med centrum i Bojnurd och Södra Khorasan med centrum i Birjand. På en mattas etikett står namnet fortfarande för den äldre, större regionen.

Namnet är alltså ett samlingsbegrepp snarare än en enda stil, och avståndet mellan de vävnader som ryms under det är stort. Mashhad är en stadsvävnad: mönstret ritas på papper och vävs efter mönsterkarta, på samma sätt som i Tabriz, Isfahan, Kashan och QomSe i mattlexikonet. KashmarSe i mattlexikonet och Moud är småstadsvävnader med var sin fasta repertoar. Quchan, nordväst om Mashhad mot den turkmenska gränsen, är nomadväv, utan mönsterkarta och utan papper, med mönster som bärs i minnet och går i arv. En matta som kallas khorasansk kan vara vilken som helst av dessa, så det lönar sig att veta vilken ort den kommer från innan du bedömer den du har framför dig.

Mashhad växte fram kring imam Rezas helgedom, och vävningen där går att spåra tillbaka till senmedeltiden. Stadens moderna ställning grundlades på 1800-talet, när engelska och tyska uppköpare drev fram en väldig export av persiska mattor och Mashhad blev ett av de få tillverkningsnav som försörjde den, vid sidan av Tabriz, SultanabadSe i mattlexikonet och Kerman. I dag är staden landets näst största och en av få orter vars namn ensamt placerar en matta i toppskiktet av det persiska utbudet.

Den kurdiska närvaron i nordöst är resultatet av en medveten politik. SafavidernaSe i mattlexikonet klarade inte av att hålla den här gränssträckan mot grannfolken, turkmenerna bland dem, och flyttade därför kurdiska klaner österut och bosatte dem här, eftersom de var kända som fruktade krigare. Nybyggarna hade med sig sitt anatoliska formspråk, och det har aldrig lämnat trakten. Mattor från Quchan påminner fortfarande mer om kaukasiskt och anatoliskt kurdiskt arbete än om något som vävs längre söderut i Iran, även om fyra sekler i Khorasan har gett dem en egen karaktär.

Mönstren i Mashhad är så gott som undantagslöst kurvlinjära. Den klassiska uppbyggnaden är en enda stor Shah AbbasiSe i mattlexikonet-medaljongSe i mattlexikonet på en spegel full av blommor, avslutad med blommiga hörnstyckenSe i mattlexikonet. Hörnen är ovanligt utdragna, och just det utdragna hörnet är det lättaste sättet att känna igen på en MashhadmattaSe i mattlexikonet. Heltäckande blomstermönster helt utan medaljong är lika vanliga, och rankorna som bär blommorna kan vara kraftiga och framträdande, hårfina eller saknas helt. BotehSe i mattlexikonet, den knoppande droppformen, och heratigallret dyker upp som sekundära motiv.

Färgen är det andra kännetecknet. Mashhadrött är ett vinrött eller bordeaux snarare än klart karmosinrött, framställt med växtfärger från trakten, och det fyller oftast spegeln mot mörka och ljusa blå toner och gräddvitt. Stycken som kombinerar silke med ullSe i mattlexikonet är ännu mörkare, med svarta eller bordeauxröda bottnar som lyfts av beige, guld, ljusgrönt och gult. Mätt mot det persiska utbudet i stort hör Mashhad till de mer färgstarka vävnaderna, i sällskap med Tabriz, Nain och Kashan, snarare än till de dämpade.

Kashmar, en liten stad sydväst om Mashhad vars mattor tar vägen in till storstaden för att nå marknaden, arbetar i ett helt annat formspråk. Signumet är trädgårds- eller panelmönstret: spegeln delas in i rutor som var och en rymmer sin egen scen, ett livsträdSe i mattlexikonet, fåglar i flykt, hjortar i en skog, en sjö, de fyra årstiderna, så att mattan läses som en rad bilder i stället för ett enda mönster. Bildmattor med gestalter ur forntiden hör också hemma i staden, liksom ett vasmönsterSe i mattlexikonet som sprider blomsterkärl över hela spegeln. Stora fårhjordar i trakten gör att Kashmar spinner sin egen ull och färgar den med växter som plockas i närheten, och paletten är dämpad och jordnära, byggd kring en orange rostbrun ton som är svår att hitta i någon annan persisk vävnad.

Quchan väver geometriskt där resten av regionen väver blommigt. Två uppbyggnader står för det mesta som vävs där: en rad upprepade geometriska medaljonger som löper hela mattans längd, och en heltäckande variant av samma formspråk helt utan mitt. Bottenfärgerna är starka, i rött, blått eller elfenben, med accenter i flera bruna nyanser samt guld, grått och svart. Konstruktionen är genomgående nomadisk, med en stomme av ull eller gethårSe i mattlexikonet som bär en luggSe i mattlexikonet av ull och utan bomull någonstans, och knuttätheten ligger kring 120 knutar per kvadrattumSe i mattlexikonet (KPSI), klart över genomsnittet för en matta gjord på det sättet.

Moud i Södra Khorasan, nära Birjand, är regionens herativävnad: det lilla upprepade gallret av fiskar och blad täcker det mesta av produktionen, i beige, blått, rostbrunt och rött. Stommen är av bomull under en lugg av ull, och i en del nyare stycken är silke invävt i luggen. Moudmattor är dessutom oftast signerade, och en stor del av produktionen kommer från Iran Carpet CompanySe i mattlexikonet. Det är den mest lågmälda av vävnaderna i Khorasan, och eftersom gallret upprepas jämnt över hela spegeln syns mönstret även när möbler täcker en del av mattan.

Materialmässigt är en Mashhad normalt ull på bomullsstomme. Silke, när det förekommer, sitter i stommen snarare än i luggen, även om nyare mattor av silke och ull har det i luggen också. I toppskiktet är ullen korkullSe i mattlexikonet, den första klippningen från unga får, fetare och mjukare och med mer lyster när den färgas. All ull är inte lokal: det finns verkstadsmattor vävda av importerad nyzeeländsk ullSe i mattlexikonet, så glansen hör till fällens kvalitet och till färgningen snarare än till bergen runt staden. Fina rankor kräver många knutar för att framträda skarpt, och därför börjar Mashhadmattor i regel över 250 KPSI. Enstaka verkstadsstycken har vävts med närmare 1 000, och på den nivån måste stommen vara av silke, eftersom bomull inte klarar tätheten.

Lugghöjden är det som skiljer de här vävnaderna mest i vardagligt bruk. Mashhad hör tillsammans med HerizSe i mattlexikonet, BijarSe i mattlexikonet och SaroughSe i mattlexikonet till de tjockluggade persiska mattorna, vilket gör den till ett tryggt val för en hall, en entré eller något annat golv med ständig trafik. Kashmar, som har kortare lugg, passar i en matsal där stolar ska kunna flyttas. Storlekarna täcker hela skalan. Både Mashhad och Kashmar är kända för rumsstora och överstora mattor, medan Quchan sällan blir bredare än omkring 1,8 meter eller längre än 4 meter, eftersom den kompakta nomadvävstolen sätter gränsen, och en del av produktionen består av små väskor och små mattor.

Signerade verkstäder är en specialitet för Khorasan, och det är i Mashhad de samlas. Astan Quds RazaviSe i mattlexikonet, helgedomens stiftelse, vävde bara för helgedomens egna salar och gårdar innan den 1983 växte till ett av landets största företag inom handgjorda mattor, och ryktet vilar på en färgning som ger ovanligt djupa röda och blå toner. KhadiviSe i mattlexikonet, grundad av en formgivare som arbetade sig upp till förman på verkstaden AmoghliSe i mattlexikonet, drivs fortfarande av en av hans söner. Saber, som var specialiserad på monumentala mattor, slutade signera efter grundarens död, och ZarinehSe i mattlexikonet, ihågkommen för gräddvita bottnar och hårfina rankor, stängde för decennier sedan. Signerade mattor från de två husen finns därför bara i ett begränsat antal, och det är just det som drar samlarna till dem.

En persisk matta är en handknutenSe i mattlexikonet matta från Iran, och traditionen bakom den är den äldsta som finns belagd någonstans i världen. Den äldsta bevarade mattan, Pazyrykmattan, hittades i en gravhög där isen hade skyddat den. Den är från 400-talet f.Kr. – för omkring 2 500 år sedan – och redan den är ett fulländat arbete, inte en nybörjares verk. Det som började som varma, slitstarka mattor i nomadfamiljernas hem växte under de följande århundradena till den konstform som alla andra länder som väver orientaliska mattor har lånat från.

Två senare kapitel formade hur en persisk matta ser ut i dag. Under safaviddynastinSe i mattlexikonet, från 1501 till 1732, främjade hovet vävkonsten vid sidan av måleri och kalligrafi, och verkstäderna i Tabriz, HeratSe i mattlexikonet, Kashan och Kerman skapade de mästerverk som i dag finns på museer. Det var då den stora mittmedaljongen kom till, och då kompositionerna blev så invecklade att en särskild formgivare – ofta en miniatyrmålare – ritade upp mönstret på en vävkartongSe i mattlexikonet som vävaren sedan följde. Det andra kapitlet kom på 1800-talet, under QajardynastinSe i mattlexikonet, när produktionen nådde sin historiska topp, exporten till Europa och Amerika blomstrade och den verkstadsindustri vars efterföljare fortfarande väver i dag fick sin moderna form.

Handeln delar in persiska mattor i tre familjer. Stadsmattor – Tabriz-, Keshan-, Kerman-, Nain- och Isfahanmattor – vävs i verkstäder efter en ritad förlaga, har den högsta knuttätheten och finns i det bredaste urvalet av färger, storlekar och mönster. Bymattor som HerizSe i mattlexikonet, BakhtiariSe i mattlexikonet och KarajaSe i mattlexikonet hamnar däremellan: de är oftast geometriska och till stor del vävda ur minnet. NomadmattorSe i mattlexikonet – Baluchmattor, turkmenska mattor och Qashqaimattor, var och en uppkallad efter det folk som väver den – görs på små bärbara vävstolar och blir därför mindre, och deras kraftfulla geometriska teckning kommer ur vävarens eget huvud snarare än från papper.

Formspråket hämtar ur ett rikt förråd av motiv: Shah AbbasiSe i mattlexikonet-palmetter, flytande arabesker, det lilla, återkommande Heratimönstret, medaljonger samt trädgårds- och livsträdsmönster. Tillsammans med regionala särdrag bildar de stilar som ett vant öga kan placera med en blick, från de kraftfulla geometriska medaljongerna i Heriz till de fina, kurvlinjära blommönstren i Isfahan.

Den klassiska paletten bygger på naturfärger: krapprött, indigoblått, saffransgult och mjuka elfenbensvita toner, förenade i kombinationer som förfinats under århundraden. Naturfärger åldras vackert och mildras till den patina som äldre mattor är så uppskattade för, och små tonskiftningar mellan färgsatserna – så kallad abrashSe i mattlexikonet – är ett tecken på att garnet färgats med naturfärger i små satser, inte ett fel.

Luggen är nästan alltid av ullSe i mattlexikonet, och ullen avgör mycket av mattans kvalitet. Den bästa ullen kommer från får på höga betesmarker, där den blir tätare och rikare på naturligt ullfett; vårklippt ull är bättre än höstklippt, och handspunnet garnSe i mattlexikonet ger en finare och mjukare tråd än maskinspunnet. Fina mattor har silkesdetaljer i en luggSe i mattlexikonet av ull, och de allra finaste är av rent silke. Grundvävnaden är oftast av bomull i stadsmattor, av ull i nomadmattor och äldre mattor och av silke i de allra exklusivaste mattorna.

Varje knut knyts för hand, en i taget, och är av ett av två slag: den asymmetriska persiska knuten, som är vanlig i centrala och östra Iran, eller den symmetriska turkiska knuten, som är utbredd i nordväst ända sedan seldjukiska vävare införde den på 1000- och 1100-talen. En stor matta rymmer omkring två miljoner knutar och kan hålla en vävare sysselsatt i ungefär ett år.

Den som köper en orientalisk mattaSe i mattlexikonet för första gången stirrar sig ofta blind på knuttätheten, och de finaste mattorna med silkesgrundSe i mattlexikonet når mycket riktigt upp till 1 000 knutar per kvadrattumSe i mattlexikonet. Men tätheten spelar bara roll i den mån teckningen kräver det: en kurvlinjär IsfahanmattaSe i mattlexikonet behöver en fin väv för att teckningen ska hållas skarp, medan en geometrisk Herizmatta är känd för sin slitstyrka trots en måttlig knuttäthet. Material, symmetri, färgharmoni och skick säger mer om kvaliteten än någon enskild siffra.

Persiska mattor passar lika naturligt i moderna rum som i klassiska – som blickfång i vardagsrummet, som en stabil bas under matbordet eller som en lugnare accent i sovrummet. Skötseln är okomplicerad: dammsug varsamt utan roterande borsteSe i mattlexikonet, vänd mattan då och då så att den slits jämnt och låt tvätta den professionellt ungefär vart femte år – oftare i en hall eller entré, mer sällan i ett lugnt rum.

En handknuten persisk matta brukar överleva sina ägare. Det är vanligt att hundraåriga mattor finns kvar i fint skick, med färger som har mognat och en lugg som fortfarande är smidig, och de ser ofta bättre ut än när de lämnade vävstolen. En väl vald och väl omhändertagen matta behåller sitt värde och går i arv som en släktklenod i stället för att bytas ut – och det är precis vad knutarna, ullen och färgerna alltid har varit till för.