Shiraz ligger i sydvästra Iran och är både huvudstad i provinsen Fars och den marknad där hela provinsens mattor säljs. Fars, med den äldre stavningen Pars, är den provins som gav omvärlden orden persiska och farsi. Staden var Zanddynastins säte under 1700-talets senare hälft, här finns poeterna Hafez och Saadis gravar, och ruinerna av Persepolis ligger ungefär sextio kilometer nordost om staden. Mattor som säljs under stadens namn vävs dels i staden själv, dels i byarna som är utspridda över landsbygden i Fars runt omkring.

Vävningen sköts av stamfamiljer som har blivit bofasta. Vävstolarna är hemmabyggda och står fast monterade inne i vävarnas egna hus i stället för att rullas ihop och bäras mellan betesmarkerna, och det är den praktiska skillnaden mellan den här vävnaden och en matta som vävs av nomader på vandring. När en matta är färdig tar familjen med sig den till stadens basar och säljer den till matthandlarna där. Den seden har gjort staden till ett uppsamlingsställe även för grannarnas mattor: småstaden Abadeh längre norrut är för liten för att bära en egen mattmarknad, så dess vävare tar med sig sina mattor hit för att sälja dem.

Mycket av det som gör mönstren igenkännliga kommer av inflyttning. De flesta vävarna runt staden har kommit hit från trakterna omkring, och de tog med sig de mönster de lärt sig hemma och redan kunde knyta. Sedan blandades repertoarerna. Resultatet är en hybrid snarare än en enhetlig egen stil, och de två traditioner som ligger bakom är oftast lätta att peka ut: Abadeh, småstaden vid vägen norrut mot Isfahan, och QashqaiStammattor vävda av qashqaierna, en nomadstam i sydvästra Iran som förenar turkiska, arabiska, kurdiska och luriska grupper och har levt i regionen sedan åtminstone 1500-talet. Mönstren kommer ur minnet snarare än från nedskrivna förlagor och kombinerar geometriska och medaljongbaserade kompositioner, ibland i en enklare, sparsamt detaljerad form, med djur, växter och hushållsföremål, i juveltoner av rött, safransguld och indigo, ofta mot djupröd eller mörkt marinblå botten. Den tjocka, härdiga ullen från stammens egna hjordar är hållbar men mjuk och bildar en medelhög, tät lugg på en grundvävnad av bomull eller ull, och passar hårt belastade ytor; eftersom vävstolarna är kompakta blir storlekarna små, vanligen 1,2 × 1,8 m (4 × 6 fot) eller 1,5 × 2,1 m (5 × 7 fot) samt gångmattor.Se i mattlexikonet, mattorna från regionens mest kända stamförbund. Här möts två stammars formspråk – det är ingen stadsverkstad som ger byhantverket en finare fasad.

Kompositionerna är så gott som undantagslöst geometriska, och tre upplägg återkommer. Det första är en enda stor geometrisk medaljongKomposition där en stor kantig medaljong står mitt i mittfältet, med särskilda hörnmotiv och ett mycket glesare mönster över den övriga bottenytan, så att medaljongen blir den tydliga blickpunkten. Mindre geometriska medaljonger sitter ofta ovanför och under huvudmedaljongen. Den är typisk för by- och stammattor som Heriz, Abadeh, Zanjan, Karadja och Qashqai och är den kantiga motsvarigheten till blommedaljongen.Se i mattlexikonet mitt i fältet. Det andra är en rad medaljonger som upprepas längs hela mattan. Det tredje avstår helt från medaljongEtt stort motiv i mitten av mattans fält, kring vilket resten av mönstret är organiserat; den stora mittmedaljongen sägs ha införts under safavidtiden (1500- och 1600-talen). Blommedaljonger, typiska för stadsmattor som tabriz-, kashan- och saroughmattor, tolkas ofta som en lotusblomma, och motivet har också tolkats som en spegling av en moskés invändiga kupol; geometriska medaljonger, ofta sexkantiga eller rombformade, känns igen på by- och stammattor som heriz- och zanjanmattor. En medaljong kan stå ensam, kombineras med fyra hörnstycken, flankeras av mindre medaljonger ovanför och nedanför eller upprepas längs en gångmatta. Mattor utan mittmotiv har allovermönster. I en välgjord matta sitter medaljongen mitt i och hörnen speglar varandra så exakt som handarbete tillåter.Se i mattlexikonet och täcker hela bottnen med ett genomgående geometriskt mönster. Även när en medaljong förankrar mitten går smaken mot ett fyllt fält snarare än ett öppet, och ytan blir myllrande och livfull i stället för lugn och formell.

BotehDroppformat motiv med böjd övre spets, sedan århundraden allestädes närvarande i persisk och kashmirisk vävnad. Det persiska ordet tolkas som ”knoppande blomma eller växt”, och motivet står för tillväxt och förnyelse; det läses också som en cypress som böjer sig i vinden men sällan knäcks, en låga, ett frö, en tallkotte eller en stiliserad mandel. När skotska fabriker på 1800-talet började efterlikna kashmirsjalar blev boteh i väst känt som ”paisley”, efter staden Paisley. På mattor upprepas det oftast över hela mittfältet, särskilt i mattor från Tabriz, Sarough, Kerman, Mashhad och Malayer.Se i mattlexikonet är det enda namngivna motiv som man säkert hittar i den här gruppen. Motivet ritas som en droppe med krökt spets, tolkas ibland som en flamma och ibland som en kotte, och upprepas oftast i rader över fältet. På farsi betyder ordet "blomknopp" eller "spirande växt", och i persisk kultur står formen för tillväxt och förnyelse. Europeiska köpare känner igen samma figur som paisley, uppkallad efter den skotska stad vars väverier imiterade kashmirsjalar och på så vis behöll den persiska formen men förlorade det persiska namnet.

Från Abadeh-sidan kommer sexkantig geometri, en liten rosettRunt, blomliknande ornament där kronbladen strålar jämnt ut från en mittpunkt, som en blomma sedd uppifrån. Från och med 1500-talet eller däromkring, när blommönster kom in i de persiska mattorna, började vävarna placera en rosett mitt i mittfältet, vilket gav upphov till mittmedaljongen i blommiga stadsmattor, som den cirkelrunda rosettmedaljongen med slingrande linjer på en rund tabrizmatta i Shah Abbasi-mönster. På abadehmattor markerar en liten rosett vävd i marinblått, rött eller krämvitt medaljongens mitt, ett sätt att känna igen typen. Rosetter upprepas också längs bårderna, som i tabriz- och bakhtiarimattor, och bland rankorna och palmetterna i sultanabadmattor.Se i mattlexikonet mitt i medaljongen och stiliserade levande varelser strödda över bottnen: hästar, får, fåglar, träd och blommor, förenklade till raka linjer och räta vinklar. Det är inga naturtrogna bilder, och i den här vävnaden skulle de inte kunna vara det. En häst är fyra ben, en rygg och en svans, förenklad tills den går att knyta ruta för ruta med låg knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.Se i mattlexikonet, och just den förenklingen är skälet till att den här sortens stammönster fortfarande går att läsa tydligt från andra sidan rummet.

Det som Qashqai-sidan bidrar med är ett arbetssätt snarare än en uppsättning former. Ingenting ritas upp i förväg; det finns ingen mönsterkartong uppsatt ovanför vävstolen och inget rutat papper att följa. Mönstret bärs i minnet och går i arv från generation till generation, och väverskan fyller fältet med det hon har omkring sig: djur, husgeråd, växter och bilder ur årets gång. En familj som inte skriver ner sin historia väver den i stället, och det är därför två mattor från samma hushåll sällan är exakt lika.

Det är i färgerna som gruppen är som mest enhetlig. Bottnen är oftast starkt röd eller varmt brun, med mönstret utlagt i gräddvitt, gult, blått och grönt. Rödtonerna är djupa snarare än klara, och det är framför allt det gräddvita som gör mönstret läsbart: det tecknar formernas konturer så att geometrin går att urskilja på avstånd. Bredvid en Qashqai-matta, som gärna håller sig till juveltoner i saffransgult och indigo mot bottnar i djuprött eller marinblått, ter sig en matta från trakten kring Shiraz något jordigare och något stillsammare.

Luggen är nästan alltid av ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.Se i mattlexikonet, och stammarnas hjordar i Fars betar i Zagrosbergen, där också staden själv ligger. Sådan ull kallas i branschen hård vävull: grövre än den ull verkstadsstäderna köper, svårare att spinna och svårare att knyta vid vävstolen. Besväret betalar sig i slitstyrka. Mattor av den ullen tål hårt bruk och känns ändå mjuka under foten, och det är den kombinationen som gör det här till en matta att gå på snarare än något att hänga upp och beundra.

Varpen är antingen av bomull eller av ull, och vilken av dem en matta har påverkar hur den känns i handen. En ullvarpEn mattgrund där varp- och inslagstrådarna är av ull i stället för bomull. Den är typisk för stammattor som belutsch-, turkmen- och gabbehmattor (gabbeh- och quchanmattor har ibland gethår i stället), förekommer i en del qashqai- och shirazmattor, i små bakhtiarimattor och i mattor från iranska Azerbajdzjan och är vanlig i äldre by- och stammattor, däribland en del hamadanmattor och mycket antika karadjamattor. Experter använder den som en ledtråd till ålder, eftersom mattor som tillverkats efter omkring 1930 oftast har bomullsgrund, sedan maskinspunnen bomull blivit allmänt tillgänglig. Ullens mjuka, mindre stela struktur ger mönstret ett flytande, varmt uttryck, och fransarna är ibland flätade eller i olika färger. Nackdelen är att ull krymper och sträcks av fukt, så dessa mattor tenderar att vara mindre raka än mattor med bomullsgrund.Se i mattlexikonet hör ihop med den turkiska, eller symmetriska, knuten och ger en lösare luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.Se i mattlexikonet och en mattkropp som ger efter något. En bomullsvarp ger en tätare vävnad, håller formen bättre och rymmer tätare knutar. Inget av dem är det bättre valet; det är olika mattor som säljs under samma namn, och att vika upp ett hörn och se efter vad som finns under säger mer om hur mattan kommer att bete sig än vad namnet gör.

Knuttätheten är låg till medelhög och ligger i genomsnitt kring 120 knutar per kvadrattum (KPSI). Det placerar de här mattorna bland de slitstarka vardagsmattorna snarare än bland de fina, och det passar mönstret, för djärv geometri kräver ingen hög upplösning och en grövre vävnad ger en tjockare och mer förlåtande matta. Grannen Abadeh ligger som jämförelse kring 225 KPSI, eftersom dess små djur och blommor behöver den extra detaljrikedomen bara för att gå att urskilja. Ett högre tal är inte automatiskt bättre. Det är bättre för finare mönster, och det här är inget fint mönster.

Eftersom vävstolarna står fast i ett hus och inte viks ihop i en sadelväska kan mattorna göras större än vad verkligt nomadisk vävning tillåter. På en bärbar vävram stannar mattorna vid ungefär 120 × 180 eller 150 × 210 centimeter, plus gångmattor, medan en vävstolDen ram där varptrådarna (de lodräta) först spänns upp och hålls sträckta så att inslagstrådarna (de vågräta) kan vävas in mellan dem och knutarna knytas på dem. Handknutna mattor görs i enkla vävstolar, från dem som ställs upp i vävarnas hem till nomadvävarnas kompakta, transportabla vävstolar, där varje knut knyts för hand. Vävstolens storlek bestämmer mattans storlek: nomadernas små vävstolar ger vanligen mattor som inte är större än omkring 1,2 × 1,8 m eller 1,5 × 2,1 m (4 × 6 eller 5 × 7 fot), stadsverkstäder med mycket stora vävstolar väver mattor i palatsstorlek, och antalet vävstolar som en verkstad driver är ett mått på dess omfattning. Trävävstolar i stam- och byvävning utvidgas och drar ihop sig med tiden, en orsak till skeva mattor. Mekaniska vävstolar av typerna Wilton, Axminster och jacquard, de industriella efterföljarna, tillverkar maskinvävda mattor.Se i mattlexikonet som är inbyggd i ett hem kan anpassas efter rummet den ska fylla. Räkna med små och mellanstora format i mängd och större mattor mer sällan. Det här är mattor gjorda för att gå på, och vävnaden och ullen klarar tillsammans trafiken i hall och vardagsrum utan problem.

Indiska mattor hör till en av världens mest mångfaldiga och historiskt rika vävtraditioner, med stilar som sträcker sig från detaljrika mönster med persiska förebilder till djärva nomadmönster och samtida formgivning. De speglar Indiens långa historia som kulturellt vägskäl.

Indisk mattknytning går tillbaka till Mogulriket och förenar inhemsk konstskicklighet med influenser från Persien, Centralasien och senare även europeisk formsmak. Denna fascinerande fusion har skapat en distinkt estetik som kombinerar flytande arabesker, naturalistiska blommönster och geometriska mönster med de livfulla färgkombinationer som är typiska för Indien.

Materialpaletten i indiska mattor visar subkontinentens naturresurser. De finaste mattorna har ullNaturlig djurfiber som används till luggen i mattor av hög kvalitet och i vissa mattor även till grunden. Den är slitstark, spänstig, fläckresistent och flamhämmande, känns mjuk och dämpande under foten, isolerar mot kyla och tar lätt upp färg och håller den i många år. Den fångar också upp dammpartiklar, vilket bidrar till att minska allergiska reaktioner. Kvaliteten beror framför allt på var fåren betar: betesmarker på hög höjd och bra foder ger tjockare, oljigare ull, och ullsorterna Manchester, Nya Zeeland och Ghazni är de mest kända, högt skattade exemplen. Klippning tidigt på våren och handspinning (finare, mjukare tråd än maskinspinning) förbättrar ullen ytterligare, medan tunn, torr ull från döda får (dödull) hamnar i billigare mattor.Se i mattlexikonet från Himalayas högland, uppskattad för sina ovanligt långa fibrer och sin lyster, medan de exklusivaste varianterna har glänsande silke från Bengalen och Karnataka. Många samtida stycken har också innovativa fiberblandningar som förbättrar slitstyrkan samtidigt som de behåller den traditionella elegansen.

Färg spelar en central roll i indisk mattdesign, där garnet färgas i ett brett spektrum som sträcker sig från juveltoner som rubinrött och safirblått till växtfärgade jordfärger. Moderna indiska mattor har ofta djärva, samtida paletter som tänjer på de traditionella gränserna utan att överge dem.

Tekniken varierar mellan Indiens vävcentra, med en knuttäthetAntalet knutar per kvadrattum i en handknuten matta (KPSI; 1 KPSI motsvarar ungefär 15,5 knutar per 10 × 10 cm). Knutarna räknas på baksidan med linjal genom att antalet knutar längs en tum i höjd multipliceras med antalet längs en tum i bredd, med medelvärde över två eller tre ytor. Fler knutar ger skarpare detaljer, ungefär som en skärm med högre upplösning, och, allt annat lika, något bättre hållbarhet och ett högre pris, men enbart tätheten avgör inte kvaliteten: herizmattor och bijarmattor är slitstarka med låg till medelhög knuttäthet, medan kurviga blommönster blir suddiga utan tillräckligt många knutar. Värdena sträcker sig från under cirka 80 för grova stammattor som gabbeh- och qashqaimattor via ungefär 120–225 för många bymattor och 300–700 för fina stadsmattor som nain- och isfahanmattor till 600–1 000 eller mer för rena silkesmattor från Qom.Se i mattlexikonet från måttliga 100 KPSI (knutar per kvadrattum) till utsökt fina 500 KPSI i de exklusivaste mattorna. Tack vare de indiska vävtraditionernas mångsidighet finns både mjuka lyxmattor med hög, tät luggMattans yta av upprättstående fibrer i klippta tuftar eller öglor. I en handknuten matta bildas luggen av de avklippta ändarna på tusentals ull- eller silkesknutar som knyts på varpen rad för rad, trimmas lätt under vävningen och får sin slutliga höjd genom klippning vid efterbehandlingen. Luggtjockleken, mätt från mattans baksida till luggens topp, går vanligen från låg, omkring 3–6 mm (1/8–1/4 tum), till hög, omkring 13–16 mm (1/2–5/8 tum). Fina, täta mönster klipps korta för att mönstret ska förbli skarpt; högre lugg passar där det är mycket trafik och tunga möbler, lägre lugg passar där dörrar ska gå fritt och i fuktiga rum.Se i mattlexikonet och slätvävda dhurrier som passar olika klimat och önskemål.

Indiska mattor utmärker sig dessutom genom sina stora anpassningsmöjligheter. Samtida indiska verkstäder anpassar skickligt traditionella mönster till moderna inredningskrav, och erbjuder skräddarsydda storlekar, färgmatchning och designändringar samtidigt som de behåller autentiska vävtekniker.

Modern indisk mattproduktion förenar hävdvunnet hantverk med nya, hållbara metoder. Många verkstäder använder nu miljövänliga färgämnen, etiskt producerad ull och rättvisa arbetsvillkor, vilket gör dessa mattor till ett utmärkt val för miljömedvetna konsumenter.

Indiska mattor ger gott värde i alla prisklasser, från eleganta vardagsmattor till mästerverk av museikvalitet, med ett förmånligt förhållande mellan kvalitet och pris och, bland de handknutna mattorna, den livslängd som ull och ett ärligt utförande ger.

Varje indisk matta bär på en berättelse om kulturarv och hantverk. Oavsett om den hamnar i en modern lägenhet eller i ett traditionellt hem ger den rummet värme, karaktär och ett stänk av subkontinenten.